Funderingar på äldre föräldrar och äldre barn
Hej!
Jag och min man funderar på adoption och har bokat det första samtalet hos socialtjänsten inför utredning. När jag läst lite på adoptionsbyråernas sidor och här på FL så verkar det som att det tar några år att slutligen få hem ett barn. Vi är 39 respektive 41 år nu. Min fundering är om vi är för gamla redan nu att börja en utredning, om det liksom är någon idé att dra igång en process som bara mynnar ut i besvikelse och en massa tidsenergi.
Vi skulle helst vilja ha ett barn som är 2-4 år då det kommer (för att passa in åldersmässigt med sina syskon), räknas denna ålderskategori som "små" barn eller "stora" barn? Jag har fått för mig att det är enklare att adoptera ett lite större barn, men det kanske är felaktigt?
Vilken ålder är det som räknas? Är det vår ålder som vi har då vi väl ställer oss i kö eller åldern som vi har då vi fått barnbesked eller hämtar barnet?
Och slutligen: Har ni tips på länder som kan vara aktuella då vi är äldre? Och har ni tips på länder där det går lite fortare då vi önskar adoptera relativt fort just pga vår ålder (vi vill inte vara 50 när vi får hem barnet)
Tacksam för alla råd och tips!
Och som du skriver så kan man ju få ett biologiskt barn som har diagnoser eller problem som gör att hela familjen påverkas negativt. Just nu väger vi barn eller inte och adoption kontra biobarn. Biobarn känns vanskligt av olika anledningar men där är vi ju säkrare på arvet. Med adoptionsbarn kan vi ju bara vara säkra på miljön som vi skapar. Det känns lite som ett lotteri. Med större risker än om man skaffar biobarn.