Gravida med tredje barnet BF jan/feb 2015 - se hit!

Jag har kört gravidyoga bägge barnen och kommer göra det denna gång med. Det är ju inte så mkt "träning" kanske men det är så skönt att träna avslappning och andning och rörelse. Tror det var pga yogan som jag orkade med förlossning två utan nån smärtlindring.

Haha måste berätta en sak också, igår kom min kille och sa "har du ätit upp hela glasspaketet vi köpte igår!?" Ööh ja det kanske jag har svarade jag. Fick en lång konstig blick tillbaka. Två timmar senare kom han igen "har du ätit upp hela chokladkakan vi köpte igår" öööh ja det har jag nog också gjort. Haha han bara tittade på mig men sa inget vafan jag är gravid

Ja väger 62,5 borde egentligen väga 55kg men men... Mina barn vägde 2665g och 2765g när dom föddes, nu hoppas jag att jag inte går upp mer än 10kg jämnfört med dom 28/30 dom tidigare graviditeterna...

Vi köpte en hel låda med kakor igår så hur det går med kilona får vi nog se....

Jag gick upp ca 12 kg med båda första och andra barnet, men jag har blivit smalare och smalare efter varje barn :)
Har vart av med alla kilona ca 5-6 månader efter de fötts och sen gått ner 4 kilo till båda gångerna. Så denna gången startade jag -8 kg jämfört med första barnet. Men nu när jag blev gravid var jag nog i smalaste laget för att vara jag. Det såg inte så fint ut i ansiktet? Har nu i vecka 11 gått upp 2 kg. Jag gick upp dem nästan på en gång men jag tror att kroppen sög åt sig all extra-mat direkt! Får se vart det slutar denna gången.
Jag har inga mirakel-tips att ge men jag har (efter första trimetern) inte ätit godis, kakor, skräpmat eller liknande. Bara ibland. Sen har jag ibland vart sugen på mer mat och onyttig mat men faktiskt inte tillåtit mig. 
Fått tid för KUB. 1/8!!

Jag tränar på gym. Cyklar och lite styrketräning. Mest för rygg och hållning men man mår ju så mkt bättre och ser att det gör gott med kroppen. Nu har jag inte varit på 3veckor.. Först var jag sjuk och nu är jag lat men jag ska ta mig i kragen. Jag märker redan att jag säckat ihop en aning Annars mår jag bra, fortfarande trött. Måste ta en powernap varje dag för att orka. Vecka 13 idag Kub på tis, ska bli så spännande och hoppas förstås att allt ser ok ut!! Jag undrar vad jag har för bf. Det var så konstigt när jag blev gravid nämligen. Jag vet till 100 procent att det var den 2 maj (vet såklart inte när befruktningen skedde, kände dock när det fäste). För det första så hade jag ju skydd som uppenbarligen inte fungerade.. Men så var det på dag 8 i menscykeln (?) mensen tog slut dagen innan. Jag kände ju redan efter några dagar att jag var gravid men tänkte att det måste vara inbillning eftersom jag inte hade äl (har ju det dag 14-16) men tydligen ändå.. Skumt är det!! Måste vara meningen att vi ska ha detta barn

Jag har gått upp 12-14 kg med båda och hoppas att det inte blir mer denna gång. Innan jag blev gravid så sprang/motionerade jag ganska ofta men efter att illamåendet kom så har jag inte gjort många knop + att jag har småätit för att hålla illamåendet i schack vilket gjort att jag redan lagt på mig  Idag tänkte jag försöka utan lergigan i hopp om att illamåendet lagt sig. Vecka 13 (12+1) idag och på tisdag är det dags för kub för mig också, spännande! När jag ligger på rygg så känner jag "kulan" ungefär som en grapefrukt så den växer ju iaf

Feber och sjukt förkyld! Verkligen en lyckad kombo i denna värmen. Och som om jag inte var trött sen innan .... Pust!!!!

Jag tänker fortfarande att någonting är "fel" och att det kanske inte kommer någon bebis. Jag mår ju illa, är trött och har inga blödningar eller så. Men jag mår inte lika illa som med de två tidigare graviditeterna. 
Jag vill inte/vågar inte tro att det finns någonting där inne på riktigt. 

Är det någon mer som känner såhär?

Jag! Jag känner precis så. Jag mår iofs väldigt illa den här gången. De två tidigare gångerna mådde jag inte illa en dag. Men jag vågar iaf inte tro på det hela. Är nervös och orolig för att något ska gå fel/vara fel hela tiden. Kan knappt tänka på något annat. Det är verkligen superjobbigt!

Jag instämmer helt!

Fast jag mår illa till och från, inte en tillstymmelse till mens/blödning, tycker det är jobbigt att ligga på mage länge (magsovare), konstiga tarmar, äter knepiga saker så tycker jag att det är jättekonstigt att jag skulle kunna vara gravid. Det känns lite som om jag ljuger när jag berättar för någon. Har inte ens ringt till mvc än. Men det är mest för först jag vill ha samma bm som förut och hon har säkert semester. O så är vi bortresta. V 12 nu.