Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?

Jag förstår inte hur man över huvud taget kan vara emot att kvinnan ska få bestämma över sin egen kropp om hon är frisk nog att genomgå ett snitt på ett säkert sätt. Hade det varit män som födde barn och detta innebar risker för Den Heliga Penis, så vidhåller jag att deras rätt att välja hade varit inskriven i lagen vid det här laget.

Word! Herregud, kvinnor har fött barn i miljontals år, våra kroppar är faktiskt konstruerade till det! Självklart gör det ont, men smärtan går ju över direkt efter att barnet är fött. Om man inte tror sig klara en vaginal förlossning, så är man nog inte mogen att bli mamma heller!!!!

Jag kan inte gå in i en diskussion om huruvida snitt eller vaginal förlossning är säkrast eller ej då jag inte vet tillräckligt mycket, vad jag är ganska säker på är att det är som politik, två läger och två olika sätt att se på saker och ting. Det handlar alltså om vad man tror på eller ej.  Och det är svårt för mig att tro att sjukvården hemlighåller att snitt är det säkrare sättet att föda barn på, faktiskt. Jag måste någonstanns tro att den läkare jag besöker som är utbildad vet bäst inom sitt ämne. Så som en svensklärare vet mer om svenska än en engelsklärare.

Men snälla du, i så fall borde väl kejsarsnitt släppas fritt? Du har totat ihop en konspirationsteori som är mycket, mycket platt.

Men om det enbart handlar om förlossningsrädsla så borde det inte ens nämnas nåt om söndertrasad snippa och dåligt sexliv. Då tänker man ju att det finns folk som vill göra KS av de anledningarna. Har man "riktiga" skäl så behöver man inte ens nämna de sakerna. Tycker jag.

Jo men att tänka att det ska bli en beständigt söndertrasad snippa och minskad sexlust per automatik bara för att man genomgår en förlossning är ju helt befängt! Det är ju ytterst ovanligt. Vet ingen det hänt faktiskt. Den största anledningen till att man möjligen fått minskad sexlust efter barnafödande handlar ju inte om att snippan är söndertrasad. Utan att man har så lite tid och ork för sex pga småbarnen. Och det händer ju även om man fött med kejsarsnitt.

tycker inte att rädsla för minskad sexlust är skäl nog till snitt.

Men snälla du. Jag har fött tre barn, med det första barnet sprack jag "som en dragkedja". De andra två förlossningarna förlöpte normalt. Och jag är inte det minsta skadad i snippan, om nu  någon trodde det Man har väldigt bra läk-kött "därnere".

Visst har mödrar dött i barnsäng i miljontals år. Men om vi nu håller oss till nuläget, dvs Sverige år 2012, så innebär en vaginal förlossning betydligt MINDRE risk än ett kejsarsnitt. Fråga vilken barnmorska som helst!

Gäsp, ja du, förbjud mig (hur nu det skall gå till?!). Detta är ett diskussionforum, vilket innebär att alla inte tycker exakt som du tycker. Om du inte kan acceptera det, så har du inte här att göra.

Med ditt resonemang så borde alltså INGA förlossningar ske vaginalt??? Är det vad MVC förespråkar? Nej, just det, de gör de inte.

Hur kommer det sig att barn som föds med kejsarsnitt ofta drabbas av autoimmuna sjukdomar än barn som är födda genom vaginala förlossningar?

Har man inte fött barn så kan man ju inte veta hur det känns eller hur? och att då få ett snitt utan att ens ha provat tycker inte jag är ok. Prova först och sedan snitt om det inte går, alt föd första barnet vaginalt och sedan diskutera snitt till nästa om man verkligen tyckte det var så hemskt.

Som sagt har man inte provat så kan man inte uttala sig heller, så är det med allting man inte provat , det är svårt att uttala sig innan.

Fast det där är ju dina spekulationer o jag måste faktiskt ärligt säga att det är du som försöker ge din egen åsikt o skyller på "en kompis" För mig var snitt faktiskt "a walk in the park"

Det är inte sjukvårdens fel att folk är så feta att de lättare får problem. En av de vanligaste av de ökade anldningarna till komplikationer vid förlossning, i synnerhet sfinkterrupturer.

Än så länge händer det inte särskilt mycket. Jag verkar undermedvetet ha kopplat bort alla känslor inför det här och ofelia-bm försöker trigga igång dem tror jag. Funkar inget vidare, känns inte som om det är jag som ska ha barn längre. Det måste vara någon annan.

Men vi fortsätter väl lulla omkring i förlossningssalar och leka med lustgas och titta på badkar. Har nästan inga reaktioner på någonting längre, inte upprörd över någonting men inte heller glad. Går omkring och hummar och säger ja eller nej.

Folk frågar om jag är deprimerad och logiskt sett kanske det är så, men jag känner mig inte ledsen. Känns å andra sidan inte riktigt som om det här är mitt liv heller. Som om jag tittar på. Märker inte av när bebisen sparkar, bara när mannen gör mig uppmärksam och påpekar att det rör sig därinne.

Bokade in en tid på ett privat ultraljud nu, kanske hjälper tillräckligt för att förstå att det faktiskt är nåt på gång på riktigt.

Hennes skräck beror på övergrepp. Om du insinuerar att jag är en sådan som begår övergrepp ligger du risigt till kan jag lova..

Men vilka risker är det du hänvisar till här? Du hänvisar ju bara helt vagt till "riskerna", utan att visa att du förstår över huvud taget vilka risker som är inblandade.

Risken att få sfinkterruptur? Den är 0% vid snitt.
Risken för infektion? Den är ca 6-8% vid snitt och 4% vid vaginal förlossning.
Risken för att barnet får astma/allergi? Den ökar från ungefär 2% till 2,6% vid snitt, men å andra sidan minskar risken för hjärnskador.
Risken för att få stora blödningar är lika stor, om man räknar akutsnitt / urakut snitt som en konsekvens av vaginal förlossning.
Och så vidare.

Så, vilka risker är det du hänvisar till som ökar? Alla risker ökar nämligen inte vid snitt. Vissa gör det. Andra minskar. Det existerar ingen generell risk som ökar i allmänhet med den ena eller andra metoden. Genom att välja den ena eller andra metoden så utsätter man sig för olika risker.

Vissa läkare rekommenderar snitt, andra rekommenderar vaginal förlossning. Den främsta anledningen till att rekommendera vaginal förlossning är av kostnadsskäl.

Är man förlossningsrädd så ökar många av riskerna med vaginal förlossning (man löper större risk att få rupturer) och därmed blir snitt ofta det säkrare alternativet för förlossningsrädda rent rationellt.

De psykiska riskerna är individuella.

Så berätta gärna, vilka risker är det du hänvisar till som ökar vid snitt? Och hur väger du dessa ökade risker mot de risker som faktiskt minskar eller elimineras?

Jag kan också hitta forskningsrapporter som visar att t.ex. risken för att få infektion ökar vid snitt. Men detta måste ställas t.ex. mot att risken för att få en sfinkterruptur minskar. Du kan inte bara lyfta ut de riskerna som ökar - man måste titta på hela bilden.

Den allmänna inställningen bland läkare till snitt vs vaginal förlossning är att båda metoderna är säkra metoder. Vilken metod som är säkrast för kvinnan beror på kvinnan.

Sammanfattningsvis kan man säga att vissa risker ökar med snitt och andra risker minskar. Risken för bestående men i underlivet är dock absolut högst vid vaginala förlossningar.

Men hur kan det vara skräckpropaganda när JAG minsann har kläckt fram TIO små änglar utan så mycket som ett enda stygn! Och ont gjorde det inte heller... eller jo... nummer sju kändes väl som ett litet stick, men han vägde ju också hela 3 kilo! Jag VET att jag har rätt, för JAG hade minsann inga problem! Skada sig, det är det väl bara en på 100 000 som gör eller något, och då var det säkert hennes eget fel för att hon inte lyssnade på barnmorskans instruktioner. Alla kvinnor KAN föda barn! Lyssna lite på Ina May och få rätt attityd så kan du också föda smärtfritt. Det är ROLIGT att föda barn. Särskilt att föda dem hemma i badkaret, där är riskerna som minst.

Eller....? ;-P