Vill inte ha 5-6 barn!!

Desto mer jag tänker på det, desto argare blir jag. Tack allihop som svarat, jag tror att jag ska försöka lämna honom! Det blir inte helt lätt, men jag vill hellre ha en utbildning och jobba än att stanna hemma och föda massa barn. Visst, det finns de som gör det, frivilligt, då är det ju okej! Men jag vill också välja!
Jag ska prata med honom, Nu.

Jag vet inte om jag kan ta upp det här ... Men det handlar mest om vad som kan hända, och vad hans föräldrar tänker göra.
Min man har själv inte sagt något hotfullt eller så, men hans mamma sa att om jag lämnar honom så ska jag aldrig få bli lycklig med någon annan. Och hon skulle minsann se till så att det skulle bli så. Mer kan jag inte säga. 

Jag är svensk,  men min man och hans familj är inte det. Jag har försökt att acceptera hans religion, men det är otroligt tufft, och jag tror inte att jag kan klara av det längre. Mina föräldrar lever inte, så jag har ingen jag verkligen kan lita på! Jo, det finns en person... men det är en man, så honom får jag inte prata med för min man. Dessutom så bor han i Sverige, och jag i USA...
Jag vet inte hur jag har låtit mig själv utsättas för det... Jag är verkligen svag.Tack för eran hjälp! Jag vågade inte prata med honom, eftersom jag gjort det förr och han blir alltid arg, och efter det säger han förlåt och vill skaffa barn. Men hur ska jag kunna fly?

Jag vill bara tillägga att vi inte bor i någon stor stad eller så. 

Han tror inte att jag har någon anledning till att fly, och jag får använda internet, men måste radera historiken eftersom att han är där och tittar. Han tror ju att vi lever det nästan perfekta livet (bara barn som fattas), så varför skulle jag ha planer på att fly..? Så jag får använda internet, handla osv. Men om jag ska handla måste en tjejkompis med eller så ska han prata i telefon med mig under hela den tiden som jag är borta. Annars kanske jag "råkar" skaffa barn med någon. Han säger själv att frestelsen alltid finns, och att det är hans uppgift att håla djävulen borta från mig. 

Jo, men han tror att jag är för ung för att förstå. Därför tror han att vi inte har problem. Dessutom säger han att barn löser alla problem ...

Mejlar eller ringer man dit ?

Jag är född i Sverige, men när jag var 3 år flyttade vi till USA (pappa fick jobb osv). Jag skulle flytta tillbaka när jag fyllt 18, men jag hann aldrig. Jag gifte mig.
Jo... han är underbar, på sitt sätt. Han förstår ju inte att han "skadar" någon. För honom är detta normalt, men jag som växt upp i en familj där man inte blir tvingad till något, har svårt att förstå detta.
Jag hade inte tänkte berätta, men när jag var 15 år så var jag djupt förälskad i en kille, även han var från Sverige men bodde i USA. Vi hade bestämt oss för att flytta ihop när vi blivit lite äldre. Kanske t.om flytta tillbaka till Sverige. Jag blev gravid, med hans barn, men fick missfall. Så det minnet jagar mig hela tiden... Jag har inte berättat för min man. Killen som jag var förälskad i flyttade (till andra sidan USA), och vi träffades inte längre. Men höll kontakten via telefon. När jag sedan gift mig fick jag inte längre prata med honom, men jag vet att han bor i Sverige idag. 

Det har vi inte.

Jag har svenska föräldrar och kompisar. Mitt första språk var svenska, och min mamma pratade alltid svenska med mig. Pappa tyckte dock inte att det var så viktigt. Dessutom finns det svenska skolor i USA ... 

Engelska kan jag också väldigt bra! Så det spelar ingen större roll vilket språk jag skriver på. 

Anonym (really though?) skrev 2011-12-25 17:46:55 följande:Det finns ett sådant tangetbord i datorn som man kan klicka på. Sedan har jag kopierat äåö och har de i anteckningar i datorn. Lite krånligt, men inte så jobbigt!