Hur ska jag berätta för våra vänner att han är otrogen och har barn med en annan...?

Oj, ja hade jag inte behövt säga detta till dem så hade jag givetvis inte gjort det. Men mamman till det extra barnet är en anställd på gården. Den anställda på gården är dessutom en vän till mig. barnen leker sida vid sida utan att veta att de är halvbröder. Mamman mår så fruktansvärt dåligt nu att hon inte klarar läget mkt mer, och mannen hotar henne att hålla tyst. Sambon har tydligt sagt till mig att om det någonsin skulle komma fram att mannen skulle ha haft en älskarinna så ber hon att få komma o bo i vårt gästrum, för sånt tålde hon inte. (obs detta togs endast upp en gång då ytterligare bekanta till oss fick en otrohetsaffär avslöjad)  Alternativet är ju att jag säger upp bekantskapen med dem allihop utan förklaring och inte umgås med dem mer, lägger ner vårt samarbete för jag klarar inte att gå och se dem allihop i ögonen och veta detta. mannen i fråga har dessutom många kloka råd att ge andra i hur man lever och uppför sig. det blir en stor teater alltihop. Det ekonomiska samarbete vi har är inte heller bara att skita i, men i dagsläget gynnar samarbetet mer honom än mig. Som sagt jag är inte den som ville ha den här infon,  men den blev berättat rakt upp i ansiktet och istället för att gå och lyssna på rykten om deras ekonomi och faderskap så fick jag svart på vitt från skatteverket. Tyckte jag va mer renhårigt än nåt annat.

För att förtydliga, jag är alltså lyckligt gift själv och har inte med dramat att göra mer än att jag har samarbete med familjen, inte klarar av att veta detta och se allihop i ansiktet, att jag själv har blivit bedragen 2 ggr i förhållanden och vänner visste detta, och ingen sa nåt. Det va fruktansvärt i efterhand. jag brukar heller inte bege mig utpå såna här forum och be om råd eller ens läsa andra inlägg om tjafs och intriger. Men nu är jag i detta dilemma och jag mår asdåligt. Önskar att jag inget visste.

Okej om jag då gör som ni föreslår, vad ska jag säga till paret när de vill umgås? nej tack, vi har inte tid? Eller? Det är rätt märkligt för när detta kom fram och jag sa det till min man, så var hans naturliga reaktion att vi skulle berätta detta tillsammans för dem. Det vi va osäkra på var om vi skulle prata med dem en och en eller ihop. Men tydligen så är den allmänna svenska moralen helt annorlunda. Ja, det kanske är bättre att vi säger upp bekantskapen och låter den stackars sambon få ta bomben själv när hon levt i ovisshet och lagt ett antal år i sitt liv i händerna på en man som inte är ärlig. Hon sliter för honom på full tid för att hans karriär ska fungera. En fattig jämförelse är Tiger och Elin. Men det kommer väl fram endera dagen ändå, och då ska vi stå där med skammen att vi aldrig sa nåt. Tack för er tid. Jag stänger ner tråden strax.

Ja, han har skrivit på annars hade ju inte skatteverket haft uppgifterna. Som jag sa han hotar kvinnan och hon vågar inte berätta. Det va hennes val att inte göra abort. Som tur är har vi ett bra system i Sverige med social och bvc som ser igenom såna här situationer med mammor som kämpar i tysthet. Men jag jag är förundrad över hur svensk moral är egentligen. Jag tyckte mannens psyke måste va rejält konstigt som kan hantera alla dessa lögner på en gång,  och ett teaterspel... men nu när jag får era reaktioner så förstår jag att detta kanske är mer vanligt att leva med än man tror. Jag personligen hade gått sönder....

tack "nöjd man" och "anonym öm" det är just dessa funderingar som vi haft. att ge honom en chans att berätta för sambon själv. trist att det ska behöva vara "hot" utifrån innan han har eget samvete att göra det bara.... för kvinnan har ju bett honom göra det 1000 ggr.

Tack "anonym bedragen" nu känner jag att detta är resonemangen jag önskade få ifrån er. för det är exakt så här jag känner. Vad är det värt?? absolut sambon vill jag ska må bra och få det bästa liv hon kan. jag vet inte vad som är rätt att göra bara. Jag tror hon innerst inne har sina aningar, kanske. Fast ändå inte. Hon är så storsint och vänlig mot kvinnan att det hade hon inte varit om hon visste hur det låg till. för hon har varit mkt tydlig till mig vad hon tänker o tycker om otrohet. Noll acceptans. 
Om vi törs (jag vill inte berätta själv, för mannen kan vara våldsam i sina reaktioner) så kan jag och min man ta detta ihop med mannen. Endast och ge honom några dagar på sig att berätta för sin sambo. Han är dock mkt upptagen med sina affärer och att få till ett möte med honom ensam blir inte lätt. jag kommer få avsluta mitt samarbete med honom. som ni förstår det här är inte en enkel grej. och både min man och jag har svårt att se dem i ögonen just nu.

och du har så mkt rätt i "anonym m" att jag också tror han kommer göra allt han kan för att hitta på en story för att rädda sitt skinn. det här e det värsta som kan hända hans höga moral image. Snacka om dubbelliv. och kvinnan får vi hitta ett nytt hem till så länge. han struntar i sitt barn 11 mån. han håller noga kontakt med kvinnan via sms hela tiden så han vet att hon inte försäger sig.

Jag tackar för era råd i alla fall. Jag har att fundera på. Ska försöka komma till ett bra avslut på detta för min del. Vill kunna ha semester med lugnt sinne. Stänger ner tråden. Tack.

Tack "anonym hoho". Jag kommer att följa ditt råd och det känns oerhört skönt att Du till fullo stödjer och respekterar det jag behöver göra.

Det är intressant hur många som har åsikter och inlägg om detta. Speciellt dem som tycker att jag inte har med saken att göra. Att jag ska skaffa mig ett eget liv och sluta snoka. Ni har inte förstått problemställningen. Jag hade gärna varit lyckligt ovetande om detta. Men nu är jag inte det. Jag har funnit att en samarbetspartner som jag tidigare litat på högt arbetsmässigt inte står för den höga moral och etik som han utåt pratar om. Hans trovärdighet är hos mig noll just nu. Samarbetet kan inte forsätta hur tråkigt det än är. Hans sambo är (kanske) ovetande. Om hon vet om alltihop och vill fortsätta i relationen ja då är det hennes val. Men hon ska få ha ett eget ärligt val iaf. Jag tänker inte sprida informationen på bygden. Jag kommer säkerligen förlora både den tidigare vänskapen, relationen till mannen m.m. men jag och min man ser inte poängen i att hålla detta hemligt och umgås vidare i en lögn, då är det bättre att vi umgås med andra. Jag har vetat om andra snedsteg hos folk, men då har inte barn varit inblandade och jag har inte haft någon nära relation till dessa människor, då är det mkt enklare inte behöva bry sig. Men sambon har rätt att veta att jag vet om inte annat. Hur hon sen gör i sitt liv, får bli upp till henne. E tacksam om ni inte valsar iväg mer och skriver att man är nyfiken och en "sladderfi---a"  för att jag seriöst ber om hjälp i detta ämne. Tack till er andra som försökt dela med er i syftet att hjälpa mig.

Hej! Känner att det är dags att följa upp tråden till er som läst och gett mig råd om hur jag ska tackla detta problem. Jag kan säga att det är inte helt lätt att regissera ett sånt här scenario. Men jag gjorde som så att jag körde hem till familjen, i tron om att han skulle vara ensam i ca 45 minuter (jag hade kollat av att han hade ett möte med gemensamma bekanta vid en viss tid på kvällen) då hade jag även backup i form av andra människor ifall han skulle flippa ur på mig när jag berättade att jag visste om hur det låg till. Men när jag kom så var det full familjeträff i trädgården med grillning.. inte läge. Men jag var så fast besluten att ta tag i situationen (jag har våndats fruktansvärt mkt varje dag sen jag skrev trådens första inlägg) och jag bestämde mig för att smsa mannen och säga att jag hade viktiga saker att prata om och att han borde komma ut på gatan och möta mig. Jag gav även en vag beskrivning av ärendet, lite svävande att jag hade info från skatteverket som kändes som mycket obekväm och att vi behövde prata. Svaret blev; vi hörs imorgon. Jag skrev tillbaks att vi fick ta det så fort han kunde under morgondagen, för detta var väldigt viktigt. Jag dröjde mig kvar i området, och bestämde mig för att även åka till mamman till "sidobarnet" och berätta vad jag satt igång så hon kunde vara beredd. Hon packade ihop sina saker och körde sen till vårt hem och fick vara i trygghet. Vi visste ju inte vad han skulle hitta på. Det tog inte många minuter innan sambon ringer mig! Hon har uppenbarligen läst sms:et (jag tror han har visat det för henne eftersom hon är "ekonomiansvarig" och vill redogöra för varför de har svåra problem med sin ekonomi. Hon trodde att det va den känsliga informationen) Halvvägs in i den redogörelsen frågar jag henne om hon sitter ner, och att jag vill klargöra om att vi pratar om samma sak. Min info handlar om mkt mer känsliga saker än om deras ekonomi. Jag har dessutom varit ganska uppdaterad om deras tuffa situation, så den var inte överraskande för mig. Jag berättar om infon och hon är lugn utåt iaf. Säger att hon anat det hela men inte velat tro att det va sant. Hon ber mig att hålla infon diskret tills hon vet vad hon ska göra. Hon tackade mig 1000 ggr för att jag berättade och undrade om hon kunde få träffa mig idag. Mannens version till "sido-kvinnan" är att sambon valt att stanna hos honom trots otrohet och barn. De hade pratat om det igår. Personligen är jag inte så säker på det alls, MEN det kvittar mig i dagsläget. Det viktiga är att sambon fick reda på infon, nu är det hennes val att göra som hon vill. Jag gjorde mitt bästa för att framföra infon till mannen direkt, men hans feghet gjorde att han föll på eget grepp och sambon kontaktade mig. Jag fick en ypperlig chans att säga som det var. Idag mår jag bättre än på 3 veckor. Slutkontentan är verkligen; ÄRLIGHET VARAR LÄNGST.