Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Var precis och tog en lång skön dusch...när jag torkade mig "down there" i min vita handduk fick jag något brunt på det. Kunde inte tro mina ögon, så jag gick ner på huk och gjorde en snabb "undersökning" av vad som pågår där inne. Kunde känna min livmoder tydligt, men den var inte lika hård som den varit, utan kändes mjuk. Jag fick mer brunt sörja ut på mitt finger.  Nu sitter jag här och har stickningar i magen och gråter som bara den. Har inte sagt något till mannen, då jag ju inte vet vad som pågår egentligen. VET att detta kan gå förbi, men med tanke på att mitt illamående och dåliga humör släppt helt 24 timmar sedan, så är jag lite orolig. 

Ska jag kontakta vanliga akuten genast? Vi har inget gynakut i vår stad. Närmaste ligger 15 mil bort! Eller ska jag bara sätta på mig en binda, slappna av och ringa kvinnokliniken på sjukhuset så fort de öppnar imorgon bitti?  

Vad skulle ni gjort? 

Oj jag förstår att du är orolig! Ring akuten om du tror att dom vill hjälpa dig! Här där jag bor är metaliteten lite som att man nästan får be om ursäkt att man ringer och stör även om det är barn som är jättesjuka! Lycka till! Håller tummarna!!

Babybluey - Usch vad jobbigt, hoppas, hoppas att allt är okej!! Men tycker ändå att du ska ringa oavsett och höra vad de säger på sjukhuset!

Babybluey - håller tummar och tår att allt är ok. Tycker som Daysis att du ska ringa och prata med de på sjukhuset och höra vad de har för råd att ge.

Ringde till akuten och där som dom att de inte kommer att ta emot mig, eftersom blödningen och kramperna inte var tillräckligt kraftiga. Jag förstår dem till en viss del. Dom har ju inte tid att ta hand om någon som kanske eventuellt har en missfall på G i 8. veckan. Sjuksköterskan som svarade var ändå vänlig och sa åt mig att sätta på mig en binda och lägga mig i sängen. Hon sa att jag skulle ringa kvinnokliniken när de öppnar klockan 8 imorgon bitti ifall jag fortfarande blöder och har ont. 

Det blir en lång natt...vilken tur att jag har min vovve här brevid mig i sängen och mannen min som lovat nu köra mig till KK imorgon ifall det behövs. Han säger att blödningen nog hade göra med vad som hände på prommisen med vår vovve ikväll.

Vi skulle bara gå en lugn kvällsprommis när han slet sig ur sitt halsband (mannen sa senare att han lagt det lite löst på honom, då han hade sele på honom när de var ute och joggade). Som en galning promenerade jag i rask takt runt kvarteren, i närliggande skogen ropandes på honom. När jag hörde ungdommar på mopeder komma allt närmare kände jag starkt oro över att han kunde ju bli överkörd! Så jag skuttade ner på gatan och där stod vår lille prins stolt mitt på vägbanan!! Samtidigt kom dessa mopeder mot oss och jag tog själv ställning över min hund mitt på banan. Jag stoppade mopederna och frågade ifall de bor på området. Ingen av dem gjorde det, så jag bad dem sticka från vårt område och gå köra någon annastans. 

Jag var så upprörd och samtidigt lättad över att min vovve klarat sig oskadad, så jag rusade hem med honom. Väl hemma skrev jag ner mopedernas reg. och kunde inte hålla inom mig ilskan över dessa "huliganer". Fräckt av dem  att nöjesköra i våra korter efter klockan 22 på kvällen. Vi bor på ett avskilt villaområde uppe på en berg... hit har de ju inget att göra!!  Jag skrek lungorna ut... och sluta inte förrän mannen min kom och tvingade mig andas lite. 

Efter det började jag få ont i magen och fick stickningar i buken. Tog en dusch för att slappna av och kunna sova sen... å så händer det här!!  

Jag krossar fingrarna, lägger mig i sängen och försöker ta mina tankar bort från saken genom att kolla något på min laptop.  

Babybluey, förhoppningsvis är allt okej, men ring och hör vad de säger. Förmodligen kan de inte göra nåt om de inte har nån gynakut, men då har du gjort vad du kan ikväll. Annars kanske du har svårt att slappna av gissar jag.

Åh vad jag håller tummarna för dig! Berätta hur det går. Kram!

Oj vad många skrivfel. Ja, jag är lite upprörd och ledsen.. förlåt!

Men det behöver du verkligen inte be om ursäkt för :)

Jag förstår din oro, och förhoppningsvis är den i onödan. Försök sova så gott det går inatt och ring KK imorgon. Brunt är ju bättre än rött :) Och just nu är väl slemhinnorna som känsligast, så förmodligen är det bara det. Hoppas du får lugnande besked imorgon!

Det var ju exakt det jag råkade ut för förra helgen(skrev om det här på fl men det var ingen som reagerade på det). Jag blev så klart orolig och gick upp till akuten och fick tyvärr träffa en läkare som inte kunde nånting om graviditet, bruna flytningar och annat men vad han kunde se efter en vaginal undersökning så hittade han inget "fel". Han kunde inte se nån tendens till några blödningar som kom uppifrån livmodern. Så det hela lugnande ner mig tills dem ringde från gyn ett par dagar senare och ville att jag skulle komma dit för att göra ett vul. Trodde dem hade hittat nånting som jag inte visste om som inte var bra. Så fram till fredagen så hade jag sån klump i magen om att nånting skulle vara "fel" med fostret. men istället så fick man se en liten klump som härjade runt och hjärtat tickade så fint.
Så så länge det är brunt så är det ingen fara och jag börjar tro att jag är känslig mot överansträngning och att jag har lättare för att börja blöda då.
För när jag skulle gå och lägga mig igår så märkte jag att det var röd/brunt igen och blev så klart panikslagen. Det har fortsatt idag oxå men inte alls lika mycket och det är bara brunt på pappret inte i toalettstolen eller nånting sånt.

Du ska se allting blir bra. Håller tummar och tår för det iaf.

Som Stinis83 skriver: Ring KK imorgon och förklara din oro så kanske du få komma in och göra ett vul för att kolla så att allting ser bra ut och det gör det säkert