Anonym (hej) skrev 2014-06-20 16:59:40 följande:
Jag är nyfiken på er lärare med semestertjänst. Hinner ni ert jobb på bara 40 timmar? Är ni helt slut när elevernas lov närmar sig? Vi på ferietjänst är ju som zombies.
Allt handlar ju om hur man lägger upp arbetet och hur man anpassar sig. Att vara lärare är ju heller inte enbart ett yrke, utan ett sätt att leva. Det måste man förstå. Alla lärare jag känner lever för sitt jobb, och om de inte gjort det så har de slutat för man orkar inte om man inte har ett brinnande intresse för det man gör.
Min erfarenhet är också att lärare (som jag jobbat med) har varit bortskämda med att ha ganska lite att göra, och nu när de har mycket, eller i mina ögon som jobbat inom andra yrken också, normalt att göra så är de besvikna över att inte ha samma flexibilitet som innan. Tidigare kunde lärare lägga sin planering när de ville och nu går inte det utan de ska vara på verksamheten i mycket större utsträckning.
Naturligtvis finns det veckor som man sliter häcken av sig, men det finns också perioder när det är lugnare.
När jag jobbade på grundskolans äldre år hade jag mycket mer tid till planering och efterarbete än vad jag har nu inom vuxenutbildningen. Dokumentationen och antalet elever var ungefär samma, men nu har jag kanske en tredjedel så mycket tid att göra allt kringarbete jämfört med på grundskolan. Dock är den psykiska ansträngningen inte lika stor här, men i praktiskt arbete så var det mycket lugnare på grundskolan. Detta trots att det var en ganska stor grundskola och att jag då hade alla SO ämnen jämfört med bara språk som jag har nu.
Överlag tycker jag att det är fånigt av alla som inte är lärare att gnälla på lärarkåren över långa lov och dylikt, precis som jag tycker att det är fånigt av lärare att beklaga sig om detsamma. Man har ett val. Antingen gillar man läget eller så slutar man, och likadant med de som inte är lärare som gnäller. Sluta gnäll och testa på världens mest givande yrke istället. Allt handlar inte om pengar eller ledighet utan om känslan för jobbet. Det finns verkligen inget mer fantastiskt än känslan att lära ut något och se hur kunskapen växer hos de man undervisar. Eller när en elev som man kämpat med jättelänge plötsligt förstår och man vet att det är vi två tillsammans som kämpat oss över detta stora hinder. Det är en njutning att gå till jobbet!