Hej!
Jag och maken står i kö för att få göra IVF med donerade spermier. Vi hoppas stort att vi ska hinna få till ett försök innan sommaren.
Finns det någon där ute som har gjort någon liknande behandling eller som ska börja behandlingen snart?
Ni som redan påbörjat processen med spermadonation, vem har gjort valet av donator, har ni valt själva eller har kliniken valt åt er (om ni valt spermadonation utomlands)?
Ni som redan börjat med insemination med donator, hur lång tid tog det för era sambos/män att smälta beskedet att de inte kan få biologiska barn? Vad var det som gjorde att ni valde donation och inte adoption oc hur lång tid tog det tills att ni började med behandling från besked? Hos oss är det lite kluvet, jag vill helst göra donation, är ju inte fel på min kropp, efter en del funderande och kännande har jag kommit fram till att jag vill bära och föda fram ett barn och vara med från dag 1. Min sambo däremot är lite mer fundersam, han anser att donation är något jag skulle kunna göra själv och då förstår han inte ''vad jag ska med honom till'' :( Han tycker att det ungefär blir som om han skulle träffat en tjej som har barn sedan tidigare och att det blir mer mitt barn än hans. Han tycker också att eftersom han inte kan få biologiska barn skulle det kännas bättre att adoptera ett barn som inte har sina biologiska föräldrar, mer rättvist liksom. Usch det är så jobbigt allting, visst funderar jag också på hur det är att ha ett barn som inte kommer vara min sambos till 100% genetiskt, men det kommer ju ändå bli hans barn. Mycket tankar runt vårt förhållande, vart vi står och vad jag ska ta mig till om sambon absolut bara vill adoptera. Känner också en slags stress, att tiden bara rinner ifrån oss medan vi inte kommer någon vart med våra beslut, så frustrerande att bara sitta och vänta men förstår att jag måste ge honom tid att bearbeta det hela också... :/
Har föresten hittat en blogg där det är en man som skriver om barnlöshet/utan spermier utifrån sitt perspektiv...inte fullt så vanligt kanske utanspermier.wordpress.com/
Försökte gå in på bloggen men får det inte att funka. Är det rätt adress?
Försökte gå in på bloggen men får det inte att funka. Är det rätt adress?
Ska vara http före, den funkade igår kväll iaf så ja, det är rätt adress.
Funkar för mig att komma in på bloggen nu oxå när jag klickar på länken, vad konstigt att du inte kommer in...
Jag tror min man aldrig riktigt kommer kommer smälta det men han börjar acceptera hans/vår situation mer och mer, och jag lika så. Vi väljer donation då jag absolut vill genomgå en graviditet samt att jag vill ju också få ett biologiskt barn och varför ska jag avstå det bara för att min man inte kan..? Min man skulle aldrig förneka mig det heller så det har inte varit något problem för oss. Klart att jag helst av allt vill ha hans barn men går det inte så går det inte!
Förstår vad din sambo menar men är han inte lite väl orättvis mot dig genom att säga så? Varför ta ifrån dig din chans att få barn? Jag hade aldrig nekat min kille att bli bilogisk pappa om han kunnat även om jag inte haft några ägg.. Plus att han är ju med från början av graviditeten och det är ju han som kommer vara pappa ingen annan som det hade varit om han träffat en tjej med barn sen innan! Vid donation kan han inte frånsäga sig sitt faderskap utan han ÄR pappan!
Hur tänker ni om att berätta för barnet att det blivit till genom spermadonation?
Sambon tycker att man inte ska säga något alls. Medans jag vill berätta för barnet i tidig ålder.
Tänker mycket hur barnet kommer reagera.
Hur många halvsyskon kan barnet ha?
Här är en artikel och intervju med en vuxen som kom till med spermadonation. Nu kanske inte alla kommer känna som hon gör, men jobbigt om ens barn skulle göra det.
www.lifesitenews.com/news/the-violent-act-of-buying-and-selling-a-child-sperm-donor-children-speak-ou