Han kom inte hem

Ts, vad har hänt.  Jag blir orolig när du är borta så länge.

De är bara inse TS kommer inte skriva i denna tråd mera. Vi kan bara hoppas att hennes man mår bra och allt annat gått bra..

Hej! 
Min kille har vaknat från koma,han vaknade i mitten av oktober,nu pratar han också. Han känner igen mig,min dotter. Fysisk är han förlamad och kan inte röra sig,men han kan röra på huvudet nu också. Han sa några ord  i början men nu pratar han på 3 olika språk. MEN han glömmer,sedan tror han ibland att han är i Tyskland,där han bott,han skrattar åt mig när jag säger att vi är i Stockholm,Sverige. Igår kväll var jag och hälsade på honom där han bor(på kortids boende) Han kände inte igen vår dotter! Han sa hej älskling vem är hon med dig?Ibland när jag är hos honom pratar han med stolen ett tag sen frågade jag vem pratar han med! Han sa vår dotter! hon sitter ju där. Annars kan han sitt namn,sina syskon,barn,person nummer kommer han ihåg,3 olika språk talar han. Ligger i sitt rum och kan läsa tex.tv. Han har fått känsel tillbaka i kroppen. men kan inte röra på kroppen alls.

Hans familje har varit hemska mot mig och våran dotter,de kallar mig för hora och frågar om det är "han" som är verkligen pappa till barnen i min mage. de har tagit över kortidsboendet,de är där jämt,de äter fågelfrön,baklava och kebab i hans rum. Det värsta är att vi är inte gifta,sedan hade han byt sin adress en vecka innan detta hände,så på alla möten om hans framtid kallar de mig för(ex sambo,ex flickvän). Hans familje vill "jobba med honom" de är hos honom och varje dag hjärntvättar,hotar honom,de kastar mig ut från rummet. De har redan delat bland sig själva vem och vilka som ska bli hans"personlig assistent" . De vill få honom hem till sig. De har fått bra kontakt med bistånds handläggaren som är lika hopplös som de. Jag vet inte hur denna historia sluta.
Det är såhär
Jag är jätte orolig att mina barn får inte träffa honom,och att hans familje inte tar bra hand om honom.Jag känner de VÄLDIGT VÄL NU,de bryr sig  inte om honom utan anställning,de bryr sig inte om deras sons barn. Han ber ofta personlanen på kortids boendet att ringa mig och vill prata DÅ gråter han och säger VARFÖR KOMMER DU INTE??JAG HAR VÄNTAT  PÅ DIG LÄNGE NU! DU har inte kommit och hälsat på i en vecka! Jag svarar men älskade du jag var hos dig igår. Han saknar oss mycket och personalen säger att han pratar om mig hur snäll jag är och vacker jag är(hehe) hela tiden.
:( Han gör mig såååå olycklig. Va ska jag göra nu! :( 

Jag kommer ihåg att en gång i början av oktober satte jag i hans rum på sjukhuset och höll i hans hand. Då hade han haft väldigt hög feber i felera dagar. Han låg fortfarande i koma. Jag grät och grät i flera timmar brevid honom, jag grät och sa jag och Lily saknar dig,saknar din röst,snäll lämna inte oss, sen efter en stund tittade  jag att han tittade på mig och GRÄT!. Jag blev inte chockad,det kändes som att han vaknade från sömnen. Men efter några veckor och i slutet av Oktober när han sa plötsligt ONT,VATTEN då sprang jag ut från rummet av rädsla,jag blev jätte rädd! vad han??eller spöken?? eller vem vad det!? hur kan han prata! Han skulle ju dö först,sen efter att han hade öppnat ögona sa läkarna att det var bara en reflex,han kommer aldrig prata igen sa de. Men en kväll så sa han ONT,VATTEN. Jag glömmer aldrig hur jag sprang och hämtade sjuksköterskan som log och sa va bra då!. Undrar om hon tyckte att jag var knäpp hehe. Men Han är en kämpare! hehe

ts vad bra att han har vaknat, men om han inte blir helt återställ hur ska du göra då? det är inte så lätt att vårda någon som är förlammad och ni som har ett barn och två påväg. Det är inte heller så roligt att ha assistenter dygnet runt hemma heller.

Jag vet inte hur det ska bli!. Jag tror att det bli svårt och ha honom hemma samtigt saknar han egen bostad,och hans familje försöker få "hem" honom. :( vet inte,jag har nästan inga krafter kvar. tänker,tänker och gråter. Ensam om allting från sorg till jobba,ta hand om dottern och magen!. Det måste bli bra! blir det bra?? 

tack! 
jag vet att han behöver mig och barnen OCH det är det som tar mina krafter.
jag brukar åka till honom 5 kvällar i veckan!(jag får vara där hos honom på kvällarna pga hans familjes trakassering ) Han vill inte att jag lämnar honom,när jag är inte hos honom pratar han om oss hela tiden. Men så fort hans familje besöker honom säger han (säg till henne att inte kma till mig). Jag blir inte arg på honom alls en blir ledsen att de utnyttjar hans situation och hur det ska bli om han får själv  bestämma VÅRDPLANERINGEN och framtidsboende osv. 

ibland när jag vaknar på nätterna av att jag mår såå dåligt tänker jag att(oj vilken dröm ,drömde att min man hamnade i koma,skulle dö,inte nog med det trakasserades jag av hans familje och så var jag gravid hehe) ska somna om nu,sen ser jag min mage,den är stor,sängen jag ligger ensam,min inte där då fattar jag att det är på riktigt. Och då kan jag inte somna om. 

 

ts, det stavas familj. inte familje.

Jag har blandade känslor JA det har jag . Jag tycker mest synd om honom och inte kan låta hans släktingar utnyttja hans situation. De samlas och diskuterar om vilka  som ska bli hans personliga assistenter. 
Så klar personer inom SLÄKTEN tycker de ska det vara. De tänker mycket på pengar också.Så det handlar om både BUSINESS och inte låta mig få träffa honom.

 
Ja läkarna när han låg på sjukhuset kunde inte hitta någon hjärnaktivitet RÄTT LÄNGE faktiskt . Han låg i koma men allt annat som (hjärtat,andning och blodtrycket) var stabil. Han blev bättre och bättre och började prata och NU röra lite på fingrarna och tårna när han flyttade till korttidsboendet så jag har ringt till sjukhuset och brättat men får aldrig tag på samma läkaren. Sjuksköterskorna som känner igen honom när jag jag ringer och berättar säger bara VA BRA DÅ.