Vackert skrev 2012-01-20 12:24:20 följande:
Jag tycker inte vi behöver dra in mig i något exempel, nu känns det som att alla tror att jag försöker satsa på VG när det gäller allt, hehe, jag är glad om jag få G, kanske inte riktigt lika glad om jag får U.
Du säger mycket bra, men jag försvarar inte de över 30% i klassen som jobbar heltid samtidigt som de pluggar. Jag tror ärligt talat inte de hinner plugga så mycket som de borde.
Inte riktat till dig personligen, mer som fiktivt exempel.
Jag tycker inte att det går att mäta i tid i form av timmar och minuter som man lägger ner på läsandet heller och utifrån det säga att man lär sig mera om man lägger 5 timmar på ett avsnitt än om man lägger 1-2 timmar.
Folk läser väldigt olika fort och även lär sig olika snabbt, en del förstår på en gång och kunskapen fastnar efter att ha läst det 1-2 gång medan andra kan behöva läsa det 10 gånger för att förstå och sen ytterligare 10 gånger för att få kunskapen att fastna.
Även om man har tidigare studievana från universitetets-/högskolevärlden kan också spela stor roll i hur mkt tid man behöver lägga på att ta in en viss text/kunskap även om själva ämnesområdet är mer nytt, att har man "läsvana" och är van vid den typen av litteratur och tex vana vid att leta efter och att läsa vetenskapliga artiklar på engelska så går det oftast fortare att ta sig igenom texter och hitta det som är relevant.
Jag tror inte att de som jobbar vid sidan av i den utsträckningen du beskriver hör till den senare gruppen som behöver läsa 10+10 ggr, utan snarare till den första. Sen beror det också på vad det är för jobb man har, ibland kan man ha möjlighet att kunna läsa en del på arbetstiden.
Sen kan även det här med att jobba vid sidan av studierna inte alltid vara ett frivilligt val, utan att man har tvingats till att göra en prioritering mellan att "nöja sig" med G och sedan jobba vid sidan av studierna (i större eller mindre omfattning) för att kunna försörja sig för att över huvud taget ha möjlighet att kunna genomföra utbildningen.
Med ett G så får man en godkänd nivå för vad som behövs som grundläggande för att kunna börja arbeta som ssk = kraven för att få legitimation, och sen lär man sig och fördjupar sig ännu mera på detaljnivå med det som är relevant för de avdelningar som man kommer att arbeta på och byter man avdelning så blir det att börja om från början och lära sig "detaljkunskapen" för det som är relevant för den avdelningen. Även om man går in för att lära sig detaljkunskapen om "allt" rörande kardiologi när man läser om hjärtat & hjärt-kärlsjukdomar under grundutbildningen, så har man knappast kvar allt det om man sedan efter utbildningen börjar jobba inom säg barnpsykiatrin och jobbar där i 5 år, innan man sen jobbar 5 år på en urologisk våravdelning och därefter kommer på en kardiologavdelning och då får börja om på nytt med "detaljkunskapen". Det är den generella grundnivån som är det viktiga - oavsett vilken avdelning som man sen arbetar inom, för detajnivån förändras allt efter att nya forskningsrön dyker upp och det finns ingen som kan ha all detaljnivå om allt i huvudet. Inte ens läkarna har det utan de specialiserar sig på sitt område och när det dyker upp sådant som är utanför deras "detaljområde" så tar de in en konsultation från en annan läkare som är specialiserad på den "detaljnivån".
Det finns i princip inget svart eller vitt utan det är en enorm varians av gråskala med allting.