• faceprimer

    Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

    Här är tråden för oss som väntar tillökning runt/i mars 2012.
    Här kan vi följas åt och peppa, stötta, prata, och diskutera med varandra om allt vad det innebär att vara gravid och vänta barn.

    Själv plussade jag idag, 4/7-2011

    Häng på!

    Kram {#emotions_dlg.flower}

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-10 23:53

    Då listan har blivit så pass lång (vilket betyder att det är många som plussat! ) Så har det kommit in tips att vi har en tråd för listan, och en för diskussion. Vilket jag nu har skapat:
    Här är tråden för listan: www.familjeliv.se/Forum-2-113/m59919507.html
    Och denna tråd fortsätter som diskussionstråd Kram

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-12 18:05
    Fick tips om att ha en bildtråd och självklart håller jag med! Här har ni bildtråden: www.familjeliv.se/Forum-2-113/m59946875.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-12 10:20
    Fortsättningstråd för när bebisarna har kommit ut till världen:
    www.familjeliv.se/Forum-11-228/m62965812.html

  • Svar på tråden Vi som väntar marsbebis 2012 :-)
  • LillaE2012
    Stinis83 skrev 2011-07-31 18:45:11 följande:
    Jösses, jag undrar om jag kanske är längre gången än jag är?! Men det borde jag inte kunna vara?! Alldeles nyss kände jag fladder i magen, liksom bakom bäckenet där livmodern ska vara nu. Nog för att jag är omföderska, men rörelser redan i vecka 9 är väl helt omöjligt? Kan det kanske ha varit nervryckningar eller nåt?

    Känner också så ibland, men kände samma redan innan jag blev gravid också vilket definitivt bekräftar att det är något annat, men likt är det. Man längtar ju tills det faktiskt är på riktigt.
  • Lillis2012
    aikidoaasa skrev 2011-07-31 19:27:34 följande:
    Nu lämnar jag den här tråden.

    Natten mellan fredag och lördag fick jag ett missfall. Vi åkte in till akuten och fick det bekräftat. Inte ett smack syntes på något ultraljud förutom att det fanns en rest av en slemhinna (eller vad det nu var hon sa)
    Det som gjorde det mer helvetiskt var att vi var ute på landet hos min makes morföräldrar för att fira en av hans släktingars 50-års dag. Det betydde att jag inte kunde vara hemma och gömma mig i min sorg. Enligt beräkningar var jag i vecka 6+2.

    Nu när vi kom hem var det första jag såg symaskinen och de söta babyplagg som jag hade börjat sy. Jag fick panik och städade undan allt för att inte behöva se det... inte just nu.

    Vårt tolfte försök som äntligen ledde till ett plus var inte vårt turnummer som vi trodde. Jag som trodde att jag inte kunde få något plus på de där stickorna...

    Jag ska ringa mvc imorgon och avboka min inskrivningstid och boka in en återkontroll för att se att allt försvinner som det ska. 
    Förhoppningsvis så meddelande min brorsa vidare mitt meddelande så att jag ska slippa dra upp det med mina föräldrar och berätta att "Allt är bra..." (För det känns inte bra, inte när en liten bebis är något som man längtat efter att få i en halv evighet. Visst, missfallet var inte en av de värsta utan att jag mår bra i kroppen...) 

    Så lycka till ni andra. Genom mitt MF så har nu era chanser ökat rent statistiskt sett för att era småttingar ska klara er. Den tanken ger mig lite glädje mitt i den här hemska sorgen.
    För detta är inget jag ens skulle vilja önska min värsta fiende. 

    Någon gång blir det kanske vår tur...
    Fyyy så hemskt! och urs så många som får missfall! Beklagar så otroligt mycket{#emotions_dlg.flower}
  • Chokladälskaren
    aikidoaasa skrev 2011-07-31 19:27:34 följande:
    Nu lämnar jag den här tråden.

    Natten mellan fredag och lördag fick jag ett missfall. Vi åkte in till akuten och fick det bekräftat. Inte ett smack syntes på något ultraljud förutom att det fanns en rest av en slemhinna (eller vad det nu var hon sa)
    Det som gjorde det mer helvetiskt var att vi var ute på landet hos min makes morföräldrar för att fira en av hans släktingars 50-års dag. Det betydde att jag inte kunde vara hemma och gömma mig i min sorg. Enligt beräkningar var jag i vecka 6+2.

    Nu när vi kom hem var det första jag såg symaskinen och de söta babyplagg som jag hade börjat sy. Jag fick panik och städade undan allt för att inte behöva se det... inte just nu.

    Vårt tolfte försök som äntligen ledde till ett plus var inte vårt turnummer som vi trodde. Jag som trodde att jag inte kunde få något plus på de där stickorna...

    Jag ska ringa mvc imorgon och avboka min inskrivningstid och boka in en återkontroll för att se att allt försvinner som det ska. 
    Förhoppningsvis så meddelande min brorsa vidare mitt meddelande så att jag ska slippa dra upp det med mina föräldrar och berätta att "Allt är bra..." (För det känns inte bra, inte när en liten bebis är något som man längtat efter att få i en halv evighet. Visst, missfallet var inte en av de värsta utan att jag mår bra i kroppen...) 

    Så lycka till ni andra. Genom mitt MF så har nu era chanser ökat rent statistiskt sett för att era småttingar ska klara er. Den tanken ger mig lite glädje mitt i den här hemska sorgen.
    För detta är inget jag ens skulle vilja önska min värsta fiende. 

    Någon gång blir det kanske vår tur...
    Nej, vad tråkigt!! Hoppas att det blir eran tur snart. Många styrkekramar
  • Stinis83

    Aikidoaasa, jag beklagar verkligen! :( Stackare, det är hemskt det du går igenom nu... Jag hoppas att nr 13 är ert lyckonummer och att ni snart får en liten bebis.

    Att du kan känna glädje för oss andra för att det rent statistiskt ökar våra chanser, är beundransvärt och visar att du är en otroligt fin, godhjärtad och omtänksam människa. Jag blir rörd till tårar.

    En dag kommer du få sy klart de där pyttesmå kläderna, och ta på dem på din lilla bebis. Det bara måste bli så. Jag håller alla tummar och tår så hårt jag kan, och önskar dig all lycka på vägen!

  • Anne81

    Vad tråkigt att höra om MF, skickar många kramar.

    Jag mår oförskämt bra, nästan så man undrar om ngt är fel men det var väl så vi inte skulle tänka va? Så allt är hur bra som helst.

  • Lyckobebisen
    aikidoaasa skrev 2011-07-31 19:27:34 följande:
    Nu lämnar jag den här tråden.

    Natten mellan fredag och lördag fick jag ett missfall. Vi åkte in till akuten och fick det bekräftat. Inte ett smack syntes på något ultraljud förutom att det fanns en rest av en slemhinna (eller vad det nu var hon sa)
    Det som gjorde det mer helvetiskt var att vi var ute på landet hos min makes morföräldrar för att fira en av hans släktingars 50-års dag. Det betydde att jag inte kunde vara hemma och gömma mig i min sorg. Enligt beräkningar var jag i vecka 6+2.

    Nu när vi kom hem var det första jag såg symaskinen och de söta babyplagg som jag hade börjat sy. Jag fick panik och städade undan allt för att inte behöva se det... inte just nu.

    Vårt tolfte försök som äntligen ledde till ett plus var inte vårt turnummer som vi trodde. Jag som trodde att jag inte kunde få något plus på de där stickorna...

    Jag ska ringa mvc imorgon och avboka min inskrivningstid och boka in en återkontroll för att se att allt försvinner som det ska. 
    Förhoppningsvis så meddelande min brorsa vidare mitt meddelande så att jag ska slippa dra upp det med mina föräldrar och berätta att "Allt är bra..." (För det känns inte bra, inte när en liten bebis är något som man längtat efter att få i en halv evighet. Visst, missfallet var inte en av de värsta utan att jag mår bra i kroppen...) 

    Så lycka till ni andra. Genom mitt MF så har nu era chanser ökat rent statistiskt sett för att era småttingar ska klara er. Den tanken ger mig lite glädje mitt i den här hemska sorgen.
    För detta är inget jag ens skulle vilja önska min värsta fiende. 

    Någon gång blir det kanske vår tur...
    Usch va tråkigt. :(
    13 är mitt turnummer, jag hoppas att det blir erat med! <3
    Kramar
    BF 8 Mars 2012
  • Chetti
    aikidoaasa skrev 2011-07-31 19:27:34 följande:
    Nu lämnar jag den här tråden.

    Natten mellan fredag och lördag fick jag ett missfall. Vi åkte in till akuten och fick det bekräftat. Inte ett smack syntes på något ultraljud förutom att det fanns en rest av en slemhinna (eller vad det nu var hon sa)
    Det som gjorde det mer helvetiskt var att vi var ute på landet hos min makes morföräldrar för att fira en av hans släktingars 50-års dag. Det betydde att jag inte kunde vara hemma och gömma mig i min sorg. Enligt beräkningar var jag i vecka 6+2.

    Nu när vi kom hem var det första jag såg symaskinen och de söta babyplagg som jag hade börjat sy. Jag fick panik och städade undan allt för att inte behöva se det... inte just nu.

    Vårt tolfte försök som äntligen ledde till ett plus var inte vårt turnummer som vi trodde. Jag som trodde att jag inte kunde få något plus på de där stickorna...

    Jag ska ringa mvc imorgon och avboka min inskrivningstid och boka in en återkontroll för att se att allt försvinner som det ska. 
    Förhoppningsvis så meddelande min brorsa vidare mitt meddelande så att jag ska slippa dra upp det med mina föräldrar och berätta att "Allt är bra..." (För det känns inte bra, inte när en liten bebis är något som man längtat efter att få i en halv evighet. Visst, missfallet var inte en av de värsta utan att jag mår bra i kroppen...) 

    Så lycka till ni andra. Genom mitt MF så har nu era chanser ökat rent statistiskt sett för att era småttingar ska klara er. Den tanken ger mig lite glädje mitt i den här hemska sorgen.
    För detta är inget jag ens skulle vilja önska min värsta fiende. 

    Någon gång blir det kanske vår tur...
    Så fruktansvärt tråkigt att läsa! Jag beklagar verkligen er sorg!

    En dag är det er tur! Lycka till i framtiden
    blääääääääääää
  • Chetti

    Fler som har liksom kramper i magen. Jag har haft lite kramper till vänster om magen, precis under revbenen av och till idag.

    Det gör inte jätteont men krampar till... Jag antar att det är tarmar som rör sig och allt händer i magen just nu men det är otäckt för man tror ju alltid det värsta...


    blääääääääääää
  • faceprimer

    Jag sitter med tårar i ögonen efter att ha läst om er som fått missfall. Jag beklarar :( Det gör ont i mitt hjärta att föreställa mig hur det måste kännas. :( Ni finns i mina tankar.
     aikidoaasa, Precis som Stinis skriver så är det så beundransvärt att du skriver som du gör. Vilken fin människa du är. 
       Många kramar , nästa gång är det er tur Hjärta

    __________________________________________-

    Ni som undrade vilken app jag använde mig av på iphonen så är det dels Libero, Babydax, Gravid App, Tema Gravid.


     

  • Jeanette28

    Skont att hora att man inte behover ha nagra symptom, var lite orolig nar jag inte har ett enda! Men har fatt gradiviteten bekraftad av lakaren sa det kanns skont!


    Har en fraga (kommer nog vara manga eftersom detta ar min forsta bebis)!


    Dricker ni kaffe?!! Jag bor i USA och alla har sager att man absolut inte ska dricka kaffe, men som svensk sa ar man ju van vid att dricka kaffe hela tiden och jag ar sa sugen...

    Kram

Svar på tråden Vi som väntar marsbebis 2012 :-)