Obduktionssvar?

Idag har det gått 12 veckor sedan vi avbröt graviditeten och vi har inte hört någonting angående obduktionen. Den här veckan tänker jag ringa och fråga vad de sysslar med. Jag har fått ett direktnummer till den barnmorska vi hade kontakt med inför aborten. Hon var väldigt hjälpsam i samband med att vi fick svaret på fostervattenprovet.... även där var det ingen som hörde av sig med något svar utan jag fick själv ringa och jaga på. Det tog en månad innan vi fick det svaret. Tyvärr är det nog bara att acceptera att sådana här ärenden inte prioriteras inom sjukvården.

Samma här! Vi har också blivit lovade att få träffa läkaren för en genomgång av vad de hittat under obduktionen. De sa att det kunde ta upp till 8 veckor, sedan skulle vi bli kallade. Nu har det gått 12 veckor.

Nu har jag ringt till det sjukhus där jag gjorde mitt avbrytande.... de skulle kolla upp det och återkomma. De hade inte fått in något svar där, men obduktionen skulle göras på ett annat sjukhus och kanske ligger svaret där. Hon sa att sånt här kan ta fruktansvärt lång tid så det är bara att ha tålamod.

Nu ringde den läkare vi har haft kontakt med före och efter aborten. Tyvärr har det skett ett missförstånd och fostret har aldrig obducerats. Det gick direkt till anonymt omhändertagande och kremering, trots att det fanns en remiss på obduktion och läkaren som gjorde FVP insisterade på att obduktion skulle göras i vårt fall.

Jag misstänkte att det var något sånt här som hade hänt eftersom det dröjde så. 

Inte är jag förvånad heller, med tanke på hur dåligt hela vårt ärende har hanterats från början till slut. Vi blev väldigt väl omhändertagna på det sjukhus där vi gjorde avbrytandet, men vägen dit var lång. Jag fick själv ringa och tjata för att slippa behöva vänta i 3 veckor på läkarundersökning efter att man upptäckt att "något såg fel ut" på KUB-testet, jag fick själv ringa och tjata för att få ett svar på fostervattenprovet (tog en månad innan vi till slut fick veta att det var trisomi 13). Usch vad jag låter bitter.... men mest blev jag nog ledsen att det får gå till så här i sjukvården.

  

Libra1, jag tycker absolut du ska ringa! Hoppas de inte har missat det i ert fall också!

För vår del så vet vi ju att barnet hade trisomi13, det har fostervattenprovet visat, så en obduktion hade endast gett oss en lista på vilka missbildningar man hittat. Jag hade gått och gruvat mig inför att behöva träffa läkaren igen, riva upp alla sår och bli ledsen igen.... så på ett sätt är det skönt att vi slipper. Men samtidigt hade jag förberett mig inför det mentalt och det känns lite som om vi blev snuvade på konfekten nu. Jag förstår inte hur man bara kan missa en sån här sak!

Förstår att du måste vara jättenervös! Är det en läkare som ni haft kontakt med tidigare som ni får träffa?
Det kommer säkert att bli smärtsamt för er att bli påminda om allting igen, men försök tänka att sedan så slipper ni förhoppningsvis gå runt och undra "varför" och "vad var det som gick fel" resten av livet. Kanske blir det lättare att så småningom acceptera om ni får veta vad som hände.

Vad skönt att ni fick ett svar! Nu slipper du gå och grubbla över det i allafall. Navelsträngen... Hur kan man ha sån maximal otur att något så osannolikt händer? Men... det är ju alltid någon som måste vara den som råkar ut för det osannolika, det vet jag ju av egen erfarenhet. Lycka till med nästa IVF! Berätta gärna hur det går för er. Vi är inne på andra månadens försök nu så jag går och väntar på att mensen inte ska dyka upp. Kram!