Hur känner ni bonusmammor inför biomamman?

Klart jag hade önskat att hon var trevlig (utseendemässigt har vi ingen likhet alls utan går knappast att jämföra överhuvudtaget ). Men nu råkar hon inte vara trevlig och charmig utan väldigt egocentrisk, självisk och falsk ..

Hade gärna sett att det var annorlunda men vad jag vill förändrar ju knappast hur hon är, eller hur ;)

Men man kan ju fråga sig hur det kan komma sig att ni nya partners råkar träffa på så många grymt osympatiska ex? Lite märkligt, låter som att det varit skitsnack och dålig behandling vid skilsmässor osv. som försvårar samarbetet.

Ärligt talat så är min erfarenhet att det är ganska vanligt att kvinnan ifråga beter sig illa.. Jag har flera separerade föräldrar i min närhet, både pappor o mammor, och det är främst mammorna som plötsligt går från att ha varit vettiga normala människor till att bli som förbytta. Detta är alltså kvinnor jag KÄNNER. Som jag räknat till nära vänner. Kvinnor som innan separationen suttit och förundrats o förfasat sig över hur vissa beter sig under och efter en separation. Jag känner EN pappa som beter sig illa och använder barnen som "vapen" mot exet. Exet ifråga var en av mina närmare vänner och beter sig tyvärr ännu värre.

Förutom detta paret är papporna genomgående pappor som sätter barnen först, inte lägger sig i vad mamman gör på sin tid så länge barnen mår bra. Försöker samarbeta om det mesta. Pratar aldrig skit om mamman inför barnen osv. De mammor jag känner hör till båda "lägren" men det finns betydligt fler "ex från helvetet" bland kvinnorna...

Vad gäller min egen situation så funkade samarbetet alldeles utmärkt i flera år - så länge mamman fick bestämma och vi rättade oss.. När vi började kräva lite tillbaka (att få vara med och bestämma semesterveckor och att hon skulle sluta boka in saker på pappans helg) så började hon snacka skit om både mig och pappan inför dottern. Vilket lett till att dottern hamnat i en inte helt oförståelig konflikt med sig själv. Bland annat. När mamman slutligen drog in mina barn i det hela och även började prata illa om dem (bonus och syskonen har haft en fantastisk syskonrelation) så var det droppen för mig.

Jag vill pga detta inte ha ngn som helst kontakt med mamman, inte mer än jag måste. Jag är trevlig om vi måste träffas men undviker henne så långt jag kan. Min bonus är som tur är tillräckligt gammal för att vi ska kunna ha en relation som inte är helt beroende på hennes mamma. Annars vet jag inte hur det hade funkat.

Jag skulle väldigt gärna vilja ha samma positiva inställning som jag en gång hade men tyvärr går det inte längre. Hon har svikit sina barn på ett horribelt sätt. Utsatt vår familj för så mkt tillsammans med sin nya som är drivande. Misshandel, förstörd egendom, hot med mera. Så vanvettigt sorgligt.

Har svårt för biomamman. Allt hon har gjort mot sina barn (eller inte har gjort?) hur hon behandlade min sambo när de var tillsammans. Hon har en rent av äcklig personlighet, egoistisk , manipulativ, egenkär, psykopat, mytoman.

Eller så har du dålig självkänsla och är riktigt svartsjuk, som mitt ex nya? Många diagnoser där, amatörpsykolog?

Vad skulle jag vara svartsjuk på menar du? Att hon tar på sitt barn trasiga och små kläder. Hittar på lögner om oss för barnet?
Du får nog förklara min "svartsjukhet" för nu hänger jag inte med alls :)

Utbildad inom psykologi och medicin, helt riktigt. Det behöver man dock inte vara för att kunna dra uppenbara slutsatser när det kommer till vissa personer.

När en man behöver ta antideppresiv medicin för att stå ut med en person tills barnen blivit över 3år, för att slippa gå igenom ett helvete med vårdnadstvister (männen blir ju tagna i rumpan när det kommer till vårdnadstvister) . Är det inte ganska märkligt.

När barnen kommer hem och berättar att mamma säger att pappa slog henne och att han tar eller har tagit droger. Är inte detta ett märkligt beteende.
Speciellt när det är mamman som har alkoholproblem och levt tidvis med hjälp av antabus.

När biomamman och hennes nya hotar med att spränga ens hus?

En sådan här människa är inget att vara svartsjuk på någonstans.

Ditt ex nya kanske inte är svartsjuk, hon ser dig kanske bara på ett annat sätt än vad du själv gör.

Min sambos ex är en häxa, och det tycker jag inte för att hon är min sambos ex, utan det har helt och hållet med hennes beteende o göra. Alla andra ser det men inte hon själv, precis som du kanske?

Det är lätt att skylla ifrån sig och se sig själv som ett offer istället för att möta problemet och inse hur man själv beter sig.

I mitt nästa liv vill jag vara bonusmamma!

Det måste vara steget innan Nirvana, som är: "Fullständig frihet från begär,hat och självbedrägeri "(citat: Wikipedia)

Även utan dessa egenskaper så är det ingen dans på rosor jämt kan jag säga ;)

Och det beskriver du var? Intressant, vilken utbildning har du?

Ja, det är nog därför hon ringer till min jobbtelefon på nätterna såväl som på dagarna. Det är extra roligt när jag har viktiga projektmöten att leda, verkligen. Frågan är hur jag beter mig, lever mitt liv väl kanske?

Och det beskriver jag var? Vad var det för en fråga, du är väl läskunnig?

Precis som jag skriver, ska försöka förenkla det för dig. Utbildad i psykologi och medicin. Inga konstigheter.

Du verkar ha problem med ditt ex nya, helt klart. Läste flera trådar från dig. Och jag lägger ingen mer tid för att svara på meningslösa påhopp från dig.

Frågan var vad vi bonusmammor tycker om biomamman. Och jag svarade.

Känns det bättre för din självkänsla att spy galla över andra bonusmammor, varsegod :)
Du kanske inte vet det, men att helt plötsligt få en "extra unge" med i ett förhållande är ganska påfrestande stundtals. Och jag kan i min vildaste fantasi inte förstå mig på varför alla biomammor envisas med att bråka med oss. Herregud, kan man inte vara glad över att det är en till vuxen person som bryr sig om ens barn, och försöka göra det bästa av situationen istället för att bråka, så känner jag.

Skulle (mot alla odds) jag och min man skiljas, skulle jag vara evigt tacksam om mannen då träffade en person som ville mina barns bästa! Älska barnen som om de vore deras egna. Utan bråk.

Ni vet, de är bara biomamman (och barnet) som förlorar på onödiga bråk.

Jag hade i början en väldigt bra relation till biomamman men allt eftersom tiden gick så visade hon sin rätta sida. Tyvärr är hon psykiskt sjuk och gör allt för att göra alla runt omkring henne illa (inkl. barnet) Hon lyckas vända barnet mot mig/oss. Hon ljuger, snackar skit, hotar mm. Det blir en ohållbar relation för oss. Barnet vägrar att träffa mig då jag har ställt hennes mamma mot väggen och frågat hur hon kan behandla min man på de här sättet samt barnet i fråga.