30+ som kämpat mer än ett år för syskon

Johlinn och MrsFisk: Tja det de har sagt att det är 25% chans att barnet får det, men därefter får majoriteten av de gravida mf innan de ens vet att de är gravida. Att det skulle gå så långt som det gjorde första gången, utan att kroppen märker av att det är något fel ska bara vara 2-3%, och det måste ju vara 2-3% av den 25% risken att det sker. 
Klurigt... men med facit i hand - ju längre tiden går, desto mer säker kan jag vara att det går bra... Och ju mer jag känner av graviditeten måste ju också vara positivt..

Tricks: Har mailat  

Välkomna alla nya!!

Så gott att mitt plus kan inspirera på något sätt. Hoppas inte att det gör något att jag fortfarande hoppar in ibland och skriver ett inlägg.

Vill bara berätta om en tjej i en av trådarna jag hänger i som hade kämpat i fem år och gett upp hoppet när hon upptäckte att mensen var sen, och överraskande fick hon ett plus på stickan. Så när man minst anar det kan det pricka rätt.
Men jag förstår er som funderar i de banorna, hur länge ska vi kämpa, hoppas.. Jag själv började ju ställa in mig på att det inte skulle bli fler, eftersom jag inte tror att jag hade någon ÄL. Men akupunkturen är jag övertygad om att det gjorde susen.

Min svärmor hade en väninna som fick upprepade mf, så gick hon på en blod/mineralanalys som visade att hon hade zinkbrist. När hon ätit vitaminer och fyllt på sitt zinkförråd blev hon gravid och fick en liten tjej.
Kroppen är ett komplicerat mysterium som är otroligt svår att lösa. Men när du väl funnit nyckeln så faller plötsligt bitarna på plats. Jag tror att det gäller att vara öppen för alla vägar och fortsätta söka tills man finner just den som passar dig.

Jag håller mina tummar stenhårt för att det snart ska gå åt rätt håll för er alla, och fram till dess hoppas jag att ni både finner stöd och råd här inne. Stora styrkekramar till er alla!!!

Men grattis Mulle!!!! Så glad jag blir! Då ligger vi nästan lika. Ska hålla tummen för att h*n vill stanna hos dig!

Selenea: Hmm.. är det när äggblåsan spricker som det molar och kan göra stundtals ont? Jag kunde ha såna känningar i 1-3 dagar ibland. Molade ordentligt när jag ställde mig. när jag satte mig, ibland också när jag rörde på mig.. Det låter konstigt att det ska kännas så länge.. men kanske om den spricker bara lite lite i taget..? 
Skulle vara intressant att höra mer.. om du vet mer alltså

Kram på er alla! Håller tummen hårt hårt för att det snart ska vara er tur! 

Selenea: ahh.. Tack för svaret. Tja får väl kolla upp det närmare i framtiden, men blir bara resultatet en bebis av den här lilla ärtan så är jag nog nöjd..
Tänker att får jag inte jättebesvär av min ÄL så är det väl bara att låta det bero.. Så länge som det inte kan vara farligt eller ngt.. hmm

Vi4: Jag vet inte om alla håller med mig, men för mig så är du givet "godkänd" för att vara här inne. TS. är framförallt för att visa att vi inte vill se några "tredje-försöket-misslyckades-när-ska-jag-bli-gravid-suckande-när-ska-det-bli-syskon" -försökande här inne. Det jag menar är framför allt att visa att det finns de som jobbar på syskon som också sliter, även om det ev gick bra första gången". Det behöver alltså inte gå på ett bananskal bara för att man lyckats förut. 

Marge: även du är välkommen för mig. Jag känner ju till er historia och det var ju ingen dans på rosenblad direkt.. Men risken finns ju att det skulle sticka någon i ögonen i fall ni skulle lyckas få till det första gången.. Fast skulle ni det så gynnar jag er det

Det är naturligtvis tacksamt med tips från de "smygläsare"  som ev. har slitit för att få till sitt första barn. Tråden är ju till för att vi ska kunna ge varandra råd och stöttning och det är ju mycket möjligt att ni (som ev bara läser) har lite bra råd att dela med er av. 

Ja det är i a fall så jag ser på det. Om någon misstycker så får ni självklart dela med er av hur ni ser på det.

Annis: välkommen till vår tråd. Förstår stressen och visst kan jag känna igen mig också. När jag fick höra om Viktoria tänkte jag nästan som dig, men lite mer, "skönt att vi lyckats", eftersom vi efter 1,5 års kämpande faktiskt fick till det.
I mitt fall är jag rätt säker att min ÄL inte hade kommit igång eftersom mina cykler var riktigt oregelbundna.. Jag testade akupunktur för att få fart på den och redan efter första gången började cykeln stabiliseras

Du skriver att din cykel är 24 dagar.. Vet du när i cykeln din ÄL är..? Om den kommer sent kan ju eventuellt kort lutealfas vara det som ställer till det.. Om den kommer tidigt är kanske hinnan, eller vad det heter, för tunn för att ett ägg ska kunna fästa. Detta får ni reda på vid utredning och såvitt jag förstår finns det medikament som hjälper.

Att ställa in sig på ett barn, som jag började göra innan jag blev gravid, gjorde att jag kände att jag kunde fokusera mer på vår dotter. Några argument kan jag nog inte hjälpa dig med, för mig handlade det mer om den inställning jag bestämde mig för att ha. Jag ville göra mer med henne, för henne, för att liksom kompensera för bristen på syskon.

Hoppas ni finner svar på vad som ligger i vägen och måste säga att jag ändå tror det är positivt att ni har sökt och ska få hjälp

Annis: jag går in i 8e veckan i morrn söndag I dag tyckte jag dock att jag kände rörelser i magen men det är ju på tok för tidigt.. Var nog bara tarmarna
Tja, kort lutealfas kanske kan göra att ägget inte hinner fästa och kroppen känna att den är gravid..? 9 dagar känns ändå lite kort tänker jag..

Vi4: Lite OT men jag fyller 34 på måndag, när firar du?

Vi4: Kan bara inflika att akupunktur kan ha positiv verkan mot stress också. Tror själv stenhårt på det, men tror som med allting annat kan man vara olika mottaglig. På mig har det alltid haft stor påverkan och har du inte testat det menar i a fall jag att det är värt ett försök. För att vara helt säker bör man nog i a fall ge det 2-3 ggr.

Selenea: jag hade ju också hjälp av akupunktur mot mina långa och oregelbundna cykler. Kommer inte ihåg om det var något du hade testat, om inte annat skulle jag rekommendera det.

Lycka till nu alla!

Ååå stor kram Mulle!!!