Jag har ungefär en årslön på banken, (och vad man tycker är en årslön varierar förstås.) Har sparat i cirka femton år och är jättenoga att allt jag tar ut från sparkontot går tillbaka till samma konto.
Men sparande är individuellt och abolut relaterat till den "grundekonomi" man har. Man kan inte göra det så enkelt för sig som att säga att alla kan spara, bara de vill. Det är klart att det är mindre genomtänkt att handla på kredit och liknande men somliga har inte ekonomi mer än till det mest nödvändiga och kan inte ens drömma om att köpa tv eller bil, vare sig på kredit eller kontant, och då ska man kanske inte göra sig illusionen att alla kan lägga undan pengar.
I mitt fall kunde jag bygga upp en reserv under de år jag tjänade bra och hade låga omkostnader - det vill säga före att jag omskolade mig och fick barn.
Samtigt är det så att jag bor i hyresrätt, så jag har egentligen ingen annan förmögenhet utom dessa pengar, och en sommarstuga som jag ärvt och alltså inte "förtjänat" om du förstår hur jag menar. Jag har egentligen mer på mina olika reservkonton än jag behöver för oförutsedda utgifter men är väl lite trygghetsnarkoman och tycker om att de finns där om utifall att det kniper.
Just nu sparar jag inget på dessa olika konton. Försöker istället att inte röra pengarna. Istället sparar vi till barnen samt pensionssparar. När min inkomst förbättras om ett par år kommer sparandet återupptas, om än i blygsam skala...
