Första barnet - BF januari 2014

debbie85

Äldre 5 Dec 17:56
5047 svar

Citera Återställ Anmäl

Första barnet - BF januari 2014

Natalie87 skrev 2013-12-05 16:52:24 följande:
Visst ska man lyssna på BM, men jag tror nästan det är viktigare att lyssna på sin kropp. När krystvärkarna pausas så ska man inte krysta även om BM säger att man ska det (så vidare inte barnet mår dåligt och absolut måste ut), då ska man vila och låta det ta den tid det tar så kroppen hänger med.. och sen krysta när man får en till krystvärk.

Jag håller med. Det är väldigt viktigt att lyssna på sin kropp. Dvs inte ta i för kung och fosterland om det inte känns rätt. Det kan därför också vara en fördel att ha så lite bedövning som möjligt för att känna vad man gör. Tror att det säkert går att plocka fram studier som visar på sambandet att ju mer bedövning desto större risk för stora bristningar.
28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 5 Dec 18:28

#4252

Citera Återställ Anmäl

Hej tjejer! Jag kanske tjatar om dyktekniken och hur fantastisk den verkar vara men jag vill ju att så många som möjligt av er får positiva förlossningsupplevelser. Kan inte sluta läsa i "dyktrådarna" här på Familjeliv med alla dessa häftiga förlossningsberättelser. Jag har faktiskt ordnat ett Word-dokument med dyktekniken-förlossningsberättelser om någon är intresserad. Här kommer en berättelse som är så häftig: "Jag födde vårt andra barn igår och är bara helt överlycklig över att jag hade läst om dyktekniken innan. Första förlossningen gick otroligt fort fr. (från att vara öppen tre cm till att dottern var ute gick på en och en halv timme). Jag upplevde det trots allt som en bra förlossning men jag blev mer eller mindre helt paralyserad av skräck för den smärta jag upplevde. Så ville jag inte att det skulle bli denna gång. Så i måndags började värkarna och de var ganska lugna till en början. Eftersom barnet låt i säte och då det gick väldigt fort förra gången valde vi att åka in med ganska god marginal. När vi väl var på plats var jag öppen 4 cm och värkarna var fortfarande så pass lugna att jag fortfarande kunde prata mig igenom dem. När jag nådde 5 cm ändrade de karaktär och jag fick börja gå in i mig själv för att kunna hantera dem. Efter 6 cm minskade pauserna mellan värkarna och varade vara i några enstaka sekunder för att vid 7 cm försvinna helt. Min man var helt otrolig och hjälpte mig att verkligen våga möta värkarna trots att de kom utan några som helst pauser. Barnmorskan kom in och min man sa bara till henne att jag hade en väldigt jobbig värk just nu. Hon satte sig bredvid mig och väntade för att efter en stund fråga min man om han var säker på att jag inte hade somnat . Men det hade jag ju inte utan jag kämpade verkligen konstant med att våga vara kvar i mig själv och undersöka värken/värkarna. Från 7 cm gick det otroligt fort, vattnet gick och helt plötsligt vad det dags att börja krysta. Eftersom bebisen låg i säte fylldes rummet och det var tre bm, en undersköterska och en förlossningeläkare där. Jag märkte dock inte av dem utan fortsatte mitt jobb. Övergången till att börja krysta var lite jobbig eftersom jag helt plötsligt skulle göra något aktivt men det gick ändå rätt så bra tycker jag. Efter ungefär fem minuters krystande kom vårt andra barn ut i fot- och sätesbjudning (dvs i skräddarställning). All personal i rummet grät glädjetårar och tackade mig massor av gånger för att de hade fått vara med på denna förlossning. Jag var så nöjd och stolt!"

28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 5 Dec 20:41

#4255

Citera Återställ Anmäl

FaN skrev 2013-12-05 18:32:31 följande:
Jag har en fundering angående det Ni har skrivit om "dyktekniken".
Jag har IBS, vilket innebär att min mage är lite dum och att jag får kramper, riktigt grymma kramper som oftast slutar med att jag kräker av smärta. För ett tag sedan, ett par år sedan gav jag upp att kämpa emot smärtan och lade istället full fokus på den. Detta resulterade att den istället för att vara överväldigande som den alltid varit innan blev hanterbar på något sätt. Kan det vara så att jag varit inne på "dyktekniken" i detta sammanhang utan att veta om det. Jag har försökt fokusera på samma sätt vid mindre smärta som till exempel när rygg och fogar gör sig påminda eller vid förvärkar/smärtsamma sammandragningar men då fungerar det inte. Kan jag vara på rätt spår?

Jag är ingen expert på dyktekniken men det låter som att du har använt dig av den. Jag har provat om jag exempelvis slagit i tån t.ex. Skillnaden från att spänna sig (som är den vanliga automatiska reaktionen) tycker jag är stor. Kan tänka mig att metoden funkar sämre på smärta som inte har något tydligt slut, som ex foglossningssmärta? För det låter som att din IBS-smärta kommer i avgränsade kramper (där du då är medveten om att dom har ett slut) eller är jag ute och cyklar?
28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 5 Dec 20:47

#4256

Citera Återställ Anmäl

sweetmoments skrev 2013-12-05 19:06:11 följande:
ja det kan man ju göra om man inte är rädd för att brista. vilket jag är. jag är LIVRÄDD för att brista! det är min skräck! har alltid varit och det är nog df jag är så spänd och orolig. man kan tro att jag är rädd för smärtorna när jag säger att jag är rädd för förlossningen.. men icke! min plan är denna: att ta smärtlindring, lustgas och om jag inte klarar det så vill jag ha EDA, kräva och följa tydliga instruktioner, kräva det speciella greppet de har för att rädda mellangården, andas och slappna av på det sätt som dyktekniken beskriver. att känna efter min egen kropp på samma sätt som jag alltid gör. ( jag kan direkt säga var jag har ont. har hjälpt bra vid läkarundersökningar när de frågar VAR jag har ont, om det är inne djupt i magen eller mot blåsan, eller mot livmodern osv ) t ex. har även bett gubben att killa mig under tiden, smekningar med fingertopparna vill säga, så han är mer delaktig och hjälper mig att slappna av. har alltid älskat att bli killad på det sättet. min mor gjorde så när jag var liten och vägrade att sova ;)

Jag förstår inte riktigt hur du menar tror jag. Är du rädd för att känna smärta om du brister? Det brukar nämligen (trots att det kanske låter osannolikt) inte kännas när man brister vid en förlossning. Det beror bl.a. på att man knappt har nåt blod i det området (och därmed att det är naturligt avdomnat) när bebisen passerar ut. Många bekriver att dom kände att det sved/brände när barnets huvud skulle ut men dom känner inte när eller om dom går sönder/brister.
28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 5 Dec 22:14

#4259

Citera Återställ Anmäl

sweetmoments skrev 2013-12-05 20:54:54 följande:
nej jag är inte rädd för ngn smärta utan är rädd för själva bristningen :P jag vet att jag kommer att brista men jag är så otroligt rädd för det, mest rädd för en sån sfinkterruptur. bristning av grad 3-4 som orsakar stora problem efter förlossningen. jag är införstådd att det inte känns när det händer men vetskapen att det kan hända skrämmer mig. jag vill kunna ha sex efter en paus på några veckor, jag vill kunna hålla avföring osv. förstår du nu? låter kanske konstigt men det är DET jag är rädd för. inte smärtorna :P

Ok. Men då förstår jag inte ditt förra inlägg. *gravidhjärna* Du skrev "ja det kan man ju göra om man inte är rädd för att brista". Vad syftar du på där? Att man kan lyssna på kroppen om man inte är rädd för att brista, eller? Och varför skulle man lättare kunna lyssna på kroppen om man inte är rädd för att brista? Sen förstår jag inte varför du har som plan att använda smärtlindring som t.ex. bedövningsskum om det kan öka risken för att brista? (Sen är det en annan sak hur det blir sen när det väl gäller, förstår såklart att man kan vilja använda diverse olika smärtlindringsmetoder men att ha det som plan.)
28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 6 Dec 13:39

#4265

Citera Återställ Anmäl

sweetmoments skrev 2013-12-06 12:13:23 följande:
ja du skrev ju "Det kan därför också vara en fördel att ha så lite bedövning som möjligt för att känna vad man gör. Tror att det säkert går att plocka fram studier som visar på sambandet att ju mer bedövning desto större risk för stora bristningar." och för min del så menar jag att det kan man ju göra, alltså ha så lite som möjligt smärtlindring, OM man inte är rädd för bristningar. jag är LIVRÄDD. så ju mer ont JAG har desto mer så spänner jag mig. pga av min rädsla och oro. och spänner jag mig så kommer jag säkert brista! bara för att. så min teori är, med smärtlindring får jag lättare att slappna av. många kvinnor tänker inte på att brista, vilket ingen av dem jag känner har känt utan varit mer oroliga för själv förlossningen och smärtan som kommer. och jag skrev "jag vill inte ta PDB men jag kan tänka mig att få lokalbedövning vid slidmynningen då bebisen kommer. jag har pratat med flera mammor som älskade bedövningsskummet. det är som ett skum som läggs på innan!". alltså att jag kan TÄNKA mig smärtlindring där, men inget jag har planerat. mina planer är som sagt: att ta smärtlindring, lustgas och om jag inte klarar det så vill jag ha EDA, kräva och följa tydliga instruktioner, kräva det speciella greppet de har för att rädda mellangården, andas och slappna av på det sätt som dyktekniken beskriver. att känna efter min egen kropp på samma sätt som jag alltid gör. jag skriver inget om att jag ska ta smärtlindring i slidmynningen eller att jag ska ta skum heller för den delen, det var en tjej som pratade om att ta PDB och då kom jag på att 2 av mina kompisar har fått skummet. hoppas du förstår mig bättre nu, jag är inte så bra på att förklara mig nu när jag går i väntans tider :P

Ok. Då förstår jag. Jag tror du har en bra grundinställning, att du vill göra allt för att kunna slappna av och lyssna på kroppen så mycket som möjligt.
28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 7 Dec 15:39

#4277

Citera Återställ Anmäl

sweetmoments skrev 2013-12-06 13:51:06 följande:
skönt att du förstod nu! haha satt och funderade HUR ska jag förklara mig nu om hon inte förstår detta? :P

ja jag vill gärna det.. du tänker satsa på dyktekniken helt eller hur ser dina planer ut?

ja det vill man ju vara. och som du skriver i slutet, det är viktigaste är att kunna fokusera och följa instruktioner. det är det för mig också, df vill jag köra på EDA om jag känner att lustgasen inte passar mig. har inte provat det så jag vet inte.

Ja. Jag önskar helst inte använda mig av lustgas eller EDA/Spinal p.g.a. biverkningarna. Jag har jobbat på förlossning och därmed varit med på ca 300 förlossningar. Där fick man se både för- och nackdelarna med dessa bedövningar.

Jag kan tänka mig att använda värme, akupunktur, massage och ev TENS och sterila kvaddlar som smärtlindring tillsammans med dyktekniken. I absolut sista hand kan jag tänka mig lustgas.
28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 7 Dec 15:49

#4279

Citera Återställ Anmäl

Allinrep skrev 2013-12-07 12:27:54 följande:
Så, nu har jag gjort en första version av mitt förlossningsbrev (baserat på mallen här på Familjeliv som Natalie87 nämnde). Ska visa det för min barnmorska om 2 veckor och kommer säkert göra ändringar i det.

Kvinna: --- (######-####)
Sambo: ---
Beräknad förlossning: 2014-01-20
Erfarenhet: Ingen, första förlossningen, första barnet

Det här vill jag att ni ska veta
-   Jag vill veta vad som händer så ni får gärna förklara allt ni gör och varför ni gör det.
- Jag vill kanske sjunga och får gärna personal som vill sjunga musikal-låtar med mig (Disney, Moulin Rogue, m.m.).
-   Vi vill bli meddelande om alla uppgifter som registreras och sparas så att vi kan ta ställning till om vi samtycker eller inte. Vi vill t.ex. inte att något DNA sparas.

Förberedelser inför förlossningen
- Vi vill gärna ha ett eget rum och dämpad belysning.
(här kommer jag nog lägga till saker när jag läst lite mer)

Mina tankar kring smärtlindring
-   Ingen medicin, ingen elektricitet, ingenting som inte kroppen själv lyckas göra. Jag vill ha full tillgång till mina tankar och muskler.
- Jag tror helt på mental smärtlindring enligt boken "Föda utan rädsla" Av Susanna Heli: andas mjukt och ljudlöst, slappna av uppifrån som en våg som sköljer genom kroppen, tänk positivt och samarbeta med kroppen.
- Jag är öppen för temperaturlindring men får ont i rygg och magmuskler av badkar.
- Om jag ångrar mig ska alternativen förklaras för sambon så att han får välja åt mig.

Mina tankar kring förlossningsställningar
- Jag vill använda tyngdkraften, så stående tills jag får ont i fötterna och på knä med något att luta mig mot.

Det här oroar jag mig för
- Att jag håller med eller säger emot bara för att det förväntas av mig.
- Att misslyckas naturligt så att personalen måste ingripa med t.ex. sugklocka.
- Att få permanenta skador, t.ex. för att jag inte lyckas slappna av eller pga bedövning som förhindrar min kontroll.
- Att känna mig ensam.

När bebisen kommit
- Vi vill veta direkt vilket kön det blev.
- Sen avnavling även om navelsträngen är kort.
- Moderkakan kommer när den kommer så stressa den inte.
- Fråga inte vad bebisen heter, det har vi inte bestämt än.

Övrigt
- Studenter (oavsett kön) får observera, men inte utföra fysiska åtgärder på mig. Dvs de får gärna lugna mig och stödja mig mentalt om detta är något personalen vanligtvis gör, de får mäta hur öppen jag är, men de får inte massera mig eller t.ex. sy stygn.
-   Jag vill ha råd och stöd med amningen tills den fungerar.
- Jag förväntar mig besök av min mamma under det första dygnet, hur går det till?
Bra och tydligt förlossningsbrev.
Lite nyfiken, hur kommer det sig att du tror att du vill sjunga under förlossningen? För att du blir lugn och glad av det, eller?
Varför vill ni inte att DNA sparas? Tror dom alltid sparar moderkakan en tid ifall man skulle behöva utreda något i efterhand.
Man får alltid ett eget rum på förlossningen. Det är innan man är i aktiv fas (latensfasen) som man kan behöva dela rum (med flyttbara skiljeväggar) vid t.ex. en igångsättning.
Dom flesta förlossningar har nog som policy att inte säga vilket kön det blev på bebisen utan brukar låta föräldrarna själva titta efter. Den förlossningen som jag arbetade på (Danderyds) hade i alla fall den policyn.
Det finns nog stor risk att dom frågar vad bebisen ska heta. Det är ju en sån artighets-/"lära känna"-fråga. Bara så att ni är beredda på det.
28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 7 Dec 18:24

#4281

Citera Återställ Anmäl

Förlossningsbrev

Bra att veta om oss
Jag arbetar som läkare inom psykiatrin. Jag har tidigare arbetat på förlossning och var under den tiden med på uppskattningsvis omkring 300 förlossningar. Det är det bästa jobbet jag haft i många hänseenden och har fortsatt god kontakt med många av dom som arbetar där. F är yrkesmilitär och är inom sitt yrke utbildad inom akutsjukvård. Vi har förberett oss för förlossningen genom att bl.a. lära oss den s.k. dyktekniken som vi vill tillämpa. Vi har med oss en nedskriven beskrivning av tekniken om ni är intresserade att veta mer om den.

Önskemål
Vi önskar oss en naturlig förlossning med så lite läkemedel och medicinska interventioner som möjligt.
En lugn atmosfär i förlossningsrummet med nedsläckt ljus och musik.
Under värkarna vill jag inte att någon pratar med mig om det kan vänta.
Tydlig och rak kommunikation. Vi vill veta vad som händer och varför.
Påminn gärna mig om att äta, dricka och gå på toaletten.
Jag vill amma.
Vi önskar att F får stanna hos mig efter förlossningen och sova på BB.

Vi är oroliga för
Att inte bli lyssnad på, känna mig utsatt, övergiven eller överkörd.
Att behöva bli; igångsatt, förlöst med tång/klocka, snittad.

Smärtlindring
Jag kan tänka mig att prova massage, värme (gärna dusch/bad), akupunktur, TENS och sterila kvaddlar. Min önskan är att klara mig utan lustgas, epidural och dylikt och vill därför inte bli erbjuden detta. Vill jag ha det så frågar jag efter det själv.

Utdrivning/krystfas
Även här önskas ett naturligt icke-forcerat förlopp i största möjliga mån. Jag vill krysta i min egen takt, men säg till om jag behöver ta det lugnare för att undvika bristningar. Jag vill vara så upprätt som möjligt i detta skede, exempelvis på knä eller förlossningspall.

Syntocinon
Jag vill inte ha någon syntocinoninjektion i förebyggande syfte efter förlossningen utan detta får ges vid behov i samråd med mig. Jag vill helst undvika synotocinondropp i värkstimulerande syfte. Dialog om detta får föras med oss om behov finns.

Avnavling
Vi önskar helst sen avnavling enligt beskrivning nedan

När barnet fötts fram hålls det under placentanivå i 30 sekunder. En slynga av navelsträngen kläms av med ena handen. Navelprover tas distalt om handen, närmast barnet. När proven tagits släpps den manuella stasen. Skulle det uppstå ett större läckage komprimeras insticksstället med en kompress under några minuter. Barnet läggs upp på mammans mage. 2-3 minuter efter födelsen kan barnet avnavlas permanent.
Om barnet är påverkat, navelsträngen är för kort eller när det finns annat som talar för tidig eller direkt avnavling så tillåter vi detta. I sådana situationer får ni klampa av navelsträngen, från vilket man kan ta prover.
Vid kejsarsnitt önskas också sen avnavling. Obstetrikern ger barnet till barnmorskan, som håller barnet lågt bredvid mamman under de första 30 sekunderna. Om barnet är medtaget avnavlas det omedelbart för ett snabbt omhändertagande. Navelprover tas på samma sätt som beskrivits tidigare. Om placenta förlöses tidigare än vid rekommenderad avnavlingstid, 2–3 minuter efter födelsen, kan barnet flyttas till kvinnans bröst eller till barnbordet under pågående placentatransfusion. Innan den permanenta avnavlingen gjorts är det viktigt att barnet så långt det är möjligt hålls i nivå eller helst lägre än placenta. Permanent avnavling sker efter 2–3 minuter.

Induktion
Vid en eventuell igångsättning vill vi att icke-medicinska interventioner som bard-kateter och amniotomi används så långt det är möjligt. Vid användning av läkemedel vill vi att ni diskuterar metod med oss först. Vi vill helst inte att läkemedlet Misoprostol används.

Vi förstår att förlossningen kanske inte blir som vi har tänkt oss och är öppna för detta. Om barnet är i fara går barnets säkerhet självklart före alla våra önskemål.

Vi ser fram emot att dela denna händelse med er!

28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 10 Dec 19:28

#4340

Citera Återställ Anmäl

Allinrep skrev 2013-12-07 20:11:30 följande:

Jag sjunger nästan dagligen för mig själv, för katterna och för bebisen, och om jag börjar sjunga när jag är på negativt humör (ledsen, arg, osv) så mår jag lite bättre. Vet inte om man kommer orka mellan värkarna, men det märker vi.

Vi är lite paranoida om statligt missbruk av känslig information så det känns obekvämt att vårt barn (eller jag) ska finnas med i ett DNA-register mot sin vilja. Man behöver inte vara en dålig människa för att råka ut för hemskheter. Tillfälliga register kan vara okej så därför vill vi i alla fall få frågan så att vi kan samtycka till vissa saker.

Om de hinner läsa mitt brev så ser de ju att jag skulle vilja att de talar om kön och inte frågar om namn, så då känns det bra att ha skrivit det :) Förstår också att det är ett brev av önskemål snarare än krav så om det blir annorlunda är det okej.
Ok. Då förstår jag. Hoppas du mår så pass bra att du vill sjunga lite under förlossningen! Det finns ju faktiskt dom som mellan dom smärtsamma värkarna kan skratta och skämta en hel del.
Natalie87 skrev 2013-12-07 21:04:47 följande:
Oj, det var ett väldigt långt och detaljerat förlossningsbrev. Tror det blir väldigt svårt för alla barnmorskor att hinna läsa och komma ihåg allt det där. Jag fick tipset om kort, koncist, helst punkterat och endast det nödvändigaste. Måste verkligen personalen veta vad ni jobbar med t.ex?
Avnavlingsprocessen känns extremt komplicerad också :P Hur ska dem komma ihåg allt det där? :P
Vad är Syntocinom och Misoprostol? Är Misoprostol samma som Cytotec?
Jag tog bort avnavlings-beskrivningen och la den vid sidan om. Då blev det lite kortare. Men enligt min barnmorska är det inte säkert att dom har avnavling på det sättet som vi önskar så då får vi försöka förmedla hur vi vill ha det. Vi har med våra yrken/erfarenheter för att dom ska veta att vi inte är nybörjare på medicinska/förlossnings-termer. Syntocinon = Syntetiskt/kemiskt oxytocin = Det hormonet som stimulerar värkar/livmodersammandragningar. Misoprostol = Cytotec
youandme skrev 2013-12-07 22:27:18 följande:
Jag har skrivit ett förlossningsbrev... Fast det är mer som en punktlist med typ det allra viktigaste och är ungefär en halv A4 långt.

Frågade min barnmorska om barnmorskorna på förlossningen verkligen läser förlossningsbreven och hennes svar var i stil med: om dom har väldigt mycket tid över, vilket dom sällan har, så läser dom det nog.

Men då tänker jag att min sambo kan ha brevet som en påminnelse i hur han kan föra min talan så bra som möjligt.
Allinrep skrev 2013-12-07 22:42:56 följande:

Jag vet inte om de ens kommer läsa mitt brev, men det var skönt för mig själv att få förbereda på det sättet ändå. Jag tror att min bm kommer skriva ner det viktigaste i journalen och då känns det bra att jag redan har koll på vad jag vill. Egentligen har jag dessutom skrivit ännu mer än mitt brev, men resten är inför ett samtal med min sambo så att vi kan komma överens om vad jag kan förvänta mig av honom och hur han ska tolka mig när jag kanske inte har tid att kommunicera som vanligt..
Midsommarflickan skrev 2013-12-08 07:59:20 följande:
[quote=71888245][quote-nick]Natalie87 skrev 2013-12-07 21:04:47 följande:[/quote-nick][/quote]Yrken känns relevanta i det här fallet då det sätter ribban för vilken detaljnivå man pratar och vilka termer man använder. Kan nog vara skönt för personalen att veta att de hanterar en kollega i princip..Mina läkare har alltid anpassat sig efter mina kunskaper i medicinsk biokemi tex när vi diskuterat mina reuma-behandlingar. Annars får jag nog tyvärr hålla med att jag tror att det kan bli svårt för personalen (alla har vi nog läst om deras stressiga tillvaro) att hinna sätta sig in i annat än mycket kortfattade texter...
goaround skrev 2013-12-08 14:15:41 följande:
Jag har också jobbat på förlossningen och jag VET att det inte alls många som hinner läsa förlossningsbreven, speciellt inte om det är så långt som de flesta av er här på FL har skrivit.
Det räcker med punktlista och max 100 bokstäver.
Men jag förstår er samtidigt att det kan kännas skönt att ha något nedskrivet, mitt tips är då mer punktform så att ifall barnmorskan hinner läsa kan få en snabb överblick, ett helt A4 papper med text är ingen hit.

Det bästa är ändå muntlig kommunikation vilket givetvis är svårt när man har värkar, men mellan värkarna kan man faktiskt prata lite.
Mitt tips är att inte oroa er så mycket, det blir som det blir och ju mindre förväntningar desto mindre besvikelser ifall det inte blev som ni hade tänkt. :)
På den förlossningen som jag arbetade, Danderyds sjukhus i Stockholm, som är norra Europas största, så läste barnmorskorna förlossningsbreven även om vi alltid hade mycket att göra. Visst, kommer kvinnan in och krystar på hallmattan så hinner man såklart inte men annars brukar det finnas tid till det. Det är ju viktigt att man ska kunna få det som man vill ha det. Sen kan man ju berätta hur man vill ha det också.

28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 10 Dec 21:04

#4342

Citera Återställ Anmäl

Mandilaro skrev 2013-12-10 20:42:52 följande:
Jag kikar på bilder på era fina gravidmagar och saknar min litegrann. Som tur var hann jag få en riktig kula! I skrivandets stund halvligger jag i sängen med en nyäten Vidar sovandes på bröstet! Fortfarande overkligt....
Mysigt! Vi är nog många som längtar efter det du har; en mysig bebis på bröstet (istället för en tung mage som sliter på fogar/rygg). Iaf jag! Men kan förstå att man saknar att ha bebisen helt för sig själv och känna sparkarna inifrån.

Har ni fått komma hem från sjukhuset nu?
28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 10 Dec 22:56

#4344

Citera Återställ Anmäl

Mandilaro skrev 2013-12-10 22:12:58 följande:
Debbie85: Vi fick fara hem i torsdags på permission och är hemma sen dess. Ringer in vikt dagligen och är på Barn4 på kontroller ungefär var tredje dag. Han har kvar sonden eftersom han fortfarande är lite för trött och liten för att orka amma ordentligt men det går framåt. Heja på allihop, ni är grymma och kommer föda barn som superhjältar. Snart kommer den där lilla människan och konstigt nog försvinner allt jobbigt från graviditeten direkt!

Härligt!
28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 14 Dec 19:25

#4401

Citera Återställ Anmäl

Martini92 skrev 2013-12-14 13:43:09 följande:
Det värsta var ändå att när jag fråga "så det är inte på tal om sjukskrivning?" så svara hon att hon inte visste reglerna hur man får sjukskriva vid graviditet i dessa veckor... Fatta att jag kände mig kränkt och lurad.. Sa faktiskt till sköterskan som svarade i telefonen att jag ville kolla om jag kunde få sjukskrivning så varför får jag då en läkare utan den kompetensen ? :( Jag sitter nu och känner mig dåsig och hängig av dessa smärtstillande, och kommer få jobba vidare ända fram till förlossning om jag vill ha några pengar då jag jobbar som förskolevikarie.... Dessutom var hon fräck nog att tala om för mig att i alla fall gå hemma 2 veckor innan bf så jag hinner vila, trots att hon vet att jag inte får några pengar då och måste ta från min föräldrapenning, jävla kärring !

Du borde verkligen gå till en annan läkare. Jag personligen hade aldrig tagit smärtstillande läkemedel (inte ens alvedon och verkligen inte citodon/panocod) ISTÄLLET för att vara sjukskriven. Jag hade eventuellt använt smärtstillande läkemedel om jag var 100% sjukskriven, hade provat alla icke-medicinska smärtlindringsmetoder och fortfarande hade en outhärdlig smärta.
28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 14 Dec 19:28

#4402

Citera Återställ Anmäl

johanna3 skrev 2013-12-14 15:27:50 följande:
Jag fick sjukskrivning till 3 veckor innan bf - för då ska jag ta föräldrarpengar. Jag tror det är svårt att få sjukskrovning ända till bf... Eller har jag fel? Jag har känt "darrningar" i och utanpå mage - det måste vara sånna kisserysningar som ni pratat om? :) V 35+4 idag och jag har haft förvärkar några veckor nu. Som stark mensvärk i rygg, mage och runt höfter. Känner även ilande tryck neråt ibland när jag sitter. Innan trodde jag hon skulle komma tidigare, men nu tror jag nog att det blir som det är tänkt :)

Du kan absolut bli sjukskriven t.o.m. BF. Om du är för sjuk för att kunna arbeta ska du inte behöva ta av dina föräldradagar. Man kan ju även bli sjukskriven efter att barnet kommit (om man fortsatt är sjuk och behöver hjälp från sin partner för att kunna ta hand om bebisen).
28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 15 Dec 00:02

#4405

Citera Återställ Anmäl

goaround skrev 2013-12-14 22:36:17 följande:
Vet du hur det är om man har varit sjukskriven fram till graviditetspenning, graviditetspenning e ju tilloch med dag 11 INNAN BF. "Graviditetspenning betalas dock ut längst till och med den elfte dagen före beräknad förlossning. De sista 10 dagarna före beräknad förlossning kan du i stället ta ut föräldrapenning." Måste jag ta ut föräldrapenning de där 10 dagarna innan BF eller kan jag åter bli sjukskriven som jag var innan graviditetspenningen?

Nä, det vet jag inte riktigt. Hade jag varit du hade jag nog istället velat vara sjukskriven hela vägen fram (istället för graviditetspenning en bit). Det finns säkert nån tråd om det här på familjeliv.
28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 20 Dec 20:58

#4468

Citera Återställ Anmäl

Hej allihop! Om det är någon här som tänkt att föda med hjälp av Dyktekniken/Susanna Helis verktyg så vill jag bara berätta att jag skrivit ihop ett dokument med en lathund (som man kan skriva ut och ta med till förlossningen för att partner/vän/doula/barnmorska/undersköterska ska kunna läsa och lära sig hur dom ska stötta). Är ni intresserade av denna så skicka ett PM.
Sedan har jag ett annat dokument med förlossningsberättelser/erfarenheter från "dyktrådarna" om någon vill ha för att läsa. Dessa är verkligen inga skräckhistorier, tvärtom mycket inspirerande. Det kan var riktigt häftigt att föda barn, t.o.m njutningsfullt! Googla orgasmic birth får ni se.

28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3
debbie85

Äldre 31 Dec 19:14

#4577

Citera Återställ Anmäl

johanna3 skrev 2013-12-31 19:07:31 följande:
Emma kom 12.50 på nyårsafton efter 36 timmars kämpande. 2 veckor för tidig är hon en ganska bastant dam på 48 cm och väger 3300 gram. Förlossningen - fråga mig senare.. Hon är iaf den vackraste varelse jag sett <3

Grattis till underverket!
28-årig Sthlmstjej bosatt i Skåne som väntar sitt första barn tillsammans med fästman. BF 140106. <3

«
‹
Sida 10 av 10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Första barnet - BF januari 2014

Första barnet - BF januari 2014

INNEHÅLL