Inlägg från: LängtansBlåaBlomma |Visa alla inlägg
  • LängtansBlåaBlomma

    Jag är 17 år och försöker skaffa barn, vad tycker ni?

    Lite dumt att ta på sig ett sånt stort ansvar innan man ens blivit myndig... Och så blir du förmodligen ensamstående eftersom man sällan är tillsammans med den kille men hade som tonåring.


  • LängtansBlåaBlomma
    Anonym (Ung) skrev 2012-11-03 14:38:48 följande:
    Jag har haft en annan tråd här på FL om att jag också är bonusmamma. Så det där med att faktiskt ta ansvar har jag inget problem med.

    Tycker det är intressant att höra andras åsikter, hittills har jag bara fått negativa kommentarer kring detta (då menar jag irl)

      
    Men du har inte ens blivit vuxen, vad får dig att tro att du kan ansvara för en annan människas liv?! Du får ju inte ens skriva på papper själv.
  • LängtansBlåaBlomma

    Tycker du inte att det är bättre att åtminstone ha några "vuxensaker" klara först? Körkort, utbildning (min gräns var universitetsutbildning, din kan väl vara gymnasiet?) , en bra buffert, ett stabilt förhållande, fast jobb (el. åtminstone högre föräldrapenning än lägstanivån), egen bostad.

    Jag är 25 och ska precis börja göra barn. Jag har uppnått det jag ville först.


  • LängtansBlåaBlomma

    Låt flickan skaffa barn om hon vill. Det finns jättemånga unga mammor det gått bra för... Micah, Britney Spears, Anna Nicole Smith....

    I min privata umgängesträff har de flesta blivit ensamstående mammor som aldrig läste upp sina betyg och aldrig fick jobb (bortsett från vikariat inom äldrevården då), men klart, en del lyckades fixa allt och med lite tid har de skapat en fin framtid för sig själv. Men varför välja den långa vägen frivilligt?

    En ung mamma det verkar ha gått bra för och som verkar förnuftig och ansvarsfull är bloggaren Denize som fick barn som femtonåring...

    OBS! Läs detta:

    "Unga föräldrar riskerar i mycket högre grad än andra unga att inte avsluta sin gymnasieutbildning. Ungdomsstyrelsen har nu tagit fram siffror som visar att 3 av 4 inte har fullföljt en treårig gymnasieutbildning när de är 25 år fyllda. Motsvarande siffra för unga utan barn är 17 procent."

    "Sedan tidigare studier vet vi att unga ensamstående föräldrar är den grupp i samhället som har lägst ekonomisk standard. Ungdomsstyrelsens studier pekar också på att det finns fler unga föräldrar med en oavslutad utbildning i stadsdelar med ekonomisk och social utsatthet än i riket som helhet.

    Att unga föräldrar avbryter sin utbildning i samband med födsel och föräldraledighet är inte uppseendeväckande. Problemet är att de inte återgår i utbildning senare eller inte lyckas slutföra den."
    www.ungdomsstyrelsen.se/art/1,2072,9076,00.html
    Läs gärna rapporten Unga föräldrars möjligheter att slutföra sin utbildning

    Naturligtvis kan du vara undantaget, du kan vara den där fjärdedelen som faktiskt avlsutar gymnasiet, det som ofta är minimum för att ens få jobb som diskare, McDonaldskassörska och budbilschaufför.

    Men här finns kanske ett av många skäl till varför folk är kritiska mot ditt beslut.

    Men... som tonåring är det normalt att inte lyssna på andra vuxna och vilja göra revolt. Synd bara att du drar in en liten oskyldig bebis i det....


  • LängtansBlåaBlomma
    Anonym (Ung) skrev 2012-11-03 16:52:27 följande:
    Jag påverkas som sagt inte av någonting varken av en bebis ska stoppa mig från att vara ambitiös eller ni. 

    Inget kan stoppa mig, jag klarar detta utmärkt!

    Jag föstår varför många är bittra, dock förstår jag inte hur de kan lägga energi att vara bittra. Jag skulle aldrig lägga sån energi på andra människor som jag ansågs vara korkade/oerfarna som ni gott säger!

     
    På vilket sätt är jag bitter?
    3 av 4 unga mammor slutför inte sin gymnasieutbildning vid 25 års ålder. Varför gå den långa vägen undrar jag?

    Sen skrev jag att det är typiskt tonåringar att göra va man vill och skita i andras åsikter. Göra revolt. Tycker det är väldigt tydligt i ditt fall när du frågar om andras åsikter ("Jag är 17 år och försöker skaffa barn, vad tycker ni?") och sen blir skitsur och trotsig så fort folk kritiserar. Du njuter förmodligen av tanken på att skaffa barn ungt och se alla höjda ögonbryn och minsann visa världen hur vuxen och mogen och SJÄLVSTÄNDIG du är.

    Din kille är alltså bara 22 år och på väg att skaffa barn nr 2 med kvinna nr 2. Låt mig gissa, han kör truck och kallar sig själv raggare?
  • LängtansBlåaBlomma
    tahira skrev 2012-11-03 18:08:34 följande:
    Om man har rätt förutsättningar så tror jag att den åldern är väldigt bra att bli mamma i. Nu är det inte så himla många som har rätt förutsättningar, så överlag skulle jag inte rekommendera kvinnor att bli gravida just då.

    Men har man sett till att man har ekonomi som fungerar, även i fall av dödsfall, olycka och separation, och har man en rimlig plan för framtiden, så passar det nog många at bli föräldrar unga.

    Jag var 17 när jag fick min son, och för oss var det perfekt. Jag fick ta studenten ett år senare eftersom jag var mammaledig, men tack vare att jag kunde studera hemma en hel del så behövde jag inte vara iväg heltid förrän sonen var kring två år.

    Som någon annan skrev så slutar man ju inte utvecklas som person för att man får barn, men det är möjligt att man utvecklas i en annan riktning, naturligtvis. Jag är otroligt glad över att utvecklas med min familj, och känna att vi verkligen är en enhet. 

    Jag tror att det är lättare att lyssna på sina instinkter när man är ung också. Sonens spädbarnstid var otroligt odramatiskt, vi gjorde väldigt mycket "på känn" och allting gick bra. Inga sov-kurer, inga uppfostringsteorier, utan bara instinkt och känsla och nu har vi en väldigt trygg och glad 6,5-åring.

    Alla "avvänjningar" gick så himla lätt också, potträning, amningsslut,  nappavvänjning, sova själv, osv, och till stor del tror jag att det var för att vi inte hade en bild av hur det "borde" vara. Vi hade inte andra vänners barn att jämföra med utan kunde lyssna till 100% på vår sons signaler.

    Ju äldre man blir desto större risk tror jag det är att man har en väldigt tydligt bild av hur saker borde vara, och det blir nog lättare att man tycker det är "jobbigt" eller "ansträngande" att få barn. 

    Så är det ju inte för alla, men det är mina tankar om det. Jag är otroligt glad att vi fick vår son just när vi gjorde det och jag är säker på att det finns fler som det passar att bli mamma kring 17. 

    Precis som det finns vissa det inte passar alls. 
    Jag har sett mycket av det du skriver och du verkar vara en klok, mogen, förnuftig kvinna.
  • LängtansBlåaBlomma
    Anonym (Ung) skrev 2012-11-03 18:10:30 följande:
    Jag skiter i statistiken faktiskt. 90% av ungdomar konsumerar alkohol och röker. Betyder det att jag också måste göra så eller? 

    Raggare och truck? Nej han jobbar inom vården och vi båda ska läsa till läkare. Du bevisar bara hur full av skit du är med dina fördomar och inga relevanta argument!  
    Jag har också jobbat i vården. Massor av kvinnor (och en annan man) som blivit kvar i extrajobbet pga barn, och kämpar för att bli fast anställda, just för att det är så jäkla dyrt att ha omkostnader och barn och sedan börja plugga. Hellre då vara kvar på jobbet där de kan få OB-tillägg.

    Skillnaden är att jag inte tyckte att ett vårdjobb var tillräckligt stabilt. Varför skaffa barn med en lön räknat på en av de lägsta lönerna man kan få i Sverige, när man kan vänta något år eller två och få upp sin SGI på något betydligt mer avlönat jobb?

    Jag har en bekant som är läkare. Hon fick först två barn och sen valde hon att läsa till läkare. Hon har gång på gång berättat hur SLITIGT det var att ta hand om barn (hon fick dessutom sitt tredje under studietiden) och samtidigt läsa en av de mest utmanande utbildningarna man kan göra. Tror du det är roligt att ha en tentavecka och så blir barnet sjukt och måste tas om hand medan böckerna ligger orörda?

    Det är pinsamt att ha så låga krav på sig själv att man tycker extrajobb i vården är helt okej som trygghet när man bilda familj. Jag hade förstått dig om du bott i ett fattigt u-land där möjligheterna är få, men i Sverige...
  • LängtansBlåaBlomma
    Anonym skrev 2012-11-03 18:16:42 följande:
    Hur känner han inför att bli 3-barnspappa med två olika kvinnor vid 23-års ålder? Om det tar slut, sitter han verkligen i skiten och ska försörja 3 barn + läsa till läkare då? (om det nu tar slut innan han är klar).
    Vad jobbar han som inom vården idag?
    Har han två barn redan? trodde han hade ett...
    ja, vilket kap han verkar vara. Och han drömmer om att bli läkare, ja, utbildningen är ungefär 5 år lång, kanske dags att börja snart?
  • LängtansBlåaBlomma
    DesJoh skrev 2012-11-03 18:18:47 följande:
    TS, hör & häpna men nu tänker jag faktiskt hålla med dig (men lova mig att inte ramla av stolenTungan ute) Glad

    Fördomar........(även fast jag tycker att barn inte ska ha barn) är ganska tröttsamma. Jag är raggare (är tjej) men jag k*****r INTE runt - har 2 barn med samma pappa, och är gift + är utbildad undersköterska och jobbar inom kommunal äldreomsorg/äldrevård.
    Funderar på att plugga till sjuksköterska.   
    Haha. Raggare antog jag eftersom många unga föräldrar bor på landsbygden och där är många raggare ;) och kör truck, ja, det är väl helt normalt att anta att en kille på 22 bast kör truck, det är ett ganska vanligt jobb.

    Jag har inte antagit att en raggare knullar runt.
  • LängtansBlåaBlomma
    Ellan92 skrev 2012-11-03 18:21:26 följande:
    jag blev gravid när jag var 14 och är inte ensamstående än.
    Du är tjugo år, vi kan ta diskussionen sen när du sitter med facit i hand.

    Alla byter inte pojkvän men det är synd att man inte får den möjligheten att träffa nya killar och ha sex med flera, pga att man binder sig till en kille tidigt. Smaken ändrar sig ju.

    Tahira har samma kille och de funkar antagligen mycket bra ihop.
Svar på tråden Jag är 17 år och försöker skaffa barn, vad tycker ni?