Forum Adopterad/vuxen - Adoption
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Från Indien till Sverige och sen?

    Mån 29 aug 2011 00:36 Läst 2537 gånger Totalt 10 svar
    Mån 29 aug 2011 00:36

    Hej,


    Vet inte riktigt var jag ska börja, är ny här och satt och kollade på en del andra forum för adopterade men kände att detta verkar bra. Kände att jag verkligen behöver skriva till någon som kanske förstår min situation


    Lite om mig, är adopterad från Bangalore, Indien kom till Sverige som 7 månader liten pojke. Är idag 25 år. Växt upp i småstad vilket varit svårt igenom hela livet på grund av att man ser annorlunda ut milt sagt. Har däremot väldigt fina föräldrar så inom hemmets trygga väggar har det varit bra.


    Men har alltid känt mig utanför, ensam, och annorlunda  aldrig fått passa in och just nu är jag väldigt ledsen med...


    Skriver nu för att jag verkligen har kommit till någon slags kritisk punkt då jag verkligen behöver vägledning och komma i kontakt med andra adopterade.


    Genom mitt liv har jag aldrig egentligen inte tänkt särskilt mycket på just att jag är adopterad utan mest varför jag alltid stått utanför gemenskapen i skolan osv.


    Jag har aldrig haft någon nära vän som varit adopterad så har aldrig kunnat prata om det på samma nivå eller vad man ska säga. Utan hållt det mycket för mig själv. Depression har varit ett faktum under flera år av mitt liv, som präglats enorm av ensamhet och ångest.


    Kanske bör jag inte skriva utelämnande men jag känner att det är just det jag behöver göra just nu. Ständigt från när jag var liten till idag så vet jag fortfarande inte helt vad man ska svara på frågan "var kommer du ifrån?" Jag är svensk men ändå inte och samtidigt indier. Och det duger aldrig som ett tillräckligt svar utan får alltid följdfrågor som inte direkt göra saken bättre.


    Har bott i indiska stadsdelar i England och känt mig hemma där vid kulturen och att slippa ett utanförskap som man får på en gång man kommer hem till Sverige. Men nu är jag tillbaka i Sverige och detta kommer tillbaka som något som bara stått och väntat på mig medan jag varit borta. Var passar jag in egentligen? I Indien där jag aldrig bott mer än i början av mitt liv? I Sverige där jag alltid är en främmande person till utseendet?


    Jag har inget problem med att vara adopterad utan ser det som en enorm chans jag fått till ett bättre liv och framtid, men omgivningen och samhället är inte alltid lika förstående.


    Till en viss del vet jag vem jag är och ändå inte för jag hör inte hemma helt någonstans. Berättar mer om mig framöver.


    Jag vill gärna komma i kontakt med andra adopterade från Indien eller andra länder som kan dela med sig eller säga något om hur ni haft det?


    Kanske blev lite rörigt detta inlägg men så får det bli, i mitt huvud snurrar det för mycket tankar på en gång just nu..


    Ta hand om er alla.

    Hos Prisjakt jämför du pris på barnprodukter!
  • Mån 29 aug 2011 13:07 #1

    Hej killen!
    Modigt av dig tycker jag att våga öppna dig och dela med dig av vad du gått igenom. Stor styrkekram!
    Jag tror att det kan finnas bättre ställen för dig att leta efter andra adopterade än här på Familjeliv. Det finns flera föreningar vet jag, och ett bra ställe att leta på är Facebook där det finns flera grupper för adopterade. Kanske ett bra ställe att börja?
    Vill även rekommendera en ganska nyutkommen bok av Mary Juusela. Hon är själv adopterad från Indien och har gjort intervjuer med adopterade och deras föräldrar över hela landet. Kanske kan vara intressant att läsa för att få inblick i andras erfarenheter. Den boken kan du beställa t ex via nätet, t ex på nätbokhandlen Adlibris hemsida. 
    Lycka till!
    :) 

  • Mån 29 aug 2011 13:08 #2

    ps tror att andra ställen är bättre bara för att jag inte tror att så många adopterade läser här, men jag kan ha fel! ds

Annat innehåll

  • Mån 29 aug 2011 13:14 #3

    ännu ett ps: jag har tre manliga vänner/bekanta som är adopterade från Indien och Sri Lanka. Lite äldre än dig, över trettio. Inboxa mig om du skulle vilja ha kontakt med någon av dem så kan jag höra efter om det går bra, jag tror de alla är rätt trygga i de tankarna som du beskriver "var man hör hemma". En av dem vet jag åkte till Calcutta och jobbade på barnhem, vilket jag uppfattat som att det var väldigt värdefullt för honom. 

     

  • Tis 3 jan 2012 22:56 #4

    Hej! Jag är mamma till en tjej som är adopterad från Bangalore. Hon är bara 10 år  men har kontakt med flera tjejer o killar i din ålder via vår förening "Ashrayas vänner". Vill du ha kontakt så kan jag säkert förmedla, det finns även Facebook-grupper att kontakta. Skicka ett mail till mig! 
    Ha de! Skrattande

  • adopte­rad79
    Visa endast
    Sön 8 jan 2012 17:44 #5

    Hej

    Jag är adopterad inte så långt från ditt födelseland.
    Skriv till mig eller kolla in min blogg om min adoption, en del av de känslor du beskrev vidrör jag där.
    adopterad.blogg.se
    ha det bra.

  • Ons 25 jan 2012 22:54 #6

    Hej!
    Vet inte om du fortfarande läser här... men jag är iaf adopterad från Sri Lanka. 27 år nu. Vet inte om jag kan vara till så mkt hjälp, då jag aldrig känt som du ang att inte passa in. Men jag kanske kan hjälpa ändå... vem vet? Jaja.. finns här iaf.  

  • Ons 8 feb 2012 20:01 #7

    Jag är 35 år och från Indien, nordöstra delen, Orissa. Du kan alltid inboxa mig om det är nåt du vill och undrar över.

  • Sön 25 maj 11:23 #8

    Hej! Jag är också adopterad från lndien. Från Orissa men adopterades från ett barnhem i Calcutta. På 70talet kom jag till Sverige och norrland. Jag är 36år idag och lever ensam. Har varit i alla situationerna du beskriver om utanförskapet..depressioner.. var hör jag hemma? Vad ska jag kalla mig själv? Svensk känner jag mig mest men ändå inte 100%. Indisk kände jag mig inte när jag varit där. Var tre månader när jag kom till Sverige. Funderat ibland på lämna Sverige, för gott. Haft många jobbiga år, hamnat snett.. men har jobb och ordnade förhållanden sedan 10 år tillbaka. Men känner ändå att jag vill prata och få kontakt med fler adopterade från Asien. Kan prata om allt och jag tror på att vara öppen om allt, det har hjälpt mig genom åren.. Mvh D

  • Sön 25 maj 11:48 #9

    Hej kompis. Jag förstår hur du känner dig. Jag har samma bakgrund som du men är inte adopterad. Jag får också den frågan hela tiden och följdfrågor. Man måste inte svara på allt! Om de inte ger sig brukar jag fråga dem istället om deras liv, för att avleda uppmäksamhet från en själv. Men du och jag många andra i samma situation kommer alltid känna sig utanför i många situationer. Det problemet kommer inte försvinna helt och hållet. Det underlättar så klart om man pratar med folk i samma situation. Jag känner mig svensk inombords på många plan och när jag ska hälsa min patient Välkommen till avd så fattar de inte mitt namn då måste jag stå där och upprepa mitt namn flera gånger. Jag säger inte mitt namn längre.

    Jag orkar inte. Jag valde att jobba skift för att arbetskamrater på dagen var allt för nyfikna:(.

    Jag kanske har skrivit mest om migsjälv nu sry. Men jag förstår dig!

    Hoppas du hittar några som kan förstå din smärta:).

    Lycka till!

  • Tis 19 aug 10:01 #10

    Har indienadopterade vänner som är med här - 
    www.facebook.com/groups/22651787262/
    o. vill du kan jag förmedla kontakt med några
    Inboxa mig i så fall.


    Parenthood requires _D N A_ and LOVE