Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Fidelia: Ja, vi har allt bokat och klart. Känner som du med droppet, vill inte gärna ta det på hotellrummet, iaf inte första gången. Tycker också det känns skönt att träffa någon i samma situation. Ses!

Stumpan81 och Ninnin, blir bara ledsen och trött 15 och 9 missfall det är helt galet. Jag tycker ju livet för tillfället e skit efter fem missfall o aborter, men det e ju ingenting I jmf med er!!!

Frågade min gyn här i Sverige och hon svarade att du kan ta det i låret, baken magen, etc där du är bekvärm att sticka dig. Se bara till att ta ett bra tag i skinnet och stick sedan. Det gör mindre ont då om man tar i lår etc. (min upplevelse)

Ta du överallt...jag får också stora fula blåmärken, trots isbit före o efter o tryck efter.
Men vissa dagar blir det nästan inget alls.
De bleknar efter lite mer än 1 vecka på mig.

Tack! Då utökar jag mitt sprutområde :) Några av blåmärkena fick jag första dagarna o de är fortfarande kvar nu nästan en månad senare. Fast de är ju inte lika ill lila längre. Däremot de blåmärken jag kan få vid dropp/blodprov de försvinner på ett par veckor.

mumwannab: Jag behöver inte LIT enl Dr G. Har ju tagit prover för att kolla det.

Man blir så ledsen på sin egen kropp, har ju alltid varit en kärnfrisk tjej utan några problem. Också händer det här. Tror inte att jag riktigt tagit in vad som händer, det känns så overkligt. Vi funderar lite på surrogat, men det känns som en enorm påfrestning. Plus att jag så innerligt gärna vill bära ett barn igen, förra gången slutade det ju så tvärt(föddes för tidigt). Skulle mycket hellre vilja ha problem att bli gravid, än detta. Att gång på gång förlora det påbörjade lilla livet. Känns som att det finns mycket bättre hjälp att få om man inte kan bli gravid, än detta. I sverige ialla fall.

Förstår din stumpan! Fast är vi många, som har svårt att bli gravida och är "oförklarat infertila", som inte heller får bra och vettig hjälp i Sverige, två löpande band ivf:er och sen blir man utsparkad utan förklaring; och de privata klinikerna har inte mycket mer att erbjuda. Tidiga missfall (känner att det fäster, men mensen kommer utan plus) erkänns inte ens - vi är "inbillningssjuka" och blir idiotförklarade (iaf har jag blivit det). Är också ledsen på min egen kropp och sorgen (utan att ens försöka jämföra) är obeskrivlig när mensen kommer klockrent även under åttonde året med försök. Så om du ska byta, byt med någon fertil jävel som föder friska barn på beställning  Vi funderar också på surrogat som en alternativ plan, men håller med om att det skulle kännas som en enorm påfrestning! Kram

aylak: skönt att höra att det är fler som funderar på alternativa spår, tex surrogat.
En sak som jag är säker på är att jag hade mycket starkare symtom när jag var gravid med mitt barn, än alla dessa gånger jag blivit gravid men som slutat med MF. Då hade jag starka symtom som illamående. De andra gångerna har jag bara kännt tendens till illamående, och blivit jätteglad när man kännt det. 
Nu vet jag inte ens om det är värt att ta alla dessa mediciner nästa gång jag får plus(och inför), tror inte längre på dem.  

stumpan; å förstår om dina krafter börjar ta slut efter allt kämpande. Jättetråkigt att höra att den lilla som inte klarade sig...Det finns förstås en förklaring till dina problem också, gäller bara att hitta den. Så du har provat humira? Jag antar att Penny har uteslutit problem med livmodern? Och ni båda har gjort kromosomprover? Och du har tagit alla koagluationsprover? Dock har du tagit blodförtunnande...Och du har tagit tillräckligt med extra progesteron, så det är inte lågt progesteron som orsakar tidiga missfall? Eftersom du har blivit lätt gravid så låter det ju mest som något immunrelaterat...IL kanske inte biter på dig, vissa måste ju ta ivig/LIT för att sänka/balansera immunförsvaret. Hur såg din NK panel ut? Vad säger Dr G? Han måste ju ha någon teori..? Och vad säger Penny?
Det finns tjejer i Alan Beer tråden (som jag tyvärr inte tror är så aktiv längre) som kunde komma med idéer och tankar om hur du skulle kunna gå vidare, de som provat mycket mer än bara IL...kram

Jag har känt likadant med mina andra hälsoproblem, att jag inte vet om det är värt att prova fler mediciner/tillskott, doser och kombinationer, så jag tror jag förstår lite grann hur du känner. Märkligt det där med att symptomen känns mindre tydligt, vad säger dr D? Om du vill lista allt vad ni provat och dina tankar inför det så kanske det finns några vänliga själar här i tråden (finns ju många sådana just här) som kan råda om ev. nästa steg. Är det något annat som känts annorlunda sen du födde för tidigt? 

Själva resonerar vi väl som så att vi någonstans har en gräns, där själva sökandet efter en lösning inte längre känns meningsfullt och det blir för mödosamt att hålla hoppet uppe. I det läget har vi sagt att vi ska överväga surrogat ordentligt. Men först bär det av till Aten, då immunologispåret stämmer med så många andra av mina symtom. Men efter allt annat kämpande under åren utöver "barneriet" så har vi nog också någonstans börjat landa i att just vi kanske inte kommer bli föräldrar och att livet kan bli rätt fint och bra iaf.