Ska jag försörja henne???

Ekonomin verkar vara extremt viktig för dig. Tänk efter innan du låter pengar förstöra ert liv. Det där med enskild egendom är lite trixigt och jag hoppas en jurist skall hjälpa er. Hennes enskilda egendom är hennes. Men har hon en hel del pengar så skall du inte försörja henne. Har båda medel så skall båda bidra till försörjningen. Hur ni gör i detta fallet är nog inte så lätt ordnat! Om ni köpt hus/lägenhet för gemensamt bruk för en del av pengarna och sedan säljer det samma så är jag osäker på om pengarna fortsätter vara enskild egendom. Rådfråga juristen.

Sedan pengar och vem som tjänar mer, jag hoppas du anser att om hon är föräldraledig eller jobbar deltid för era barns skull så är det att dra ett tungt strå till stacken och att du uppskattar den uppoffring hon gör m.a.p. karriärmöjligheter och framtida pension. Jag tycker allvarligt att om en person gör avkall på karriär till förmån för den andra så bör man skaffa en privat pensionsförsäkring för att utjämna framtida pension.

Min make har i dagsläget en sommarstuga som enskild egendom. Den är enskild egendom trots att han löst ut andra syskon, med på sätt och vis våra pengar. Även att han renoverar gör inte det att jag har rätt till del av stugan. Även som gift har man egna pengar, sin egen lön. Däremot om han behövt ta från något gemensamt sparkonto hade det kunnat bli funderingar vid en eventuell framtida skilsmässa. Nu är jag helt ok med detta, har faktiskt kollat upp en del därför att jag själv kommer ärva av min far vår släktgård, som enskild gåva, men förhoppningsvis är det många år kvar till dess.

Boka en timme med en familjerättsjurist,  kan kosta en del men väl investerade pengar.
Kanske finns det en att tillgå via er bank!?

kan förstå dig vad gällande delad ekonomi, inga sidobuffertar ska väl räknas bort om man hjälps åt med allting. så har i alla fall inte vi gjort... mitt sparkonto har gått till leverne under kassa tider, och hade faktiskt inga problem med det även om det kändes lite sorgligt såklart

csn är det ju som gäller för vidare studier...

men om du nu har en god inkomst och ni klarar er bra så kanske inte pengarna borde vara en så stor nagel i ögat på dig? hade förstått om ni vänder på pengarna nu men det gör ni ju inte såvitt jag förstår?

ni måste ju lösa det här tillsammans,
ser det ändå som långt viktigare att ni har goda förutsättningar NU och kan ha hennes undanlagda pengar vid nödfall?

Vi klarar oss på det jag tjänar och sen när hon börjar jobba så kan hon betala för sig utan att de bekostar mig något. Men pengarna vi sparar kommer hon alltid att ha rätt till hälften utav. Så OM vi skulle skiljas så har hon rätt till det jag tjänat ihop. Dessutom har hon ju alltid rätten till de penagrna hon fått i gåva. Om hon börjar plugga så blir det jag som försörjer henne under den tiden. 

Hon lär ju förlora mer ekonomiskt på hela föräldraskapet i längden.

Jag förstår att detta är en knepig sits, det blir ju det när så stora summor är inblandade, och jag ska inte komma och påstå att jag har någon lösning, eller ens en åsikt i hur ni bör göra. Jag har däremot lite tankar:

För det första: du vet väl att ni som makar har plikt att försörja varandra, det ingår när man är gift, den ena får inte leva i överflöd utan att dela med sig?

Och, om vi bortser från den här miljonen så är det faktiskt så att tjänar den ena parten mer så brukar de flesta ekonomer säga att den parten också ska bidra mer. Du, som då är den som tjänar mest, kommer fortfarande ha mer över efter att ni har klarat av era fasta kostnader. Jag hör oftast att man ska dela det procentuellt efter vad man har för inkomst.

Sen, om din fru nu väljer att investera pengarna i en bostad till er - får inte du ut något av de pengarna då? Och om hon utbildar sig för dem (dvs använder dem ist för CSN) så innebär ju det att hon i slutändan kommer att få en bättre lön att bidra till er gemensamma ekonomi med samt slippa skuld till CSN som ska betalas tillbaka.

Det jag vill säga med det här är att det är svårt att se det helt åtskilt, för allt hon gör kommer ju tillbaka till dig i slutändan ändå på något sätt. Om hon inte bestämmer sig för att sitta och titta på pengarna utan att använda dem, men det låter inte på dig som att hon gör det.

Sen, avslutningsvis: om du nu tycker att det är så viktigt att allt är rättvis så undrar jag vad du har gjort för att motverka det faktum att hon till exempel kommer att få sämre pension pga hon är den som tar hela föräldraledgiheten. Det är ett känt faktum att kvinnor som är hemma med barn drabbas av sämre pension och sämre löneutveckling. Och det gör hon för att hon arbetar med att ta hand om ert barn, glöm inte det, oavsett hur ni strukturerar det formellt så lever ni tillsammans och erat liv får effekter på er båda på ett sätt eller ett annat!

Det här med hur det blir när man skiljer sig är en intressant och jobbig fråga. Jag och min sambo har pratat om att skriva ett äktenskapsförord som går ut på att när vi skiljer oss så ska vi dela eventuella sparpengar procentuellt utifrån hur vi tjänar. Vi har dock inga stora kapital idag att ta hänsyn till så det kanske är lite lättare för oss.

Vet ej om detta går men en ide är ju.
Om hon får ut 12000:-/ mån tar du lika mycket sätter detta på ett konto som ni har.
Resten av dina pengar sätter du på ett konto som är din enskilda egendom.
När ni sen gör något större så ta ut lika mycket från era enskilda egendomar.
Vissa företag/försäkringsbolag har ett vist antal fria timmar med rådgivare. (ekonomiska, relation, hälsa) kolla upp det så slipper ni betala så mycket.
Lycka till

Det är bara en utgångspunkt som vi har diskuterat, vi är inte gifta än och jag pluggar fortfarande och han ska börja plugga om något år.

Utgångspunkten för vårt förhållande idag är att nu är vi tillsammans (dock inte gifta än) så nu delar vi och vi ser vår ekonomi som gemensam, pengar som pengar liksom. Det viktiga för oss är ju vår vardag och våra gemensamma upplevelser. I nuläget så är vi ju bara sambos så skulle vi delat på oss idag skulle vi ta våra respektive saker och vara nöjda med det, vi har också hittils varit noga med att en av oss har köpt något själv för att det ska vara enkelt. Den dagen vi gifter oss däremot så kommer vi inte skriva äktenskapsförord med syfte att garantera att soffan är min och tvn hans.

Sen är vår situation nu svår att föhålla sig till eftersom jag pluggar och han jobbar. Om ett år är jag färdig och då ska jag jobba och han plugga. Under den här tiden så har vi delat upp det så att den som jobbar också bidrar till ekonomin mer.

När vi sen har vuxit upp och gift oss och båda har jobb - ja, då vet vi inte hur vi kommer göra exakt. Jag tror såklart att vi kommer dela på allt rakt av och spara tillsammans till gemensamma ändamål. OM vi sen skiljer oss och har något sparkapital att tala om, DÅ har vi pratat om att dela det procentuellt. För att se allt som gemensamt när vi lever gemensamt känns självklart men om jag sen står där och vet att jag har jobbat ihop mer av pengarna som är sparade så känns det orättvist att han ska få mer än han lagt in - men det är ju rena pengar och inte det löpande livet.

Hur vi gör med allt annat som bostad och bil och pryttlar vet jag inte, och jag hoppas att jag slipper uppleva en situation där jag tvingas ta reda på det. Min åsikt såhär helt ogrundat är nog att vi delar det rakt av, för det kommer ju vara saker som vi har investerat i tillsammans och som vi har upplevt och använt tillsammans. Förbrukade pengar så att säga.

Hänger du med eller är det bara logiskt i mitt huvud?

Angående dina andra frågor - gravid är jag just nu och det ser vi som en gemensam investering i vårt liv. Jag mår väldigt bra men orkar inte lika mycket så visst är det jobbigt för mig men min sambo gör ju också mer när jag inte orkar - det är alltså en gemensam arbetsinsats i slutändan.

Och sparkonto - eftersom vi utgår ifrån att vi kommer ha helt delad ekonomi så kommer ju allt gemensamt överskott gå in på det gemensamma sparkontot. Därav att vi över huvudtaget har känt ett behov av att fundera på hur vi skulle dela det om vi gick isär, för det som finns på det kontot är ju resultatet efter att vi har levt och använt pengar till vår vardag.