Hur känner ni bonusmammor inför biomamman?

Jag har bara sett biomamman på långt avstånd (förutom på foto) då hon (trots att hon var otrogen och gifte om sig så fort som möjligt) inte "var redo" att träffa mig mer än två år efter skilsmässan... Sen har hon flyttat iväg till en annan ort och träffar nästan aldrig barnen. Jag gillar inte riktigt att vi är ganska lika utseendemässigt (fast min man inte tycker det :)) då hon behandlar/-t barnen och mannen hemskt illa och är en mycket märkligt och korkad människa... 

Jag tänkte nog inte så mycket om henne. Såg helt bra ut. Vi hälsade på varandra vid en lämning och that's it liksom. Nuförtiden är hon som vemsomhelst, bryr mig inte ett dugg om henne annat än om sånt som inte kan undvikas, typ semesterplanering med bonusen. Vi är ganska olika i många saker och har ingen lust att "bli vän" med henne, men har heller inga problem att bjuda på en kopp kaffe om hon hämtar eller lämnar bonusen hos oss.

Vi är väldigt bra vänner och umgås ibland bara vi två.

Tänkte att två kvinnor inte kunde vara mer olika än vi två rent utseendemässigt. Sen tyckte jag att hon visade en del rätt tråkiga egenskaper som t.ex. att hon var plump, fördomsfull och intrigerande. Och skvallrig. Alla sidor som jag inte är överförtjust i...
Men hon ser ganska bra ut för sin ålder rent utseendemässigt tycker jag ändå. Lite som en tant men hon är ju nästan det så.
Numer är hon en person med mycket liten plats i våra liv tack och lov. Hon får några ryck om året och sms-terror för att tala om hur värdelös min man är eller hur mycket pengar han är skyldig henne för hennes utlägg för barnet (numer vuxen) som självklart inte ska behöva betala själv för något.
Men en allt som allt halvsnygg tant som är rätt vulgär och ocharmigt skvallrig och lismandeð???ð???.

Första gången jag träffade min mans ex var hemsk . Extremt falsk människa självklart skakade hon hand med mig och presenterade sig . Men kort efter att vi lämnat henne så fick min man ett sms om att visst kollar ni till vår son om han badar i poolen. Det var väl bara droppen av allt hon hade ju redan hunnit bli galen att vi flyttat ihop och skrek hur ful och äcklig jag var innan hon ens träffat mig .

Sen den dagen då vi flyttat ihop har hon spytt galla över mig i sms till min man . Trodde jag var den ända som haft så otur . Men när jag läser era inlägg förstår jag att det kanske är vanligare än vad jag trodde .

Från att ha känt respekt och tyckt att hon är en självklar del i vårt liv till att känna enbart hat och avsky. Jag vill aldrig mer se människan och det kommer jag nog slippa eftersom hon har övergett sina tre barn. Det är något som jag aldrig kommer att förstå och det går inte att försvara.

Och nej, ni som ska försöka er på en analys av mig som människa. Jag hattar inte mina bonusbarn och jag är inte världens sämsta människa.

Det gör mig förvånad att ni är så många som är så negativt inställda till era mäns ex. Vill ni inte hellre att exet är en snygg charmig puma, det säger ju en del om er själva om era män varit med ruggugglor? Jag är ju glad över att exets nya är lite snygg och verkar vara väldigt fäst vid våra barn, då var det ju ändå en rättså bra man jag valde. Kanske iaf :)