Ensamma barn på natten

Får man någon synpunkt på detta av experten eller finns den inte kvar? Skulle vilja få någon respons

Finns det någon psykolog i detta forum???????????

Tack

Känns bra att dina tankar kring detta stämmer med mina, har lite kontakt med råd och stöd i kommunen där vi försökt få till ett möte där pappan är med men han är inte så intresserad, har även tagit upp med pappan om stödperson till barnen men då blev han vansinnig och sa att då tar han barnen. Han tycker att jag är vrång som inte vill ta emot den hjälp han vill ge med att stora flickan ska flytta till honom och säger att jag är envis och att jag kommer att krypa mig blodig innan jag taremot hjälp. Och ja det kommer jag att göra om alternativet är att sära på barnen och att tjejen ska sova ensam nattetid. Till saken hör ochså att hans sambo själv har två barn som är fosterhemsplacerade pga att hon inte klarar av att ta hand om dem, ska hon då klara av att ta hand om mitt barn och ha ansvaret för att hon sover när hon åker till jobbet. Nu har det dock lättat lite igen och livet rullar på utan allt för stora konflikter. Är dock lite orolig för stora tjejen då hon uttryckt tankar om att inte vilja leva, om detta var i ilska och frusturation vet jag inte men vi har talat om det och jag har föreslagit kontakt med stödverksamhet till barn som har föräldrar som mår psykiskt dåligt samt till barn med skilda föräldrar, eller att ta kontakt med skolpsykologen som hon haft kontakt med tidigare men inget av detta vill hon. Har även berättat för henne om arv när det gäller psykisk ohälsa och förklarat för henne att både jag, mormor, moster och kusin mått dåligt och att det finns hjälp att få och att om hon mår dåligt är hon inte ensam. Har även sagt att det är ok och ta kontakt med skolpsykolog eller skolsköterska utan att berätta detta för mig. Men också sagt att jag förväntar mig att tex skolpsykologen kallar mig till ett möte om hon uttrycker sådana tankar så att vi alla får prata om det tillsammans.

JA det blev ett långt inlägg till men det är skönt att bara få skriva av sig lite, men som sagt trotts detta så flyter vardagen på ganska bra nu och jag hoppas att min dotter efter vårat samtal vågar tala med mig eller någon annan om hon behöver det.