När blev ni gravida igen efter att ha förlorat erat änglabarn?

Även jag och min sambo blev utsatt för det ofattbara. Vi fick blödningar i v.21. Hade just gått in i vecka 21. Fick ligga på lasarettet i en vecka innan dom skickade oss till specialister för förtidigt födda. Vi födde våran son den 15 Juni 2015 16:30.v22+3 för att vara exakt. 23:50 ringer de och säger att vi ska komma ner och att det inte ser bra ut. En lunga hade kollapsat och han kunde inte återhämta sig. Det var vårat första barn. Jag har ett barn sedan tidigare förhållande. Vi hade fått en e-coli bakterie som fått fäste i moderkakan. Vi vill så gärna försöka igen men just nu är sorgen och saknaden efter vårat änglabarn alldeles för stor. Ingen ska behöva begrava sitt eget barn.

Har oxå råkat ut för det obegripliga min lilla kille somnade in i min mage 19/8 2015 han föddes sedan den 21/8 2015 jag var då i v 36 det känns så obegripligt har även en son på svart 3 år. Men min bebis längtan är så stor jag vill så gärna bli gravid igen så snart som möjligt

Hej!

Detta hände mig och min man den 10/6-2015. På en kontroll i v37 så hittade BM inga hjärtljud. Vår son föddes den 12/6-2015.

Det känns som en evighet trots att det bara är 3 månader sen. Det jag vill säga är att det blir lättare för varje dag.

Kram !

Hej!

Jag beklagar verkligen och tänker på era alla änglamammor. Jag är en av dem. 23/8 2014 fick jag göra akutsnitt pga moderkaksavlossning. Jag var då i 25+2. Min älskade lilla Lucas levde och kämpade i hela 17 dagar. Ofattbart att det är drygt ett år sedan. Minns allt som om det vore igår, men känns som att det är 10 år sedan.

I mars fick jag ett MA i v8. Men efter ett år i helvete kan jag se ett litet ljus då jag nu åter är gravid igen i vecka 15. Vi har redan gjort 3 ul, varav kub som såg bra ut. Rivs mellan hopp och förtvivlan. Glädjen blandas med oron och är så svårt låta mej våga tro att allt nu kommer gå bra. Ena sekunden tänker jag att nu har vi haft sån otur så nu kan bara allt gå bra, medan jag nästa stund tänker att när vi nu bara haft otur så varför skulle det gå bra den här gången.

Älskar verkligen redan det här barnet jag har i magen och vet att jag kommer göra allt för honom/ henne. Dock kommer det alltid saknas en storebror <3

Låter dumt, men det är så skönt när man upptäcker att man inte är ensam :(.
Förlorade våran vackra Lowa under värkarbetet den 10/10 pga tyst moderkaksavlossning. Det känns obegripligt, orättvist och helt vidrigt! Hon är så satans saknad av oss och hennes syskon <3.

Folk säger att man klarar mer än vad man tror. Men ibland undrar jag hur mycket man egentligen ska orka med. Allt Känns så fel, något ofattbart hemskt som inte ska få hända. Våra älskade små änglar som inte finns bland oss men som för evigt finns i våra hjärtan.

Fick i torsdags reda på att Lucas ska få en lillasyster, en perfekt liten som busade runt i min mage :)

Dock går inte oron att släppa, jag har ställt in mej på att allt ska gå bra och att hon kommer till oss i påsk. Jag bara måste tänka positivt, prata om henne och göra henne verklig, annars vet jag inte hur jag skulle orka.

I helgen får vi tänka extra på våra små och gå och tända ljus.

Vi klarar så mycket mer än vi tror!
Jag vågar inte tro annat än att jag kommer att ta mig igenom denna skitstormen och att livet kommer att innehålla glädje och lycka tillsammans med sorgen och saknaden av Lowa.

Att vi får änglar, att små underbara bebisar blir änglar är höjden av orättvisa.. Inget man någonsin kommer att förstå..

Ååååh, grattis! Vad härligt :).
Jag tror att det är jätte bra att göra henne verklig på alla vis från början och att våga njuta av att hon bor i magen <3.

Massa styrkekramar till dej loufri <3

Tack detsamma Tessie83 <3

5 försök.. En otrolig lättnad efter att fått försökt över ett år med vår änglason och sedan fått konstaterad manlig infertilitet...

Vi väntar bebis i maj.

Skriver om lite sånt på min blogg ibland,

http://nouw.com/Avlangtantilldig