fick ni smisk som barn? hur och med vilket redskap??

Och enda anledningen till att folk får på huvudet är att kräk väljer att ta till våld

Allvarligt: Ni beter er som småbarn.

 Respektera varandras åsikter och sluta kalla varandra idioter och dumma i huvudet och allt vad ni nu säger... ni låter som dagisbarn.

Tyvärr, det verkar vara en känd troll som upprepar exakt samma beteende i alla trådar, kommer in med grava påhopp och bara fortsätter i samma still tills man slutar mata eller tröttnar på idiotin.

 

Mina föräldrar har aldrig slagit mig, men fick en ordentlig örfil av min Faster. Vi har aldrig stått varandra nära. Kanske träffats 2 gr per år då. Förstår mig inte på aga men i hennes generation var det vanligt. Det är fel att slå barn. Tycker det är konstigt att man slår andras barn också.

Som sagt det är helt uppenbart inte jag som är trollet här - det är du som sprider din våldspropaganda i tråd efter tråd och sedan försöker sjukdomsförklara mig och övriga som inte instämmer i dina dillerier. Dessutom om du nu tycker jag är ett troll - sluta mata mig då.

Ja du har rätt - det är ibland dålig stil att kalla ett as för ett as. Beklagar.

Så pröva att skippa påhoppen, lär dig argumentera i sak och sluta att missbruka hobbydiagnoser så går det bättre ska du se.

Lev som du lär din störda fanskap.

Om inte minnet sviker mig helt så började du att kalla min mor för diverse epitetet och sen gav dig på mig, ja som du själv säger du angrepp, det ska sedan komma från dig att andra ska lära sig att argumentera, grattis.

Du vinner en pokal i dårskap.

 

Fick du?

sorry, såg du svarat på det. Men nej det fick jag EJ! Ett tag i örat när man varit olydig, men inga smällar!

Fick med handen, platta sidan av en hårborste och björkris (Det var överlägset värst!!!!). Det var på 70-talet och början av 80-talet.

Japp. Mest med handflatan på bara rumpan. 

Ja det fick jag. Blev aldrig slagen med tillhyggen som flera andra men blev lagd över knät och och fick stryk på nakna skinkorna. Ända upp i yngre tonåren. Det hände inte ofta men det som gjorde att jag aldrig kunde förlåta mamma var att det hände att hon gav mig det inför kompisar och andra. Pappa bad om ursäkt så småningom så honom har jag haft viss kontakt med men det mamma gjorde mot mig kommer jag aldrig vare sig komma över eller förlåta trots att sista gången var 1981.

Nej aldrig. Mina föräldrar var hårdhänta några gånger, men aldrig våldsamma, och när de tog hårt i en var det verkligen befogat. Som när jag var på väg upp i ett träd och vägrade komma ner, eller när syrran var på väg rakt ut i gatan. Det senare har hänt med mina egna barn.

Men stryk? Aldrig. Man mår illa när man läser vad många i tråden har blivit utsatta för. Grovt våld med tillhyggen!

Samt hur en del i tråden resonerar. Försvarar våldet, helt eller delvis. De är verkligen skadade av sin uppväxt.

Om stryk eller aga hjälpte, borde ju vi som inte blev agade vara sjövilda? Eller varit jättejobbiga som barn. Samt kriminella eller nåt som vuxna, eftersom vissa anser att barnaga är befogat och kallar det fostran? Samt klagar på dagens "slappa" fostran utan misshandel.

Jag var ett ganska snällt barn, TROTS att jag inte blev agad. Syrran var jobbigare, men inte sjövild, och det blev folk av henne också.

I själva verket är det tvärtom. Många kriminella, missbrukare, personer med psykiska problem mm, fick stryk under uppväxten. Det ser vi ju bara i tråden? Vilka svårigheter många offer för barnmisshandel har fått.

Hej!
Jag har både fått smisk och gett smisk till mina två barn. Upplevde det som ganska omtumlande, men fördelen är att det kan vara så snabbt över. 

Tråden är mer än 10 år gammal.

Usch ja tyvärr. Med handflatan och baksidan av en hårborste i trä. Lagd över mammas eller pappas knän (båda agade mig). Av mamma fick jag alltid på bara stjärten men pappa lät mig behålla trosorna på. Pågick ända upp i 15-års åldern. Hemka minnen även om det var snart 50 år sedan.

Jo, en gång fick jag en örfil av min mamma, och då hotade jag att ringa BRIS. Hon blev jätterädd och aldrig mera. Då var jag 13 år , födde på 80-talet.  Har aldrig inte slagit, dragit mina barn i håret.Men när jag var ett år på High school nere i sydstaterna var det vanligt med dask och slag på barnen. Och fick inte ta mot något sådant men säg att jag var i chock.  

Nej, tack och lov inte.