Vill inte ha 5-6 barn!!

Ursäkta mig. Ja, de är döda. Blev fel för att jag skulle skriva att jag har svenska kompisar... men egentligen har jag ju inte det längre...Jo, jag har det. Men jag har inte kontakt med de. Hur skriver man då? Att jag en gång hade svenska föräldrar och kompisar? Ursäkta för hur jag uttryckte mig.

Men egentligen har jag ju svenska föräldrar? Även om de inte är livet... Jag vet inte riktigt hur man ska uttrycka sig där, men jag tycker inte att jag gjorde något stort fel.

Tack. Även om jag försöker att inte bry mig, så känns det ju alltid i hjärtat när någon pratar om ens föräldrar.

Jag har skrivit det någonstans i tråden innan, men innan vi gifte oss så frågade han mig hur många barn jag ville ha. Kanske 1-2 svarade jag. Då sa han att han kunde vänta så länge som jag ville osv osv. Han är en annan person nu.

Jag och min man pratade ut lite idag.
EllenEriksson, min man vill ha barn, och han "tvingar" mig, men han har aldrig hoppat på mig och skaffat ett barn åt mig. Utan han tycker att det är dags nu, och så säger han att man inte ska  förhindra att barn skaffas. Men det har jag gjort, fast det vet han inte om. Är det fel?Många skriver att han är sjuk osv, men det enda jag känner mig lurad ang är att han innan vi gifte oss gick med på 1-2 barn i FRAMTIDEN, nu vill han ha 5-6 stycken på DIREKTEN.
Jag tycker inte att vi ska dra in annat i tråden, bara hur man kan göra eftersom att jag inte vill ha så många barn. Speciellt inte nu.
Jag vet inte om jag vill lämna honom eller inte eftersom att ibland är han så otroligt snäll mot mig, för att i nästa stund tjata om barn och bli en annan man. Tror ni att det rör sig om någon sjukdom? För då vill jag vara där och hjälpa honom. Skulle han någonsin slå mig eller liknande, hade jag gjort allt för att lämna honom, den saken är Klar.
Och min svärmor tycker jag inte alls om, min man sa att hon ska komma imorgon. Jag vet att hon bara kommer hålla på och prata om barn eller så ska hon visa mig hur man diskar/städar. Hon säger jämt att jag är smutsig.
 

Vet inte om jag riktigt vill dra in religionen...  Men kan säga så mycket som att han inte är jude eller muslim. Inte heller "vanlig" kristen.
Ja, han tycker att det är fel med preventivmedel. 

När vi hade gift oss så var han fortfarande snäll den första tiden. Han använde kondom.
Senare så slutade han med det, och då sa jag att jag inte var redo för barn än och då sa han att om ett barn blir till så är det Guds vilja. Jag blev arg och gjorde klart för honom att isåfall så skulle inte vi ha sex tills jag ville ha barn. Det var "då" han blev så där konstig och sa att vi ska ha massor med barn. Men eftersom att jag aldrig ville ha sex med honom då så sa han att han kan använda kondom, men om ett barn skapas så är det meningen, och då får jag absolut INTE göra abort. Jag vet att det fortfarande finns chans att ett barn skapas, så jag använder preventivmedel.
Min svärmor tycker att det är konstig att jag fortfarande inte blivit gravid, så hon frågade en dag om det var fel på mig.
Problemet är ju nu att min man inte längre vill använda kondom och säger att nu ska vi ha barn. Jag använder preventivmedel, och snart kommer alla (hans släkt) tror att det är fel på mig, men jag vill inte bli tvingad att skaffa barn!
Min man sa också att om jag inte blir gravid snart så måste vi söka upp läkare.

Tack allihop! Hans mamma kommer imorgon, så vi får se hur det går.  Kan nog inte svara här imorgon eftersom att jag kommer ha fullt upp.... men tack till allihop!

Vi får vänta och se, men vi måste hoppas på det bästa!

Men det är i hans religion eller som hans mamma sagt, att de måste hålla djävulen borta från kvinnan, annars föds barnen onda (inte alltid, men för det mesta).
Jag vill bara försöka acceptera hans religion, men jag accepterar t.ex inte övergrepp och fysisk misshandel.
Eller låter det helt konstigt? Jag ju levt så ett litet tag, så jag har "vant" mig. 

Jag kan inte hitta kommentaren, men om någon annan kan det, citera den tack!
Personen i den kommentaren frågade om mina föräldrar delar (delade) samma religion som hans föräldrar. Och nej, det gjorde de INTE.  Mina föräldrar var väldigt roliga, och det gick alltid att skämta med dem. Så när hans föräldrar sa att jag och deras  son skulle förlova oss tog mina föräldrar det som ett skämt.  Hans föräldrar tog ju det på allvar, och trodde hela tiden att mina föräldrar hade gått med på det. Mina föräldrar har alltid sagt att jag ska gifta mig med den jag vill, och att kärleken kommer först.

Hur då? Hur kan han se vad jag gjort ändå?

Jag vet att du har rätt på något sätt... Men hur ska jag kunna skaffa mig pengar för att fly till Sverige? Han skulle märka direkt.
Jag ska stanna kvar ett litet tag, blir det inte bättre får jag tänka ut något.
Och det är inte så lätt att fly som alla verkar tro... 

Han är inte muslim.
Innan jag gifte mig så kände jag ett par muslimer, alla väldigt vänliga. En var jag lite smått förälskad i, men det är länge sedan.
Ta över Sverige? Är inte insatt i det, men nej, så blir det nog inte.

Det var inte så farligt, min man stöttade mig och försvarade mig faktiskt!!
Men jag gillar inte min svärmor, jag gillar henne inte alls. Hon är en riktig plåga. Hon ville att jag skulle bo hos dem i en vecka och lära mig allt om städning, men min man sa nej direkt. Så hon frågade om hon fick bo hos oss ett tag, f(ör att pappan är på sjukhus nu, men det är nog inte den riktiga anledningen). Min man sa givetvis att hon var välkommen. Hon ska fixa med sina saker, så hon kommer på friday. Vet inte hur jag ska klara av att ha henne här hos oss!! jag frågade henne när min man inte hörde på, på ett vänligt sätt, om hon inte kunde bo hos ett av sina andra barn, då sa hon direkt att jag måste uppfostras. Vad fan menar hon med det?!