Om ingen av föräldrarna vill vara föräldralediga hur gör man då?

Det räknas alltså för er men inte för andra (för de KAN ju missa något i sömnen)?

Jämför det med någon som tvingas vara hemma 24/7 och bara lyssna på barnjoller/skrik/bajsblöjor. Hur glad blir man då? Och säg inte att oj vi kan ju missa bebisens första skratt eller ord. Det kan du med, du kanske sover när det inträffar eller är alla här supermäninskor som aldrig sover?   

- Hur skulle man kunna missa sin bebis första ord eller skratt när man själv sover? Du är väl medveten om att man som förälder inte sover när ens bebis är vaken? Om det inte är på natten, men då sover ju som sagt barnet med förhoppningsvis.
       
Jag är ganska förvirrad angående om ts är på riktigt eller inte? Om du är det låter du extremt omogen och oerfaren av barn för att bli mamma måste jag säga. Om det nu inte sitter en 16 åring bakom skärmen och roar sig vilket ju verkar mest troligt?

Jag är född på 70-talet o på den tiden hade mammor ca 6 månaders föräldraledighet. Jag blev lämnad till en dagmamma som bodde jättenära oss när jag var 5 månader gammal. Idag har jag väldigt svårt med separationer. När en relation tar slut känns det fruktansvärt hemskt. Nästan som att jag ska gå sönder.
Tror att det kan ha att göra med att jag blev lämnad till dagmamma när jag var så liten. Det finns ju teorier om det här med anknytning och som barnspykologer bland annat arbetar efter. Läs på lite mer innan ni tar ett beslut?
Varför vill man frivilligt lämna ifrån sitt barn idag i Sverige så tidigt? Vi har det ju jättebra med vår föräldraledighet jämfört med många andra länder i världen.

Skulle aldrig utsätta mitt kommande barn för det som ni planerar! Jobba hinner man göra resten av livet!
hur många chanser har du att ge ditt barn en god och trygg anknytning/grund som kommer att påverka barnets liv resten av livet?

Min svägerska är nanny åt en liten pojke med heltidsarbetande föräldrar. Hon började när han var ganska exakt 2 månader. Pojken har stora anknytningsproblem med föräldrarna (som kompenserar genom att ge honom allt materiellt man kan tänka sig) och tyr sig mest till min svägerska. Hon vill gärna byta jobb, men är rädd för vad det skulle göra mot pojken. Hon kommer ju att sluta så småningom... stackars pojke.

Frågar igen samma fråga!

Har skummat igenom tråden och dina svar TS. I praktiken låter er planering rätt bra ändå tycker jag, även om jag personligen aldrig i livet skulle vilja vara ifrån mitt barn 6 timmar/dag det första året. Men alla är vi olika. Se bara till att ha en plan B. Du vet inte vilket barn du får... Kanske behöver hon/han vara nära sin mamma eller pappa hela tiden, gallskriker så fort någon annan visar sig... man vet inte i förväg sitt barns behov och personlighet menar jag. 

Varför skaffa barn om ingen av föräldrarna vill vara med det? Frågan är fullt seriös utifrån TS frågeställning.

Det låter fint att ni vill lyssna in barnets signaler, men då kan ni nog tyvärr inte räkna med att låsa upp er vid yrkesarbete på det sätt du beskriver i trådstarten. Jag har aldrig träffat ett spädbarn som frivilligt velat separera från sin primära anknytningsperson flera timmar under dagtid. Det är nog ytterst ovanligt att bebisar fungerar så.

Den normala utgångspunkten för ett spädbarn är att ha ständigt kroppskontakt och/eller interaktion med sin aknytningsperson den första tiden. Inga spädbarn vill bli bortlämnade till barnvakt, det ingår inte i ett spädbarns repetoar av möjliga känslor eller önskningar så är det babyns signaler ni vill följa kan ni tyvärr räkna bort den lösningen redan från start.

Som påstått välutbildad förstår du väl den språkliga innebörden av "och/eller?"

Men nej för ensamstående mammor kan det vara nog så svårt att få gå på toa eller duscha den första tiden. Du verkar inte alls ha kläm på hur närrhetsberoende spädbarn faktiskt är. Tror du kommer skratta åt vilken inställning/tro du hade efter att du blivit mamma.   

   

Har man jour när man jobbar inom finanssektorn eller IT branchen?

inte vara hemma är du inte riktigt klok
så gött o slippa jobba, bara vara hema och pyssla med lite utav varje
jag var hemma ett år när min sambo gick i gymnasiet så gött kunde tex bygga färdigt vårat uterum då

Varför väljer man att skaffa barn om man absolut inte kan tänka sig att vara hemma med barnet? Det är för mig obegripligt.

Au-pair? Ja, det har jag själv "jobbat" som. I tre olika familjer. Tyckte riktigt synd om barnen i alla familjerna. Föräldrarna var otroligt stressade och barnen fick knappt träffa sina föräldrar vissa dagar. Då var ändå dessa barnen mellan 5 och 10år.
Att lämna sin lilla bebis hela dagar för att jobba??  Nej!!

Varför inte vänta med att skaffa barn tills man är redo att stanna hemma? Vill man inte vara hemma ett helt år, så dela på "ledigheten". (tar för givet att ni är två om detta, förstod texten så iaf)

Det första året är otroligt viktigt.

Eller varför inte dela så ni jobbar halva veckan var? Kanske lite bökigare att få till. Eller att ni jobbar halva dagen var? Men inte att ni båda två är borta hela dagarna.

Inte menat som ett påhopp, har bara svårt att förstå varför man skaffar barn om man inte vill vara hemma med det. 

Måste hålla med. Sen undrar jag om paret hade pratat igenom det här med barn innan. Hur är kommunikationen?

Har inte läst hela tråden, utgick bara från ts första inlägg