Vi som väntar marsbebis 2012 :-)
Ingen sömn, ingen tid för sig själv eller för dig och mannen, osäkerhet kring vad barnet vill, man kanske får en skrikhals med kolik, sjukdomar, oron m.m. m.m.
Och det är ok det också. Självklart är man lycklig över detta underbara mirakel men oj vad trött man kan bli på det nya livet man fått som man faktiskt aldrig kan förutspå hur det ska bli innan.
Jag vågade inte gå ut första månaden p g a rädsla för tänk om A t.ex. börjar gråta. Med andra barnet var det så mycket lättare. Jag visste hur det skulle bli och kunde njuta mer på något sätt. Var så säker i mig själv som mamma m.m.
Precis så.
Jag minns någon av de första nätterna vi var hemma, sonen hade kolik och skrek nätterna igenom och jag tänkte "ska det alltid vara såhär, ska vi inte ha något eget liv hädanefter?". Men så är det ju inte, som tur var. H är det allra finaste jag har.