Hur många av er lever med erat andrahandsval?

Grejen där som du beskriver är ju dock att man är inte död bara för att man är i ett förhållande.

Hur till synes perfekt förhållande man än har och hur kär man än är finns det alltid nån annan som attraherar mer, det finns alltid nån annan som väcker nyfikenhet på ett nytt sätt, det finns alltid fällor att trilla i.

Vi är inte mer än människor och vi har alla fel o brister och därför kan vi trilla dit och göra fel.

Jag är också av erfarenhet övertygad om att det finns mer än en livslång kärlek i livet.  Jag är gift för andra gången och jag älskade verkligen min fd man helt och hållet, vi var varandras första hands val. Men av olika orsaker skilde vi oss och det tog nästan tio år innan jag återigen hittade någon jag verkligen kunde älska igen .  Men han fanns och nu är jag gift sedan snart tio år tillbaka.
Vi är också varandras första handsval . Han vill inte ha nån annan än mig och inte jag med honom heller.

Men det betyder inte att jag inte kan dras till andra män för det gör jag ju.  jag kan visst uppleva pirret av någon annan attraktiv man. Jag kan självklart känna mig smickrad över komplimanger och snuskiga förslag.

Skillnaden ligger ju i vad jag gör åt det hela inom mitt äktenskap.

Tar jag åt mig komplimanger bara för att min man inte ger mig några?
Blir jag glad av flirt och  uppskattning bara för att min man är dålig på att visa det?

osv...

Man får hela tiden ställa sig frågorna om vad man vill ha , vad man har och vad man kan förbättra.  

fast där vill jag nog vända på resonemanget

Ditt ex är ditt andrahandsval eftersom ni inte vill samma saker i livet, därför kan det aldrig bli ni mer än det som redan har varit. Du väljer alltså bort honom till förmån för nån annan. 

Din nuvarande är ditt förstahandsval eftersom ni vill mot samma framtid.   Du väljer honom först eftersom ni har samma tankar om livet.  

Bättre så?  

Men varför i himmelens namn ska man göra så?  

Att välja nån man inte vill ha är ju bara ren o skär desperation och inget annat.

Varför inte leva ensam ett tag och ta hand om sig själv och inse att det fanns en anledning till att den där killen inte kunde bli ett förstahandsval och komma över det ?

Är det verkligen så hemskt att vara ensam att man tar vem som helst?  

Snacka om att nedvärdera sig själv ner till fotknölarna.   Vad vinner man på ett sånt beteende?

Om man aldrig kan få en kille man har känslor för kan det aldrig nånsin vara ett förstahandsval.  Enkel logik.

 

Något att tänka på -  eller hur? 

varför inte det?

Självklart finns det folk som vill ha mig men som jag ratat av olika skäl och som faktiskt anser att JAG var DERAS förstahandsval.

Om det kan gälla oss alla här i tråden måste det väl givetvis gälla åt andra hållet också - eller hur? 

Bara för att en viss person anses vara ens förstahandsval betyder inte det att 1: är den vettigaste person man träffat och 2: det är den person man ska leva resten av sitt liv med.

Att han är ens förstahandsval betyder alltså inte att det automatiskt är drömprinsen...

Jag gifte mig med mitt förstahandsval men han visade sig vara ett praktsvin....  

Istället för att sukta efter en romantisk dröm så kanske det är dags att bli lite verklighetsankrad.  Det finns trots allt en anledning till att han INTE är ihop med dig precis nu...     

och varför skulle trygghet , familj, gemenskap och kärlek vara ett andrahandsval?

om första killen bara sårar, beter sig som en player och ger en ett destruktivt förhållande så kan det ALDRIG nånsin vara ett förstahandsval hur snygg han än är.  Är man inte värd mer än att bli trampad på?  Man är ju uppenbart inte hans förstahandsval? 

Se skillnaden.  

varför är trygghet, kärlek, framtidshopp, stabilitet något man ska nedvärdera?

varför anses det riktigt B att välja någon som kan ge en allt man drömmer om?

Varför anses det framgång och som ett förstahandsval  att välja någon bad guy som förstör en för resten av sitt liv?

Förklara det för mig?  

"alltid fel sorts killar som kan ge en allt man behöver"  -   Vadå?

Om en kille kan ge en allt man behöver och vill ha - då borde han rimligen vara just DEN man vill ha?  Eller? 

Varför skulle man vilja ha nån som inte är det man behöver?  

Jag skulle snarare då tycka att då är det dags att ta sig i kragen och träna bort "bad-guy-radarn" och lära sig vilka egenskaper man ska jobba på för att få äkta kärlek.

Bara för att en viss typ av kille får ens hjärta att banka vettlöst av passion och åtrå betyder ju inte det att är RÄTT kille, eller hur? 

Nånstans måste man bestämma sig för att inte längre vara ett menlöst offer. Man kan visst styra och välja vilka killar man kan bli kär i och få ett vettigt liv med.  Frågan är bara om man VILL göra det jobbet?  Eller om det faktiskt är ganska bekvämt att "skylla" ifrån sig på taskig radar när man lever med nån man borde göra slut med och därmed slippa ta ansvar för det man själv har valt. 

 

Man ska inte tvinga fram känslor - däremot kan man jobba bort felaktiga val.  Man väljer ju en viss typ av kille av en särskild orsak.  DET är det man ska jobba på. 

När man lär sig förstå varför man faller för en viss typ av kille och vilka egenskaper den killen har som attraherar så har man kommit en bra bit på väg och kan lättare välja bort den sortens killar som bara ger en problem.

Jag har också fallit för fel sorts killar på olika sätt  och nu i efterhand är det uppenbart att det verkligen inte var några förstahandsval hur mycket jag än försöker inbilla mig det.  

Oftast är det precis tvärtom...  förstahandsvalen är nästan alltid fel kille och givetvis nån man ska springa så långt bort ifrån som möjligt.

 Ett förstahandsval ska självklart ha ALLA egenskaper man vill ha och behöver.  Något annat existerar inte.  Han kan aldrig vara  nästan där... Antingen HAR han allt man vill ha eller så har han det inte.    Den kille du pratar om i din ts kan omöjligt vara ditt förstahandsval , hur kan han vara det när han uppenbart inte har dom egenskaper du faktiskt vill ha? 

Det finns helt enkelt inget mittimellan. 

Att önska att en viss kille skulle vara ett förstahandsval är en sak - om han är det - det är en helt annan sak.  Man kan aldrig inbilla sig att en kille ska förändras bara han blir ihop med mig.  Där lurar man bara sig själv .  En svinig kille kan aldrig bli en svärmorsdröm , det händer bara i sagorna.