Jehovas Vittnen

Det är ju det jag har sagt hela tiden, det är ingen förlust för mänskligheten att dessa människor dör enligt dig, Hitler och nazisterna tyckte det inte var någon förlust för mänskligheten att judarna dog.

Du har en hemsk människosyn.

Varför tycker du att Jehovas vittnen är hemska människor? (kom ihåg, jag sade inte att du var en hemsk människa)

Vad har du sett då? Ge ett konkret exempel.Jehovas vittnens barn blir inte tvingade, du läste tydligen inte det jag skrev igår:

Från Jehovas vittnens litteratur:


*** fl kap. 9 sid. 118 § 10 Fostran av barnen från späd ålder ***

Alla barn är olika. Vart och ett har en alldeles egen personlighet och bör få hjälp att utvecklas enligt sina personliga, av arv betingade möjligheter och gåvor. Om du fostrar varje barn till att utveckla de starka sidor och de förmågor som just det har fått i arv, skall det inte behöva avundas andra barn deras färdigheter. 

Varje barn skall vara älskat och uppskattat för sin egen skull. När du hjälper ett barn att övervinna eller behärska orätta böjelser, bör du inte söka tvinga in barnet i en förutbestämd gjutform. Hjälp det i stället att på bästa sätt utnyttja de goda dragen i dess egen personlighet.

*** w98 15/3 sid. 14-15 § 11-13 Överlämnandet och friheten att välja ***

Gud har skapat människan så att hon uppskattar frihet, och han gav henne en fri vilja. Det första människoparet använde sin fria vilja till att göra ett oförståndigt och kärlekslöst val, ett val som ledde till katastrof både för dem själva och för deras avkomlingar. Detta visar dock tydligt att Jehova aldrig tvingar förnuftsbegåvade skapelser att handla i strid med sina inre motiv och önskningar. Och eftersom ”Gud älskar en glad givare”, är det enda godtagbara överlämnandet åt honom ett överlämnande som är grundat på kärlek och som görs med glädje och av egen fri vilja. (2 Korinthierna 9:7) Allt annat är oacceptabelt.

12 Eftersom Jehovas vittnen inser att man måste överlämna sig frivilligt, försöker de aldrig — även om de förespråkar överlämnande åt Gud — tvinga någon, inte ens sina egna barn, till detta. Till skillnad från många kyrkor döper inte Jehovas vittnen sina barn i späd ålder, som om det skulle gå att tvinga dem till överlämnande utan att de själva får möjlighet att välja. Exemplet med den unge Timoteus i Bibeln är efterföljansvärt. När Timoteus var vuxen, skrev aposteln Paulus till honom: ”Förbli du i de ting som du har lärt och har övertygats att tro på, då du vet vilka personer du har lärt dem av och då du från din späda barndom har känt de heliga skrifterna, som kan göra dig vis till räddning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus.” — 2 Timoteus 3:14, 15.

13 Det är värt att lägga märke till att Timoteus kände de heliga skrifterna, därför att han hade fått lära sig dem från sin späda barndom. Han hade övertygats, och inte tvingats, av sin mor och mormor att tro på den kristna läran. (2 Timoteus 1:5) Och eftersom den kunskapen hade fått Timoteus att inse visheten i att bli en Kristi efterföljare, valde han själv att överlämna sig som kristen. I vår tid har tiotusentals unga män och kvinnor, vars föräldrar är Jehovas vittnen, följt hans exempel. (Psalm 110:3) Men andra har inte gjort det. Det är ett personligt val.


*** g88 22/1 sid. 22 Hon nådde sitt mål ***

Ända sedan vi var riktigt små försökte mamma att ingjuta längtan efter heltidstjänsten i våra hjärtan genom att läsa erfarenheter för oss om vittnen som hade varit heltidsförkunnare i många år. Och framför allt var mamma själv ett föredöme för oss. Hon bad oss faktiskt aldrig att göra något som hon inte gjorde själv.

Även om människor gärna lyssnar på barn som besöker deras hem i tjänsten, så är de ibland oförskämda mot de vuxna som följer med barnen. En gång när jag var åtta eller nio år gammal besökte jag hemmen tillsammans med en äldste. En dam öppnade dörren, och jag började framföra det jag hade att säga. Damen sade då mycket oförskämt till brodern: ”Ni tvingar till och med dessa stackars barn att predika!” ”Nej, frun”, svarade jag snabbt, ”om jag är här, så är det av min egen fria vilja!” Därefter skaffade damen, som var svarslös, den litteratur som jag hade erbjudit henne.

*** w06 1/8 sid. 12 Äntligen förenade i sann tillbedjan! ***

En annan dag, när vi var ute i förkunnartjänsten, träffade vi en äldre man som skrek: ”Vad håller du på med egentligen – släpa runt ett litet barn på det här viset? Jag tycker synd om honom.” Innan jag hann säga något sade Tomoyoshi, som då var åtta år, artigt: ”Men farbror, min mamma tvingar mig inte att predika. Jag gör det för att jag vill tjäna Jehova.” Den äldre mannen bara stirrade, helt mållös.

Förresten, vad är det för människosyn du uppfostrar dina barn med? Att vissa människor inte är värda att leva, att det är ingen förlust för mänskligheten om vissa människor dör?

Dom vet mycket annat via TV, media och skola, klasskompisar m.m.

Att barnen inte skulle veta något annat existerade bara i din vilda fantasi när du tittade genom fönstret till Rikets Sal.

Är detta det enda du har sett, för att kunna avgöra hur Jehovas vittnen uppfostrar sina barn, och därmed avgöra att Jehovas vittnen är hemska människor? Det var väl lite skralt?

Får din son tro på att Jehovas vittnen har rätt?Ja det är ju åtminstone bra, men tror du inte din son kan bli påverkad av sin far som inte tycker att alla människor har lika stort värde?
Hur är det att blint inte tro på ett övernaturligt väsen?

Vad skulle hända om din son blev ett Jehovas vittne och dog för att han vägrade ta emot blod, skulle du också se din son "som en sorts självsanering av det mänskliga genomet"?

Barn tar oftast efter hur föräldrar själva tycker, tänker och agerar, man är som förälder ett exempel för barnen. Det hjälper sällan att man säger till ett barn att den får inte göra på det sättet eller tänka på det sättet om man själv gör och tänker på det sättet.

Sedan finns det självklart barn som kan göra uppror mot föräldrarnas felaktiga tankesätt och handlande, men det är ingen bra grund för barnet om man själv inte tänker om och blir bra exempel för barnen.

Det finns ingen data som stödjer att en "mycket större andel" av dom döpta är uppvuxna som Jv, det är bara spekulationer.

Det kan vara så att strömmen utifrån och inifrån har minskat lika mycket med åren, på grund av den allt större pockande uppmärksamheten från världens anda, som påverkar både människor i samhället och barn som växer upp bland Jehovas vittnen.

Det finns ingen data eller statistik som säger att strömmen inifrån skulle vara större, det går inte att utläsa det på dom siffror som jag gav dig. Dessa siffror är dom enda man kan dra slutsatser av eftersom man inte antecknar om någon vuxit upp bland Jehovas vittnen eller inte.

Att dopen har minskat med åren främst i västländer är inget vi är förvånade över, eller bekymrade över. Detta kommer också att ske med tiden i dom länder där Jehovas vittnen nyligen har börjat predika i.

Men en minskning av kurvan globalt sett ser man inte, tvärtom ökar man stadigt med ungefär 2 % om året. 2006 gjordes det en undersökning i USA där man konstaterade att Jehovas vittnen ökade mest av alla troende procentuellt sett:

www.dagen.se/nyheter/jehovas-vittnen-okar-mest-i-usa/

Men vi inser att ökningen kan stanna av, och kanske t.o.m. gå ner innan Harmageddon, men det är alltså inget konstigt i det. Under Noas tid så var det bara 8 st kvar som lydde Gud, resten förintades.

Här är en kurva från Wikipedia som visar den stadiga ökningen

upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/e/e9/JWStats1931-2010.png

STAGNERA

bli (stilla)stående, (av)stanna (i sin utveckling); icke utvecklas l. gå vidare l. framåt o. d.

g3.spraakdata.gu.se/saob/

g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml

Vibban01, du verkar aldrig ha varit ett Jehovas vittne, har jag fel?

Så varför bryr du dig?

Skulle du se din son "som en sorts självsanering av det mänskliga genomet" om han vägrar att ta emot blod och dör som ett Jehovas vittne?

Ok

Jag förstår inte varför detta är viktigt, men hur kommer du fram till att detta är rimligt? Får jag se din uträkning och dina argument?

Strunta i det förresten, jag förstår inte vitsen med det.

*** jv kap. 7 sid. 76 ”Annonsera konungen och hans rike!” (1919—1941) ***

”Furstarnas hus”

  Broder Rutherford drabbades av en allvarlig lunginflammation sedan han hade blivit frigiven från en orättvis inspärrning i fängelse år 1919. Därefter hade han bara en frisk lunga. På 1920-talet begav han sig till San Diego i Kalifornien i förbindelse med att han fick läkarbehandling, och läkaren rådde honom att tillbringa så mycket tid som möjligt där. Från och med år 1929 arbetade broder Rutherford under vintrarna i sin bostad i San Diego som han kallade Beth-Sarim. Beth-Sarim byggdes med medel som utgjorde ett direkt bidrag för det ändamålet. Överlåtelsehandlingen, som publicerades i sin helhet i ”The Golden Age” för 19 mars 1930, visar att egendomen överläts på J. F. Rutherford och därefter på Sällskapet Vakttornet.

  Boken ”Frälsning”, som gavs ut (på engelska) år 1939, förklarar angående Beth-Sarim: ”De hebreiska orden Beth Sarim betyda ’Furstarnas hus’, och syftet med att denna tomt förvärvades och detta hus byggdes var detta, att det skulle finnas ett påtagligt bevis för att det i vår tid finns människor på jorden som helt och fullt tro Gud och Kristus Jesus och tro på hans rike och som tro att forntidens trogna män snart skola uppväckas ur döden av Herren, komma tillbaka till jorden och taga jordens synliga angelägenheter om hand.”

  Några år efter broder Rutherfords död beslöt Sällskapet Vakttornets styrelse att sälja Beth-Sarim. Varför det? ”The Watchtower” för 15 december 1947 förklarade: ”Det hade helt och fullt tjänat sitt syfte och tjänade nu endast som ett monument som var ganska dyrt att hålla i stånd. Vår tro på att forntidens män skall återvända, de som konungen Kristus Jesus skall göra till furstar över HELA jorden (inte bara Kalifornien), är inte grundad på detta hus, Beth-Sarim, utan på Guds löftesord.”

[Fotnoter]

På den tiden trodde man att forntidens trogna män, sådana som Abraham, Josef och David, skulle uppstå före slutet på denna tingens ordning och tjäna som ”furstar på hela jorden”, i uppfyllelse av Psalm 45:16. Denna förståelse rättades till år 1950, då ytterligare studium av Bibeln visade att dessa jordiska förfäder till Jesus Kristus skulle uppväckas efter Harmageddon. — Se ”Vakttornet” för 1 maj 1951, sidorna 203—208.)

*** jv kap. 7 sid. 89 ”Annonsera konungen och hans rike!” (1919—1941) ***

J. F. Rutherfords sista dagar

Broder Rutherford hade fått cancer i tjocktarmen och var ganska sjuk vid konventet i Saint Louis. Ändå lyckades han hålla fem kraftfulla tal. Men efter konventet förvärrades hans tillstånd, och han blev tvungen att genomgå en kolostomioperation. Arthur Worsley minns den dag då broder Rutherford sade adjö till Betelfamiljen: ”Han berättade i förtroende för oss att han skulle genomgå en allvarlig operation, och oavsett om han överlevde eller inte var han förvissad om att vi skulle fortsätta att förkunna Jehovas namn. Han ... avslutade med att säga: ’Så om det är Guds vilja kommer vi att ses igen. Om inte, fortsätt kampen.’ Det fanns inte ett torrt öga i familjen.”

Broder Rutherford, som var 72 år, överlevde operationen. Kort därefter flyttades han till en bostad i Kalifornien som han kallade Beth-Sarim. Det var uppenbart för hans närmaste och för läkarna att han inte skulle återhämta sig. I själva verket skulle han behöva genomgå fler operationer.

Omkring mitten av december anlände Nathan H. Knorr, Frederick W. Franz och Hayden C. Covington från Brooklyn. Hazel Burford, som skötte broder Rutherford under denna sorgliga och prövosamma tid, berättade längre fram: ”De var hos honom i flera dagar och gick igenom årsrapporten för årsboken och andra organisatoriska angelägenheter. Sedan de hade åkt fortsatte broder Rutherford att bli allt svagare, och omkring tre veckor senare, torsdagen den 8 januari 1942, avslutade han i trohet sin jordiska levnadsbana.”

Hur togs nyheten om broder Rutherfords död emot på Betel? ”Jag skall aldrig glömma den dag då vi fick höra om broder Rutherfords bortgång”, berättade William A. Elrod, som hade varit medlem av Betelfamiljen i nio år. ”Det var vid middagstid, när familjen var församlad till lunch. Pålysningen var kort. Det hölls inga tal. Ingen tog ledigt för att sörja. I stället gick vi tillbaka till tryckeriet och arbetade hårdare än någonsin.”

Den här perioden var ytterst prövosam för Jehovas vittnen. Kriget hade blivit en global konflikt. Striderna spred sig från Europa till Afrika och sedan till det som då var känt som Sovjetunionen. Den 7 december 1941, bara en månad innan broder Rutherford dog, hade Japans angrepp på Pearl Harbor dragit in USA i kriget. På många platser var Jehovas vittnen föremål för pöbelvåld och andra former av intensiv förföljelse.