Ensamma barn på natten
Hej
Jag är en ensamstående heltidsarbetande mamma med 2 barn på 7 och 10 år. Ibland är livet tufft. Har gått igenom mycket de sista åren som gjort att jag hamnat i en djup depression som jag nu är påväg ur. Men periodvis är det jobbigt med två barn på heltid med allt vad det innebär, barnen är hos sin pappa varannan helg. Där emellan har jag det fulla ansvaret då övriga anhöriga bor på annan ort. Nu har pappan till barnen föreslagit att den älsta på 10 år ska flytta till honom för att min vardag ska bli lättare. Jag tycker dock att hon är för liten för att sova ensam på natten och själv ta sig upp och göra sig klar för att ta sig till skolan på morgonen. Han tycker inte att det är något problen eftersom sambon åker först vid 21.30 och då sover barnet. Pappan anser att hon klarar detta då det bara handlar om 2-3 nätter i veckan och vissa veckor kanske barnet inte alls behöver vara ensam hemma. Både pappan och sambon arbetar 5 mil bort och kan inte ta sig från jobbet om någonting skulle hända. Barnet måste även byta skola då vi bor i olika kommuner. Jag vill igentligen inte sära på barnen över huvud taget även om de ibladn är som hund och katt. Hemma är det den yngre som är den "stökiga" och det är med den yngre jag skulle vilja ha någon form av stöd. Vad ska jag göra vill inte sära på dem och vill absolut inte att en 10 åring ska sova ensam men skulle samtidigt behöva ha lite form av egen tid någon gång, får ju inte detta heller om den älsta flyttar och andra barnet bor kvar. Den älsta säger själv att hon inte vill flytta innan åk 6 då det ändå är dags att byta skola. Snälla lite råd och tipps tack.