Inlägg från: Anonym (mer peppar) |Visa alla inlägg
  • Anonym (mer peppar)

    Troende och sex ?

    Är en troende kvinna som har varit gift i många år, vi har flera barn. Gifte oss som 19-åringar, oskulder båda två, vi hade inte ens rört vid varandras könsorgan/bröst eller sett varandra nakna. Däremot kramats, kysst och varit störtkåta som bara den. 

    Med verklig kännedom om varandra som personer (innan vi hade sex) och inställningen att vi skall vara tillsammans livet ut så har tryggheten att blomma ut sexuellt funnits. Vi har inte varit rädda att testa olika saker. Gillar hårda tag kombinerat med en stark själsfrändepassion, oralsex och analsex är inget som vi på något sätt ser som felaktigt. Allt som sker inom äktenskapet och som båda njuter av är en fin gåva att uppleva och utforska.

    Det har förstås gått upp och ner under åren med lusten, ibland har det blivit sex många gånger i veckan och graviditeter och småbarnstid har ibland lett till längre pauser. Medan vissa graviditeter har ökat på lusten. Vi ser inte sex enbart som barnalstring och vi låter inte heller föräldraskapet sunka ihop oss och sluta dela den viktaga del av livet som sex är.

    Efter många års äktenskap med bara ögon för varandra har vi förstås båda tänkt tanken hur det skulle vara att vara tillsammans med någon annan, klart vi är nyfikna men samtidigt mycket medvetna om vad ett sidospår kunde orsaka för sår i det som vi gemensamt har byggt upp tillsammans.

    Jag tror att det i många kristna äktenskap finns en större passion än man kan ana. Som dels kanske kommer från det att man har en vilja att satsa livet ut på en och samma person, och då måste båda se till att ha ett "levande" förhållande och arbeta på det, vem vill leva livet ut i en "död" relation. Som troende så försöker man (det är ju inte alltid så lätt) att inte titta på de andra gräsmattorna och hoppa över staketet vid bråk eller för att man "växt ifrån varandra".

    Tyvärr tror jag det precis lika mycket finns två andra stora kategorier representerade än bara de lyckligt passionerade kristna. Det är de som har ett tabubelagt förhållande til sexualiteten och kör vanlijaste vanilj. Vackert och trevligt så men ibland kan jag tycka lite synd om de som inte vet vad en fontänorgasm är eller som är rädda för att suga en kuk.
     
    Den andra kategorin är de som är så hårt itutade i det syndiga med sex att det går helt överstyr, de klarar inte av att hantera sin drift och det leder till övergrepp och otrohet medan de slits mellan sin putsade fasad och det kroppsliga begäret som de aldrig lärt sig hantera. 

  • Anonym (mer peppar)
    Anonym (VF) skrev 2012-08-14 17:36:33 följande:
    En fin och reflekterande berättelse. Samtidgt tänker jag, gäller det du skriver i de sista styckena - om två kategorier mindre lyckade  partnerskap - endast kristna. Man kan väl ha ett utvecklat moralbegrepp utan att vara troende? Att vara öppen och inkluderande och ha en god kontakt med både kropp och själ, likväl som motsatsen är väl en mer allmängiltig beskrivning till hur olika människor förhåller sig till sexualitet? 

    Den andra frågan är: är "peppar" morsatsen till "vanilj", eller syftar det på något helt annat i sammanhanget ;) 
    De tre kategorierna jag indelade kristna i kan naturligtvis passa in på vilken icke-troende som helst. Det är bara min tanke att inom kristna äktenskap så är just den här uppdelningen kanske lite tydligare, det finns inte lika mycket mellanting och variationer. En icke-troende har oftast, förstås inte alltid, erfarenheter av flera relationer medan en kristen oftast inriktat sig på att leva tillsammans med en enda människa. Hur som helst, lika många människor det finns i världen, lika många sätt finns det att leva på. Det behöver inte alls vara att det finns mycket sanning i min kategorisering...

    Definitivt kan en icke-kristen ha ett utvecklat moralbegrepp, ibland mer än en troende. Ibland kan jag tycka att icke-kristna människor har en större ödmjukhet, respekt och förståelse än vissa som kallar sig kristna.

    Peppar syftar på en mera kryddstark variant än vaniljmodellen...  
  • Anonym (mer peppar)
    Sen har jag en fråga till dig, säg att jag som är en bit över 20 och har haft sex med en hel del olika partners, skulle söka mig till kyrkan och bli troende, finns det någon som skulle kunna tänka sig att gifta sig med mig då? Eller ens ta i mig med tång med tanke på vart jag varit och härjat? Tänker man inte mycket på sånt, att man vill att ens partner också ska vara "ren" ?

    Frågan var inte riktad till mig men tar mig också friheten att svara:

    Har du blivit troende har du automatiskt blivit "ren" och fått en vilja att lämna ditt gamla liv/inte vara intresserad av att söka efter/leva med olika partners och då skulle, åtminstone som jag ser på saken det förflutna inte ha någon betydelse alls angående giftermål.
    Förlåtelsen är en central del i den kristna tron och det som har varit kan man glömma, naturligtvis prata om vid behov, för det är en del av ditt liv, men se det som vad det är, något som har varit och något som inte skall inverka på det nuvarande/kommande. 
  • Anonym (mer peppar)
    Har ännu en fråga till er troende, pratar ni mycket om sex med varandra eller är det tabubelagt och pinsamt att prata med det om vänner och bekanta? För jag upplever att jag och mina vänner samt familj är väldigt öppna över vad som händer och om någon har en svacka i förhållandet/sexet osv. Vi pratar gärna om det och ger varandra råd om hur vi ska förbättra det osv.
    Med min man pratar jag väldigt mycket och ingående om allt, det har vi gjort från första början. Med vänner pratar vi också en del sex men inte så ingående. Med familjen, mycket lite.
    Trollbarnet skrev 2012-08-15 00:23:57 följande:
    Jag kan känna mig väldigt ledsen över det, väldigt ofta. Att man någonstans innerst inne är så kär och så kåt på sin partner att man aldrig skulle vika från dennes sida, men då å andra sidan så vet man att det är vad som händer i dagens samhälle, alla gökar runt, byter partners, har barn med flera olika och skiljer sig hit och dit. Jag saknar vad jag såg när jag var en liten flicka och fick se föräldrar som var gifta, lyckliga och även hade det dåligt men det var sällan skilsmässor. Man kan aldrig riktigt ge sig själv den där ultimata lyckan och lita blint på att det kommer att vara jag och min partner - tills döden skiljer oss åt. 

    Det är det man ofta ser och hör om i dagens samhälle, tyvärr, brustna sorliga familjer. Men det finns fortfarande de lyckligt gifta. Det finns ännu sådana personer med en inställning och önskan om att dela livet med en enda person. Tyvärr är det nog så att det är det olyckliga och det tragiska som alltid basuneras ut och som det pratas om, börjar man prata om evighetslång lycka och kärlek så tycker många det känns otrovärdigt eller skrytsamt.
    Trollbarnet skrev 2012-08-15 01:04:38 följande:
    Okej.
    Vad gäller snacket om preventivmedel och sånt då? Hade ni det när ni var 14-15 eller var det inget snack om saken alls? I vilken ålder blev det aktuellt?
    Inget preventivmedel eftersom vi inte hade sex innan vi hade gift oss, sen har vi velat ha barn och när vi inte ha velat ha barn har vi använt oss av kondom/säkra perioder. Hormonrubbande/biverkningsorsakande saker är jag inte intresserad av. 
  • Anonym (mer peppar)
    Anonym (sexualfrustrerad) skrev 2012-08-15 14:08:43 följande:
    Hej!Lite Off topic kanske.Passar på att fråga:
    Som praktiserande kristen undrar jag om det finns någont diskussionsforum om sex och samlevnad för Kristna på Svenska?

    hittade den här sajten: site.themarriagebed.com/front-page

    men den känndes inte så aktuell för mig som singel och dessutom på engelska.De flesta kristna sajter som diskuterar sex och samlevnad verkar vända sig till gifta.Något tips?
    Starta en tråd här på familjeliv...
  • Anonym (mer peppar)
    Anonym (VF) skrev 2012-08-23 14:02:22 följande:
    Lite trist att denna tråd spårat ut. Inget fel med avvikelser från ämnet, det kan tvärt om ge nya perspektiv. Men tråden handlade väl om hur troende upplever sexualiteten. Nu är det mest tröttsamma generaliseringar och recensioner av religioner. Jag skulle vilja veta mer hur man ser på sexualiteten utifrån sin tro. Hur kopplingen till samfundet ser ut. 
    Håller väldigt mycket med... trosfrågor/religion i övrigt och inom andra områden är också intressanta med de kräver nog egna trådar, bättre att nischa en tråd och hålla sig till ämnet.
  • Anonym (mer peppar)
    Anonym (VF) skrev 2012-08-26 14:17:45 följande:
    "Ponera att man gifter sig som 20-åring, och har ett någorlunda aktivt sexliv tills man är 75. Det betyder 55 år sexliv med en och samma partner. Antar att denna insikt, detta perspektiv både ger upphov till stora begränsningar och stora möjligheter. Ramar gör ju det."

    Gillar sista meningen.
    Efter den insikten är det en bra idé att välja att sätta fokus på möjligheterna för att få ut det mesta möjliga av sitt sexliv. En del börjar gräva ner sig i begränsningarna och då finns det sprickorisk...

    Anonym (Varierande) skrev 2012-08-28 15:08:56 följande:
    "Spännande också att tänka sig att förhållandet långsamt är på väg mot sex. Att sex är något som kröner relationen när man har lärt känna varandras tankar och kroppar jättebra. Att väntandet inte bara är ett måste, utan också en förmån." 

    När man har väntat med sex till äktenskapet och att då få ge sig fullständigt till varandra, efter trohetslöftena, det känns som att det kommer en stor välsignelse med det. 
  • Anonym (mer peppar)
    Anonym (troende realist) skrev 2012-08-30 07:00:41 följande:

    "Ja, det kan säkert fungera som en självuppfyllande profetia. Men det kan lika gärna bli en stor beskvikelse, särskilt på sikt. I den inledande euforin över relationen är det alltid enkelt att få sexlivet att fungera, svårigheterna kommer när man ska få det att fungera i längden."
    Anonym (troende realist) skrev 2012-08-30 08:31:43 följande:
    Det som jag reagerar på är att man har en föreställning om att just sex skulle kunna fungera av sig självt just för att man medvetet avstår från allt som har med det att göra tills en dag det plötsligt är skarpt läge. Ingenting annat i livet fungerar så, så varför skulle det vara så med sex?

    Speciellt allvarligt blir det eftersom det just är i kristna (och andra religiösa) kretsar som man finner motståndare till sexualundervisning, offentlig diskussion om sex, motstånd till skildringar av sex i böcker, på scen i film osv. Unga människor ska alltså avskärmas från allt som har med sex att göra tills de en dag plötsligt ska ha sex med en annan männsika och då ska allting plötsligt fungera och bli perfekt.
    Anonym (troende realist) skrev 2012-08-30 10:41:40 följande:

    Jag tror att hur sexlivet blir om man är helt okunnig innan äktenskapet är väldigt beroende av personligheten. Är man en person som har väldigt lätt att ta saker med jämnmod så skjuter man lättare undan ett dåligt fungerande sexliv. Har man inte så stort sexbehov så kvittar det ju om det inte är så lysande.
    I den församlingsgemenskap jag har deltagit i har jag inte upplevt något motstånd mot sexualundervisning och tycker precis som Anette skriver att man har pratat om sex som något vackert och fint.

    Naturligtvis är det korkat att tro att sex skulle fungera av sig själv bara för att man är kristen, det finns antagligen en hel del som tror så, som går in i någon övergudomlig tro att allt ordnar sig bara man tror, man behöver inte göra något själv. Jag tror på en kombination av båda, det är bra med tro men förstås måste man aktivt handla själv också.

    Jag och min man som alltså inte hade sex innan äktenskapet och inte såg eller rörde varandras könsorgan pratade massor, läste böcker, ritade på papper hur vi såg ut, förklarade hur vi känner, vad vi vill hur vi vill ha det i framtiden efter 10 år och som pensionärer. Klart att det kan kännas naivt, vi hade ju inte som sjuttonåringar så stor livserfarenhet men vi hade båda samma inställning, vi hade tagit reda på genom att prata på djupet att vi troligtvis har ett ganska stort sexbehov båda två, vilket visade sig stämma.

    Jag ser det som att man har ett stort ansvar att undersöka hur man kommer att fungera ihop innan man binder sig till någon och jag anser att man kan göra det enbart genom att prata. Det handlar mycket om personkemi, personlighet och vilja och skulle jag ha pratat om samma saker med någon anna potentiell blivande man och märkt en liten gnutta av ovilja till att diskutera sex så djupt och ingående som jag ville, då skulle jag aldrig ha fortsatt att träffa honom.

    Jag hade siktet inställt på en livslång relation och ansåg det vara viktigt att ordentligt fundera genom bådas våra egenskaper och personligheter för att bedöma om vår relation kunde vara möjlig i längden. Naturligtvis kan man inte förbereda sig på allt men man kan göra en hel del genom att prata ordentligt innan man påbörjar ett sexuellt samliv. Då kan det lätt hänt bli så att det är den biten som tar över och man glömmer att prata och har man inte lärt sig kommunicera ihop och det plötsligt börjar kännas strävt och trögt i sexlivet, då är det lätt hänt att man börjar titta sig omkring åt andra håll istället för att se och prata med sin partner på djupet.

  • Anonym (mer peppar)
    Anneth skrev 2012-08-30 18:02:51 följande:
    Nu har jag inte läst hela tråden, men jag är glad över att den till stora delar har hållit sig på en vuxen nivå utan allt för många påhopp och ifrågasättanden. Mer sådant!

    Jag tänkte berätta om mig själv. Jag är kristen och växte upp i ett hem med föräldrar som är pingstvänner men som under mina uppväxtår inte själva var aktiva i en församling (de trivdes av olika orsaker inte i kyrkan på orten som de flyttat till). Jag fick därför aldrig höra predikningar etc. i kyrkan om samlevnad men antar att jag ändå serverades och tog till mig allmänna kristna värderingar genom uppväxten. När jag var i tonåren tog jag själv steget till att bli "aktivt" kristen och började gå i Svenska Kyrkan (senare Pingstkyrkan), var väldigt aktiv i ungdomsgruppen etc.

    I tonårsgruppen i kyrkan talades det en del om sex. Just detta med "ni måste vänta på Den Rätte" upplevde jag var ganska lite fokus på, utan det handlade mer om att reflektera och samtala kring vad som händer med en själv om man knullar runt enbart för stundens njutning eller för att få bekräftelse etc. Vi serverades aldrig några moralkakor eller förbud, men uppmuntrades att fundera på varför vi egentligen innerst inne ville ha sex, hur vi ville att första gången skulle bli osv. Visst menade ungdomspastorn och andra gruppledare att det bästa vore att vänta tills vi var gifta, men det betonades att det var för vår egen skull. För att vi skulle få dela något fantastiskt med den människan som vi valt att dela livet med. Jag tror inte att vi ungdomar byggde upp några förväntningar på att Första Gången skulle vara särskilt fantastisk, men tanken var att man skulle få upptäcka och lära sig njuta tillsammans. Utvecklas ihop. Det kändes aldrig som om det predikades att kåthet var något syndigt eller att sex i sig självt var fel, utan det framhävdes att sex är något heligt, något i grund och botten ämnat som en fantastisk gåva till ett kärlekspar som vill dela sitt liv med varandra och att man faktiskt kan bli påverkad själsligt om man har sex i "fel" syfte (tex. har sex enbart för att "alla andra har", man är rädd för att pojkvännen ska lämna en osv.). Det sades inte som skrämselpropaganda utan som ett "statement" att sex faktiskt är något fint och speciellt och att man FÅR tycka det. Jag upplevde att det i denna yngre generation kristna inte alls finns ett motstånd mot att diskutera sex & samlevnad, även om det fortfarande finns brister i att diskutera tex. homosexualitet. Där finns det mycket att utveckla.
    Fint skrivet och känner igen mig i beskrivningen av hur ni pratade om sex i er församling som jag hänvisade till i förra inlägget, märker också att jag där felstavade ditt nic, Anneth, skulle det alltså vara!
  • Anonym (mer peppar)
    Anonym (åxo troende) skrev 2012-09-01 14:08:26 följande:
    Kopierar följande textrader

    " Jag och min man som alltså inte hade sex innan äktenskapet och inte såg eller rörde varandras könsorgan pratade massor, läste böcker, ritade på papper hur vi såg ut,"

    När jag läste dina ovanstående rader Så funderade jag 
    HUR kunde ni " stänga av " era erotiska känslor ? 
    Blev ni inte kåta när ni pratade om sex ? 
    Kommer du ihåg känslan första ggn. när ni rörde vid varandras könsorgan " på riktigt " ? För ni måste ju ha suktat / längtat ENORMT  efter sex innan ni gifte er !?         
    Vi stängde verkligen inte av våra erotiska känslor, vi var kåta som bara den, kystes, kramades och låg på varandra (med kläderna på) så visst "kände" vi av varandra, fick orgasm av bara det trots att ingen egentlig vidröring skedde med händer... rätt så häftigt det med. Om man definierar sex = att få orgasm, så man kan förstås också säga att vi på ett sätt hade sex innan äktenskapet. 

    Och ja, visst blev vi kåta av att prata om sex men pratandet gjorde vi mera på ett sakligt sätt, för att förstå hur vi tänkte och fungerade.

    Första gången vi rörde vid varandra på riktigt, det var på bröllopsnatten, visst var det magiskt underbart och fullt av känslor att första gången se och röra sin älskade! Något vi hade väntat på i nästan tre år. Många skriver att man lätt kan bli besviken på bröllopsnatten om man inte testat sex innan men det är inget vi upplevde för vi hade "förberett" oss mentalt under en lång tid och samlat tre års kåthet, bara att se och röra varandra fullt ut var fantastisk och sen allt det andra till! Själva in och ut grejen var väl inte det mest njutningsfulla de första gångerna, något vi också hade räknat med, men det gick ju om rätt så fort .
Svar på tråden Troende och sex ?