• Anonym (Förskolepedagog)

    Gnälliga föräldrar på förskolan

    Vad har ni pedagoger för typer av föräldrar på er förskola? Självklart är de flesta föräldrar fantastiska och förstående. Men det finns alltid de som man stör sig på och som tror till 100% att hens barn är det enda. :)

    Här tänkte jag lista några exempel på föräldrar som gnäller på ALLT.

    * En mamma klagade på att barnen är för kallt klädda på sommaren, så då försökte vi vara noggrannare med det.
    Nu till hösten så har vi klätt alla barn hellre för varmt än för kallt, då klagar föräldrarna istället på att deras barn är FÖR varmt klädda.

    * De föräldrar som aldrig hör av sig till förskolan när barnen är sjuka/sena så att vår kokerska då står där med allergimat som inte äts.

    * De föräldrar som klagar på att hårspännen/snoddar försvunnit och blir arg på oss personal för att vi inte hållt koll på detta

    * De som aldrig märker kläder, men ändå klagar när en t-shirt har hamnat på fel hylla etc.

    Det var bara några av mina exempel.
    Ni som jobbar inom förskola/barnomsorg, vad tycker ni om de anhöriga?
    Har ni exempel och hur hanterar ni sådana situationer? :)

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-10-13 15:33
    Vill bara förtydliga att jag självklart ÄLSKAR mitt jobb och i 99% är föräldrarna riktigt fantastiska. Det finns dock de som ställer orimligt höga krav på oss i förskolan, som endast tror att det är barnpassning osv. Det är DE föräldrarna jag vill diskutera här :)

  • Svar på tråden Gnälliga föräldrar på förskolan
  • Moolie

    Jag tror inte att ni förstår hur många föräldrar som går runt med depressioner, autism, ADD, ADHD eller andra saker... Vi hade lika gärna kunnat öppna en psykologmottagning i hallen! 

  • molly50
    Anonym (förskollärare 2) skrev 2013-10-15 23:49:40 följande:
    Fast hur ska man säga det utan att det blir gnäll då?

    De flesta föräldrar är jättebra, men det räcker med en krångelpelle för att det ska börja strula. Vi har inte tid att leta strumpor, vi vill inte få skäll inför barnen för att strumpan är borta, vi måste hålla koll på barnen och vi kan inte gå in och hjälpa till och leta. Barnen kommer alltid först, men det förstår inte vissa föräldrar...konstigt nog. Jag vet inte hur många halvdana samtal jag haft med föräldrar eftersom jag hela tiden måste hålla koll på barnen. De flesta förstår detta, men inte alla. Vissa verkar ha svårt att förstå att vi faktiskt jobbar...eller det förstår de väl, men när de är där så jobbar jag ju med dem och deras barn...typ.

    Dessa föräldrar är tack och lov inte så många, men de suger väldigt mycket energi av en...energi som vi vill lägga fokuserat på barnen.

    Sedan har vi det där med tider. För vissa går det verkligen inte in, man kan säga femhundrasjuttioåtta gånger att vi äter mellanmål halv tre och att vi vill att de kommer antingen före eller efter det. Det hjälper inte, de kommer mitt i och stör alla barnen. Sedan om de är konstant sena och man ber dem att ändra schemat, ja då blir de ännu senare istället. Då börjar i alla fall jag fundera på hur de tänker. 

    Sedan har vi dessa föräldrar som vräker ur sig personliga saker. Visst en del av det kan vara bra att veta om ifall det påverkar barnen, men allt behöver vi inte veta. Sedan har vi som sagt sällan tid att föra den typen av samtal plus att de ofta kanske inte är så lämpliga för barnöron.   

    Jag vet att detta kommer tolkas som gnäll, men det är ren fakta. Det är så här vi har det och tiden tas från barnen. Självklart ska vi prata med föräldrarna, men jag uppskattar föräldrar som är trevliga och respektfulla mot mig och mitt yrke. Jag är det mot dem, så varför kan inte de vara det mot mig för? De flesta är det som sagt, men inte alla. 

     
    Ja,det är svårt att säga.

    Jag förstår att det är svårt. Jag vet att en del föräldrar kan bete sig illa. Har själv sett det.
    Men,på samma gång,så kanske ni ska fundera över om ni kanske kan ha gjort något fel.
    Att låna ut andra barns kläder utan att först tillfråga föräldern är kanske inte helt ok t ex. 
    Jag hade inte heller uppskattat om mina barns kläder blev utlånade till andra barn utan min vetskap.

    Jag tror att man måste mötas någonstans på halva vägen och försöka samarbeta så gott det går,föräldrar och pedagoger.
    Och vara noga med att ge varandra den information som behövs för att samarbetet ska fungera.       
    Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3
  • Anonym (förskollärare 2)
    Dr Mupp skrev 2013-10-16 04:30:26 följande:
    Tänk på att det faktiskt finns en anledning till varför vissa föräldrar "gnäller". Sopa rent framför er egen dörr först. Att ett par strumpor försvinner är inget. Men när det är femte paret på lika många dagar så börjar man ju fundera. Eller när man lämnar tre par magiska vantar för att man vet att de riskerar att bli blöta och när man ska hämta barnet så är alla paren borta eftersom de lånades ut till andra barn. Mitt barn tvingas gå hem utan vantar och strumpor. Men det kanske ni skiter i och anser att man gnäller. Jag kanske alltid ska ha extra vantar och strumpor i handväskan för att ni inte kan hålla koll på ett enda par. 

    Sen är det så att många bäckar små blir en flod tillsist. Fem par strumpor och tre par vantar på en vecka. Multiplicera det med fyra. Det måste ju köpas nytt sen. Återigen, jag skiter inte pengar. Utan ert slarv blir en ganska stor budgetpost.Bara hitills i år så har jag fått köpa 8 par nya magiska vantar och 20 par strumpor till mitt dagisbarn för det är det förskolan tappat bort. På skolan lyckas de som tur hålla reda på grejerna. Detta trots att de är fler barn och färre personal. 
    För det första om du inte vill att strumpor och vantar ska försvinna, märk dem tydligt med barnets namn samt märk vantarna med avdelningens namn. Visst jag kan förstå att det är irriterande att saker försvinner, men vad vill du att vi ska göra? Vakta barnen hela tiden så de inte tar av sig, springa som tokar och leta efter sakerna innan du kommer...barnen blir lidande...eller kan man ta det lite lungt och tänka att de där sakerna nog kommer fram om nån dag eller två? Vi har en hylla där vi lägger alla strumpor som vi hittar, det kan handla om fem par på en dag som hamnar där och ibland fler. Vi kan omöjligt hålla koll på vem som hade vilka strumpor på sig. Kan även säga att vi hittar strumpor överallt, barnen vill verkligen inte ha detta plagg på sig. Samma sak med vantar och är de inte ordentligt märkta så är det omöjligt att veta vems vantar det är man hittat. Vi delar gård med tre andra avdelnigar så det är nästan 80 barn.

    Det är inte förskolan som tappar bort ditt barns kläder, det är ditt barn. Alltså ingens fel! Vi har inte tid att lägga tid och energi på dessa strumpor och de brukar komma fram. Fast däremot lånar vi aldrig ut kläder till nåt annat barn, vi har lite extrakläder och är det helt slut så får föräldrarna komma med det eller ta med när de hämtar. Fast vet du med säkerhet att de lånat ut kläderna? Det kan ju vara så att ditt barn lagt det ifrån sig och personalen tagit av extrakläderna när de inte hittat det. Kolla med personalen och be dem att inte låna ut ditt barns kläder. Strumpor och vantar får man klara sig utan om det inte finns extra, skulle aldrig fresta mig att låna det av nåt annat barn (om jag ite vet att det är okej)

    Tyvärr så kan jag inte sopa rent runt andras dörrar, men i denna fråga har jag rent hos mig i alla fall. Fast där har du ju en annan sak som man kan bli lite frustrerad över. Vissa föräldrar kan verkligen inte se till att deras barn har tillräckligt med extrakläder. Flera gånger har barn fått gå utan underkläder i fleecebyxor avsedda för utomhusbruk. Det är tragiskt, så om de lånar kläder av ditt barn så är det ju för att hjälpa ett annat barn. Tyvärr är det ju barnen som blir lidande, men jag lånar faktiskt inte ut ändå. Däremot tar jag från kvarglömtkorgen, så är kläderna omärkta får man räkna med att de blir utlånande. Föräldrarna slarvar och barnen blir lidande, det är faktiskt inte så kul att stå där och inse att barnet inte har några kläder. Fast jag tycker det är viktigt att föräldrarna förstår så jag lånar inte kläder av andra barn. Detta är en sak som gör mig ledsen på jobbet ibland.

    Fast detta med att ha extrakläder på avdelningen är inte heller så lätt. Jag jobbade på en avdelning där vi fick skriva avdelningens namn stort med spritpenna för att få kläderna tillbaka. Det var hopplöst, vi fick inte tillbaka nåt och då tunnas lagret ut snabbt. Det är ju inte så att vi har pengar att köpa kläder för. En kollega tog med urväxta kläder från sina barn med jämna mellanrum, men det hjälpte föga.  Kan tillägga att denna förskola låg i ett problemområde så det var väl lite extremt där, men barn med för lite extrakläder finns det några i varje grupp.

    Jag har faktiskt aldrig varit med om att det försvunnit så mycket saker från ett och samma barn...någonsin. Jag tycker att du ska ta upp detta med personalen, men ta det inte surt i hallen när du hämtar elelr lämnar. Välj ett tillfälle när det verkar som att personalen har tid att lyssna och prata ostört.  Fast jag tycker det är lite kul att du lägger över skulden på mig och alla mina kollegor, utan att ens eta hur det funkar på andra förskolor.   

    Själv har vi vad jag vet tappat bort några strumpor, kanske nån vante, ett par jeans (uppenbart stulna) och en fleccejacka under de elva år som jag haft barn i barnomsorg och skola.   
  • Anonym (förskollärare 2)
    Litet My skrev 2013-10-16 06:27:42 följande:
    Instämmer i det.

    Mitt tänk är också att man även som förskolepersonal skall kunna ta upp "fall" på APT, lägga rutiner och ta fram frågeställningar tex "Hur når vi tydligast ut med informationen kring sjuka barn/borttappade kläder" osv istället för att bara gnälla. Sedan kommer några föräldrar av div olika anledningar alltid att falla igenom ändå, men jag tror man kommer långt med tydlighet och ett bra gemensamt förhållningsätt. Och större klagomål på tex stora barngrupper och dyl borde man ju kunna hänvisa till chefen/rektorn.
    Du tror inte att vi gör det?
  • molly50
    Litet My skrev 2013-10-16 06:27:42 följande:
    Instämmer i det.

    Mitt tänk är också att man även som förskolepersonal skall kunna ta upp "fall" på APT, lägga rutiner och ta fram frågeställningar tex "Hur når vi tydligast ut med informationen kring sjuka barn/borttappade kläder" osv istället för att bara gnälla. Sedan kommer några föräldrar av div olika anledningar alltid att falla igenom ändå, men jag tror man kommer långt med tydlighet och ett bra gemensamt förhållningsätt. Och större klagomål på tex stora barngrupper och dyl borde man ju kunna hänvisa till chefen/rektorn.

    Ja,precis! Det är det jag menar också.
    Man bör ta upp sådana saker på APT,till chefer/rektorer osv.
    Om man bara klagar på allt utan att det kommer fram så lär inget bli bättre heller.  
    Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3
  • Anonym (förskollärare 2)
    Litet My skrev 2013-10-16 06:32:56 följande:
    Just den kommentaren hör iaf jag BARA från förskollärare, sällan från andra dvs att "man inte förstår att de har det jobbigt".

    Sällan gäller aldrig dessa gnäll trådar något konkret utan det handlar om strumpor och föräldrarnas tider osv sällan om problemet kring de stora grupperna, dåligt med bemanning osv, sällan läser man om någon vilja att själva vilja ändra på något eller en önskan om tips på hur man bäst bemöter olika problem utan det är bara gnäll. Många av problemen förstår jag inte varför man inte tar med föräldrarna själva, minns en annan tråd där en fsk klagade över en förälder som lämnade sitt barn långa dagar och barnet var trött och ledset, men det fanns ingen vilja att berätta det för föräldern eller ens andas om att barnet hade det jobbigt, men gnälla ville man. Ett exempel på där de flesta föräldrar om de kan faktiskt brytt sig att se över om det gick att ändra tiderna.

    Fast det är ju just det jag menar, en förskollärare får inte ha det jobbigt på jobbet.

    Jag har skrivit om gruppernas storlek flera gånger i den här tråden och underförstått så är det ju därför vi inte har tid att springa och leta strumpor och gud vet vad. Problemet är ju att föräldrarna inte förstår att jag inte bara kan jobba för dem och deras barn. När jag står och pratar med en förälder så har jag samtidigt koll på att Stina inte klättrar upp på stolen igen, att Peller inte slänger lego på golvet, att lilla Clara inte äter upp legobiten som Pelle just tappade, att Lukas inte klämmer fingrarna i dörren som han står och leker med, att Maja ska låta bli att slita håret av Sofia osv. Sedan vet jag samtidigt att jag måste börja med mellanmålet för att det ska hinna bli klart i tid och matvagnen ska hämtas från köket osv. Ett par strumpor saknas och helt plötsligt förväntas jag lägga ner 100% på dessa strumpor. De kommer nog fram, nähä ni måste ha dem idag. jaha ni har glömt att ta med extrastrumpor. Alltså ser ni hur detta tar fokus från det jag egentligen ska göra? Många gånger funkar det att hjälpa till att leta, men inte alla gånger.

    Ibland kan jag ha barn med speciella behov som ligger under sekretess, barn som jag vet  t ex tar chansen att bita nåt annat barn om jag tar min uppmärksamhet  ifrån dem. Det kan vara barns som är oroliga av olika anledningar och som behöver mitt stöd för att klara situationen. De flesta föräldrar kan som sagt hantera detta, men inte alla och de stör då en redan ansträngd verksamhet.
  • Anonym (förskollärare 2)
    molly50 skrev 2013-10-16 08:40:42 följande:
    Ja,det är svårt att säga.

    Jag förstår att det är svårt. Jag vet att en del föräldrar kan bete sig illa. Har själv sett det.
    Men,på samma gång,så kanske ni ska fundera över om ni kanske kan ha gjort något fel.
    Att låna ut andra barns kläder utan att först tillfråga föräldern är kanske inte helt ok t ex. 
    Jag hade inte heller uppskattat om mina barns kläder blev utlånade till andra barn utan min vetskap.

    Jag tror att man måste mötas någonstans på halva vägen och försöka samarbeta så gott det går,föräldrar och pedagoger.
    Och vara noga med att ge varandra den information som behövs för att samarbetet ska fungera.       
    Fast det är väl det man vill genom att ta upp frågan här...möta föräldrarna och få dem att inse hur de påverkar verksamheten. På avdelningen är de inte så lätt, en sur förälder blir lätt ännu surare om man trampar lite utanför linan man balanserar på. Dessutom når man fler föräldrar på det här viset och i grund och botten handlar det om den urusla statusen detta yrke har.Om man bara ser till jobbet med barnen så har jag världens bästa jobb, tror inte ni kan säga emot mig på det, för jag är ju med era små älsklingar hela dagarna. Jag gör det där som alla föräldrar önskade att de hade tid med, jag leker och är med era barn. Dessutom gör jag det på ett sätt som jag vet är bra för barnen och som utvecklar dem som personer.

    ...och de flesta förskolor som jag varit på (jobbade som springvikarie i en stor stad några år) lånar inte ut andra barns kläder.  
  • Anonym (förskollärare 2)
    Moolie skrev 2013-10-16 07:42:30 följande:
    Jag tror inte att ni förstår hur många föräldrar som går runt med depressioner, autism, ADD, ADHD eller andra saker... Vi hade lika gärna kunnat öppna en psykologmottagning i hallen! 

    Förvånande att det inte ingår mer psykologi i utbildningen.
  • Anonym (förskollärare 2)
    molly50 skrev 2013-10-16 08:44:26 följande:

    Ja,precis! Det är det jag menar också.
    Man bör ta upp sådana saker på APT,till chefer/rektorer osv.
    Om man bara klagar på allt utan att det kommer fram så lär inget bli bättre heller.  

    Som sagt det gör vi, vi tar upp det på föräldraråd, vi tar upp det på föräldramöten, vi sätter upp lappar, vi pratar med föräldrarna, men nej...vissa föräldrar når man helt enkelt inte. Jag pratar om "vanliga" föräldrar och inte föräldrar som har nån typ av svårigheter.
  • molly50
    Anonym (förskollärare 2) skrev 2013-10-16 09:06:15 följande:
    Fast det är väl det man vill genom att ta upp frågan här...möta föräldrarna och få dem att inse hur de påverkar verksamheten. På avdelningen är de inte så lätt, en sur förälder blir lätt ännu surare om man trampar lite utanför linan man balanserar på. Dessutom når man fler föräldrar på det här viset och i grund och botten handlar det om den urusla statusen detta yrke har.Om man bara ser till jobbet med barnen så har jag världens bästa jobb, tror inte ni kan säga emot mig på det, för jag är ju med era små älsklingar hela dagarna. Jag gör det där som alla föräldrar önskade att de hade tid med, jag leker och är med era barn. Dessutom gör jag det på ett sätt som jag vet är bra för barnen och som utvecklar dem som personer.

    ...och de flesta förskolor som jag varit på (jobbade som springvikarie i en stor stad några år) lånar inte ut andra barns kläder.  

    Jo,jag förstår hur du menar. Men det jag tror att många uppfattar som gnäll är att det startas så otroligt många trådar av förskollärare som har något att klaga på.
    Och då undrar man såklart om dessa pedagoger inte har tagit upp det på jobbet med sina kollegor,chefer,med de föräldrar det berör osv.
    Ibland så tror jag det kan vara bra att ha t ex föräldramöten också och ge information om vad som sagts där på en lapp till de som inte kunnat närvara.
    Du verkar vara en bra pedagog,av det du har berättat här att döma. Men det finns även de som kanske inte borde ha ett sådant jobb,precis som i alla andra yrken.   
    För övrigt så kan jag hålla med om att det är låg status på yrket. Det är samma sak med mitt jobb som undersköterska.
    Anonym (förskollärare 2) skrev 2013-10-16 09:12:43 följande:

    Som sagt det gör vi, vi tar upp det på föräldraråd, vi tar upp det på föräldramöten, vi sätter upp lappar, vi pratar med föräldrarna, men nej...vissa föräldrar når man helt enkelt inte. Jag pratar om "vanliga" föräldrar och inte föräldrar som har nån typ av svårigheter.
    Ja,jag förstår som sagt det. Men har ni provat att be eran chef att prata med dessa föräldrar? Kanske det skulle bita bättre.

        
    Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3
Svar på tråden Gnälliga föräldrar på förskolan