Junibebisar 2014

Åh du är verkligen inte ensam! Gud vad uppfriskande att fler känner precis så. Jag råkade skriva en liknande status på Facebook för ett tag sen och jääääklar vad folk har åsikter! "Det är den bästa tiden i livet", "njuuuuut av bebislivet", "det är så fantastiskt". Men fan man sover inte, man hinner knappt äta frukost och lunch vissa dar och duscha är inte ens att tänka på förrän karln kommer hem från jobbet. Och graviditeten som alla säger att "åååh det är så mysigt!", vart då nånstans? Stor och klumpig, obekvämt, kissar konstant och man kan knappt knyta skorna, halsbränna från helvetet, matvanorna blev helt upp och ner...och alla såna åsikter förstår folk omkring en inte alls.

Sen har jag bestämt mig för att jag bara vill ha ett barn för killen har 2 sen innan så vi är redan 5 i familjen. Och det vägrar folk acceptera. "Jaja, vänta du bara...det kommer en till om ett tag höhö". Men fan, lyssna på vad jag säger!! Jag älskar min dotter och jag älskar även min karriär så jag vill hinna våda delarna. Vi lever trots allt bara en gång och jag vill inte bli en småbarnsmamma som upptäcker om 18 år att oj, vart tog tiden vägen. Nä, fan folk måste respektera andras val och åsikter utan att lägga sig i.

Nu kämpar vi på och hoppas man kan njuta av att barnen får rutiner och vår sömnbrist blir obefintlig snart ????

Vänta bara tills dottern blir runt 1,5-2 år. Då kommer alla jävla frågor. "Jaha, när kommer nästa barn?"

"Blir det något småsyskon snart?"

Hatade verkligen folk som ska lägga sig i. Det skiljer 4 år mellan mina grabbar och det har varit ett medvetet val att vänta tills Viggo blivit större och mer självständig. Hade det varit så att vi försökt tidigare så hade jag blivit knäckt av alla frågor.

Apropå andra människor, fick min första uppfostrande kommentar av en främling igår.

Jag satt på en uteservering och matade bebisen. En tant går förbi långsamt, tittar och tittar. Det är ju många som är nyfikna på lillen så jag skulle precis börja det vanliga "sex veckor på torsdag, det är en pojke" och så vidare. Då säger hon plötsligt "Jag hoppas du har solskyddsfaktor på den där". Jag blev lite paff och sa typ "vi är mest i skuggan, och klockan är ganska mycket" (solen är inte så stark). Sen klagade hon på att han hade för lite kläder på sig... det var fortfarande minst 25 grader varmt så jag påpekade att om han skulle ha kläder skulle han nog svettas ihjäl. Då sa hon att "på min tid skulle man ha mössa på dem i alla fall": Jag svarade att jag ändå tyckte att det var för varmt för det, och vi sitter ju bara i skuggan. Hon avslutade med "Jag säger ju inte det här för att jag är bättre än du. Jag vill bara säga till". Jag tror jag bara sa okej och tittade demonstrativt ner mot min bebis och min tidning. WTF liksom?

Jisses vad min plutt växer! Han har redan 62 i kläder och har kan knappt använda vissa bodysar i den storleken. Det står ju tom att 62 är för 2-4 månader, han blir 8 veckor på fredag! Växer era lika fort? Sist vi mätte honom hade han växt 2 cm på två veckor!

Jag börjar känna mig deprimerad. I några dagar nu så har jag haft svårt att känna mig glad, att orka vara glad och orka ta hand om lilltjejen. Jag avgudar henne men känner mig skitledsen över att det känns som att jag inte är gjord för att vara mamma jag sörjer min frihet, mitt liv innan graviditeten. Det handlar inte om att festa, utan att kunna jobba hur och när jag vill, träffa vänner över en fika utan att behöva fokusera 99% på bebisen genom hela. Att passa upp på den lilla konstant. Att aldrig få sova längre än Max 2 timmar åt gången. Jag trivs inte i rollen och börjar få panik, för det här är ju resten av livet. Visst, spädbarnsperioden går ju över (om lååååång tid som det känns nu) och då blir det väl bättre. Men fan, känner mig så sjukt ego och skitledsen jag hoppas att det är sömnbristen som spökar, men funderar på nån variant av förlossningsdepression. Kanske borde gå och prata med nån?

Det här blir jag inte riktigt klok på..

Jag har funderat hela dagen på när egentligen sonen funnits till i ett år (räknat då från när han blev till.) Och enligt RUL skulle han ha blivit till två dagar INNAN mitt MF.. Det verkar inte så troligtvis..

Men enligt tidigt UL i v10 blev han till 3 dagar efter MF.. Men vi hade sex 7 och 12 dagar efter.. Spelar väll egentligen inte så stor roll men hade varit kul och veta.

Vet ni vilken dag era bebisar blev till?

Och är det någon som vet när man får mens igen?? Har inte ammat på fyra veckor nu.