• johlinn

    30+ som kämpat mer än ett år för syskon

    Cheeky76 skrev 2011-05-10 09:43:46 följande:
    Bara att göra så. Jag återuptog min ridning efter många år för att fokusera huvudet på nåt annat som är kul. Skönt att ha nåt och pyssla med som även innebär motion vilket resulterar i viktminskning. Win-Win-situation Cool

    Och idag visade fertilitetsmonitorn på fullt utslag. Tur man har semester så man kan ha lite bebbe-verkstad Glad
    Lycka till
  • johlinn

    Hej hej till er jag inte träffat förut Tråkigt att ni ska behöva vara här, men välkomna in! *kram*


     


    hormonstinn - jobbigt! Hoppas akupunkturen fungerar, det verkar kunna hjälpa till med lite allt möjligt!


    Har själv funderat lite i endobanorna eftersom jag har ont även mellan mensperioderna. Mest mellan äl och mens, ibland hela tiden.

  • johlinn

    Hej tvåem - hoppas ivf går vägen för er nu

    Hade förmodligen äl i helgen. Men någon sexmaraton har det inte varit, det orkar vi inte med... Tvångssex nej tack Det får duga med helgerna!

  • johlinn

    Min vanliga läkare sa att försöka bli gravid i upp till två år innan man lyckas är helt normalt. Såklart kan man må bra av att utreda tidigare, men det är inte ovanlgit att det dröjer länge även fast man är "frisk".

  • johlinn

    hej mojsen!

    annalotta - jag är nog inne på din linje - tycker vi verkligen att det är värt de pengarna för att KANSKE få ett barn till? Såret och sorgen finns ju här nu, särskilt längtar jag efter en frisk liten, skulle vilja uppleva att ha ett barn som vi får ta hand om på egen hand utan ett halvt ton vårdpersonal som har åsikter och tankar och tips och råd om allt och ingenting... Men å andra sidan, det är pengar vi inte har, ska vi ta lån? Känns inte så bra!

  • johlinn
    Marge75 skrev 2011-05-14 12:36:45 följande:
    Hmmm .... är jag snyltare om jag hoppar in här även om vi inte kämpar för syskon annat än på ett mentalt plan här än? Jag läser tråden och har svårt att låta bli att kommentera ... 

    Vi har en son född sommaren 2009 som kom till med hjälp av insemination efter några års kämpande. Nu får vi inte försöka bli gravida eftersom jag äter medicin som inte går ihop med graviditet. Och när vi får börja försöka rent praktiskt kommer det vara ett gäng läkare inblandade från samma stund som vi börjar. Ingen räkmacka direkt.

    Flera av er känner mig redan från andra 30+-trådar, så jag vill hur som helst gärna ge mig till känna. Är det okej om jag hänger lite med er här, även om jag är många månader från att över huvud taget börja ha koll på ägglossning och annat? Det är verkligen en definitionsfråga om man kan säga att vi kämpat för syskon i mer än ett år - vi har ju inte ens börjat försöka, rent praktiskt. 

    Jag känner igen mig i tankarna på att det som funkade förra gången "måste" göra det även den här gången. IVF är på grund av mediciner inget alternativ som ligger särskilt bra till för mig, men jag räknar iskallt med att insemination ska funka - för det gjorde det ju förra gången. Inte helt vattentätt kanske ...

    Men ni som försökt länge och ätit pergo och inte har några andra kända fel - har ni övervägt insemination?  Det är ju betydligt billigare än IVF. Jag körde med pergo de två första försöken, och det funkade inte alls kunde man se när man övervakade det som man gör vid insemination. Däremot funkade puregon mycket bättre, och så insemination då. Det kostade 2 000 kr för ett försök + mediciner på högkostnadskortet. 
    Kan vara något att fundera över. Å andra sidan om man har åldersfaktorn så "förlorar" man ju tid på att försöka med insemination i några månader.

    *smyger ut igen* 
    *vinkar till marge*
  • johlinn

    Jag är dålig på att ta besvikelser. Jag har så smått accepterat att vi inte kommer bli en familj med många barn, men jag VILL ha ett friskt barn. Inte för att jag söker perfektion eller så, skulle bara vilja ha ett barn som vi får rå om på egen hand utan en massa vårdpersonal som tycker och tänker saker...

    Jag har släppt allt vad räknande heter just nu, har faktiskt inte ens helt hundra koll på när jag ska ha mens. Får ta det som det kommer, jag är alldeles för stressad för o orka ta in mer ångestmoment. Jag får ångest av dagräknande, äl-stickor kan jag knappt tänka på... Tempande skulle kanske kunna vara ett alternativ, men jag vaknar alltid olika tider och är oerhört glömsk på morgnarna. Så att få in en bra rutin där känns svårt.

    Kanhända får jag mens nu. Kanhända får jag det inte. Jag har symtom som kan tyda på både och, i vanlig ordning. Jag tänker inte testa innan vi kommer hem från vår resa dock HATAR negativa testresultat, verkligen!

  • johlinn

    annalotta - jag har som tur var argumentet att det är så mycket med E. att vi inte har haft energi över till o ta hand om en spädis ännu. Men det är ju inte sant

    mojsen - sorgligt och jobbigt med ytterligare ett ma *kramar*

    Barb - SKÖNT att det "bara" var en ofostrig graviditet. *kramar*

    Jag småblöder. Har ömma bröst och väntar. Antingen börjar jag blöda eller så tar jag ett test om en vecka eller så. Jag brukar kunna vara sen...

Svar på tråden 30+ som kämpat mer än ett år för syskon