Fick ofta stryk av båda mina föräldrar fram till 11-12 års åldern. Min pappa brukade dra mig i håret, dra i mina öron, örfila mig, slå mig med nån sko, piska mig med bälte, både på kroppen och på handflatorna, slänga mig på sängen/soffan. Min mamma brukade piska mig med en dammvippa, den hårda sidan då, kasta skor på mig, dra mig i håret och ibland blev det någon örfil.
Sen blev jag ju även psykiskt misshandlad av båda. Kan bli det än idag trots att jag har blivit äldre.
Min bror, som är 1 år yngre än mig, fick också stryk, om inte mer än mig. Jag var ett väldigt lugnt barn, ställde väldigt sällan till med problem, nästan aldrig i princip! Men stryk fick jag ändå för småsaker. Min bror däremot var allt annat än lugn men det rättfärdigar absolut inte mina föräldrars kassa beteende. De fick själva stryk av sina föräldrar, mest min pappa då. Så de tänkte väl aldrig på att inte göra så mot sina egna barn. Inte när vi var små iaf. Min lillasyster däremot som är 7 år yngre än mig har aldrig fått stryk av mina föräldrar. De har aldrig kunnat slå henne bara för att hon är minst och född så många år efter min bror. Hon är deras lilla "bebis". Men både hon och jag har fått stryk av min bror och kan få det än idag fast det händer väldigt sällan. Vi är uppvuxna med våld i hemmet. Min mamma fick ganska så ofta stryk av min pappa, var själv vittne till det ett flertal gånger som liten.
Kan verkligen inte förstå hur man kan slå sitt eget barn! Jag förstår inte hur man kan rättfärdiga ett sådant beteende, oavsett vad man själv har varit med om som ung. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att slå mitt barn (har inga men när jag får egna då). Att sjunka så lågt som förälder är för mig helt ofattbart. Mina barn ska absolut inte få lida bara för att mina föräldrar var/är idioter mot mig. Jag kommer aldrig att bli som dem, men jag är väldigt rädd att de kommer göra likadant med mina barn.
Sorry för det riktigt långa inlägget men kände att jag behövde skriva av mig.