Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Zin: jag gillar den statistiken ;)

Hej tjejer!

Ja här är det "bara" 4 dagar kvar tills testdag.
Jag vet ingenting om vad som händer i kroppen just nu känns det som. Den känns inte riktigt som min vanliga kropp om jag säger så.
Vanligtvis brukar jag få en sinnessjuk pms 7 dagar innan mens och rejäla menssmärtor.
Nu har jag inte det och det tycker jag är positivt. Jag har ibland lite sammandragningar i livmodern vilket jag aldrig haft förut och tolkar som väldigt positivt.
Jag är också så otroligt emotionell hela tiden och gråter för minsta lilla.
Jag är i en sommarstuga med min mamma och syster på en kort semester (jättemysigt och troligtvis väldigt skönt för min stackars sambo som vakat över mig som en hök under nätterna efter överstimulationen då han trodde jag skulle kvävas i sömnen eftersom jag svimmade hela tiden) och vi har väldigt roligt åt mina hormonella utspel allihopa. Jag gråter för allt allt allt, och då menar jag verkligen allt. Igår grät jag för att vi hade det så mysigt?! 
Men jag har inga andra symtom på vare sig graviditiet eller mens på gång. Jag är just nu livrädd för jag är så gott som säker på att jag är gravid och är jag inte det så är fallet ner till botten mycket längre än det varit när man redan innan känt det på sig. Förstår ni hur jag menar?

Använde mig även av werlabs för första gången idag sen zwillinge tipsade mig om dom. Revolutionerande! Har dock jättemycket vita blodkroppar och dåligt blodvärde. Har mailat Dr D och inväntar svar från honom angående om jag ska höja doser eller ta dropp eller nåt. Har hittills tagit 5 dropp under den här behandlingen. Ser ut som en nåldyna...precis som vanligt ;)

Hej alla kära här inne.
Idag varvår testdag och det var ett solklart minus.
Vi gjorde fbc

Åh vad trött jag blir på familjelivs app. Jag skrev ett långt och uttömmande inlägg men det som publiceras är sen bara några meningar.

Ja som jag skrev så var det ett minus. Jag misstänkte det och jag fick ju som mens redan i måndags men då den inte var som vanligt så var hoppet ändå kvar. Har nu fått svar på hcg också och det var så gott som obefintligt så det är ingen graviditet på gång nu.

Efter förra veckans smärtor och de konstanta smärtor som fortfarande är kvar trots att jag nu verkligen vet att ingenting bor i min mage så är jag även livrädd att blicka framåt.

Jag har mailat Dr D om det hela men det var sent igår så har inte fått något svar. Jag är liksom inte rädd för smärta över huvudtaget men när smärtan är så stark att man  svimmar av den så blir man ju rädd inför nästa gång.
Jag ska ju dessutom börja jobba igen nu och det finns inte en chans att jag kan jobba efter transfer oavsett om jag blir sådär dålig igen eller inte för bara utrogestanet gör det ju omöjligt att vistas bland folk, ännu mindre att försöka undervisa i en alldeles för stor barngrupp.

Så då kommer oron inför det också, kan jag bli sjukskriven eller måste jag vänta till nästa sommar?
Jag trodde verkligen att det här var gången, när han gjorde återförandet så kändes det verkligen som att nåt klickade till och fastnade, låter kanske dumt men det var en så tydlig känsla och en känsla jag aldrig har känt förut. I dagsläget känns det som att den här nu 7 år långa resan aldrig kommer att få sitt önskade slut.

Så. Nog om mig. Nu håller jag tummarna stenhårt för dig Snart Lycklig och såklart för alla er andra också.
Ta hand om er i sommarvärmen! <3

Åh nej snartlycklig.
Åh jag är så otroligt ledsen för din skull.
Jag inboxar dig 

En fundering.
Jag känner att det är dags att ta till det tunga artilleriet vid vårt nästa FET.

Vad vet ni om assissted hatching? Är det värt att föreslå för Dr D?

Hahaha okej Zin. Då lär jag be om det ;)
Men vad är då det tunga artilleriet?
Vad bör jag göra? Igår kom våra sista gemensamma vänner som inte har barn och berättade att de ska ha barn.
Jag (som alla andra här såklart) orkar inte fler sånna här gånger och känner att jag verkligen vill göra allt den här gången.

Jag vill inte misslyckas och tänka "undra om det hade funkat om vi hade gjort såhär istället" en gång till.
Om vi bortser från kost och no stress.
Vad mer ska man göra?
Mediciner, vitaminer, allt.
Vad ska man göra och ta?

Tack tjejer!
Gjorde hysto i januari

åh!
vet inte om ni ser hela inlägget men jag ser bara "tack tjejer! gjorde hysto i januari".

så skriver vidare.
Jag gjorde hysto i januari, Dr D sa att nästa gång kan vi antingen göra en hysto en månad innan FET eller prova med neupogen. Eller båda.
Jag har ingen möjlighet att få ledigt från jobbet två månader i rad så det blir neupogen. Han sa att det lät bra.

Jag har gått på akupunktur tidigare, men sen fanns det liksom inte pengar kvar till det även om det är en liten kostnad i det stora hela.
Dock funderar jag på att göra det igen nu inför FET. Skulle behöva tips om någon i Aten då eftersom vi behöver åka dit igen.

Jag gjorde även en massa infektionsprover i juni, minns inte vilka då det var min gyn som propsade på alla prover. Alla prover såg dock bra ut utom ett och det är behandlat nu i samråd med Dr D.

Vad är ivig och LIT?

Glutenfritt äter jag till största delen av tiden men faller ner i gluten-träsket ibland men försöker hålla en någorlunda bra kost då jag också tror på det. :)

Lycka till kattflickan!