Om ingen av föräldrarna vill vara föräldralediga hur gör man då?

Nej livet är inte alltid optimalt och många gånger för att man inte HAR NÅGOT VAL. Här väljer TS helt enkelt att inte vilja umgås med sitt barn. Det är skillnaden. När ska dom umgås? Jobbar kanske 8 timmar per dag + restid. Ska de hålla bebisen vaken när de kommer hem bara för att de ska kunna knyta kontakt... De få timmar som spädbarn är vakna?... Tycker det är märkligt.

Tyvärr frågade du på fel forum för här finns en norm som säger att bara hemmamammor som uppoffrar sig totalt för sina barn, ammar tills barnen börjar skolan och aldrig någonsin låter barnen gå och handla pga kidnappningsrisken eller låter 10-åringar cykla själva är de som räknas som RIKTIGA mammor.

Nej, jag tycker inte heller det är optimalt att sätta 2 månaders barn på dagis/med nanny. Men livet är inte alltid optimalt och ibland får man göra det bästa av situationen. 

Varför skaffa barn när ni inte vill ta hand om det undrar jag då? 

Räkna på hur mycket av en vuxen persons liv som går bort i jobb (heltid), resor till och från jobb, sömn, andra måsten som att handla, laga mat, äta, tvätta, städa mm....hur mycket blir det kvar?

Det finns skäl till att vi har det system vi har med föräldraledighet.

Jag fattar ju inte varför ni skaffade barn?!

Jag har varit hemma och maken jobbat o barnet ska in på dagis nu bid 1 år då jag också måste jobba för att få ihop det ekonomiskt. Maken hade gärna varit hemma men vi har inte råd med det tyvärr.

Min poäng? Att skaffa barn gör man av kärlek till vvarandra och för att utöka en familj som man ska älska och vårda från dag 1 och personligen att lämna bort mitt barn vid 2 månader när dom behöver ens närhet som mest känns inte ens som en verklig tanke.. Sjukt är det. min åsikt så är det bara.     

Nej på både
-Har inte råd
-Kan/vill inte vara hemma med barnet första tiden.

Fy vad ledsen den här tråden gör mig! Hur kan man välja att sätta barn till världen om man inte vill ta hand om dem? Är det här ett sånt typiskt fall av skaffa barn för att man "ska" det, och för att det är en statuspryl. 
Jag har jobbat som barnflicka åt såna familjer för något år sedan och det var faktiskt riktigt jobbigt för mig att både se och veta att jag träffade barnet betydligt mycket mer än föräldrarna någonsin gjorde.

Inte nog med att föräldrarna har au-pair/barnflicka på heltid, dessutom är det ofta någon släkting som tar "över" dem efter barnflickans arbetstid, typ en mormor eller farmor, så barnen får inte träffa sina föräldrar alls mycket.

Varför är det här på något sätt okej? Varför varför sätter man ett barn till världen om jobbet är det enda som betyder något? Har man dessutom råd med barnflicka har man det knappast dåligt ställt heller, så man behöver inte jobba för att få det att gå runt heller, snarare för att kunna fortsätta sin extravaganta livsstil.

Ska också tillägga att det självklart finns aaaalldeles fantastiska föräldrar som har barnflicka, så där drar jag verkligen inte alla över en kam. Jag har sett båda världar, men blir så ledsen av att se den förstnämnda.  

Ja, det har du rätt i Wimlan, kvalitet viktigare än kvantitet. Dock tycker jag isf det är mycket viktigt att det är viktigt att det är hög kvalitet på tiden som barnet är ifrån föräldern också, vilken barnvakt som helst skulle jag inte lämna mitt barn med, speciellt inte en bebis. Det ska i så fall vara för att jag vet att barnet har det minst lika bra när det är ifrån mig som tillsammans med mig :)

Inte tvättar eller städar...lever ni i en soptipp, går i skitiga kläder, köper nya när de är smutsiga eller betalar ni för att någon annan städar och tvättar åt er?

Hur kan du få det till 3 timmars frånvaro av er föräldrar, jobbar ni helt olika tider?

Om allt kan göras med barnet med och det räknas som 0 förlust av umgängestid kan ni väl ta med barnet till jobbet.

Vilka delar av föräldraskapet finns kvar om man inte vill ta hand om barnet...det på papperet?!