Jag står inte ut med mina föräldrar sen de börjat bli gamla..
Hej, jag tänkte mest höra om någon känner igen sig i följande..
Jag har alltid haft en helt ok kontakt med mina föräldrar, särskilt mamma. Tyckt att de varit lite pinsamma ibland som man gör, bråkat ibland, men ändå inga större problem utan jag har haft en normal uppväxt.
Men nu närmar jag mig 40 och mina föräldrar har båda fyllt 70, och det börjar liksom märkas att de börjar bli äldre. Det börjar bli tydligt att de inte kommer finnas kvar jämt.
Det normala vore kanske att man skulle vilja spendera mer tid med dem, ta vara på den tid man har kvar osv, men för mig har det blivit helt tvärtom.
Plötsligt står jag inte ut med dem alls längre. Jag kan hälsa på ett dygn kanske, sen får jag nästan panik och måste därifrån. Jag tycker dom är jobbiga, tjatiga, negativa och trista. Jag klarar inte av deras frågor, deras nyfikenhet, att de gör stor grej av bagateller och att deras liv numera verkar kretsa kring tv:n.
Nånstans känns det som att det är en försvarsmekanism. Att jag reagerar på det här sättet för att det liksom inte ska bli lika jobbigt när de väl blir gamla och gaggiga på riktigt, och till slut går bort.
Är det någon som känner igen sig i det här eller är det mest jag som är konstig?
Tacksam för svar.
