Vi som försökt bli gravida i över två år och vill följas åt!

Hej

Vi kastade ppillerna år 2009. Visste att det kunde bli problem då mannen hade cancer som barn. Dröjde dock 2år innan vi sökte "professionell hjälp"

Sedan efter lång utredning och 2 behandlingar så upptäckte de att de inte fanns några alls spermier hos min man (som de först hade konstaterat genom en operation i testiklarna) så vi fick tillbringa ett års tid i spermiedonations kön (längsta tiden i mitt liv) under den tiden åkte vi till danmark och prövade insemination 6st..alla negativa. Så 80 000kr fattigare så kom vi äntligen fram i kön i sverige (som för närvarande är 2år lång!!!) Gjorde min 3dje hormon/IVF behanling i maj. Negativt även det. Nu har vi 6st eskimåer i frysen som vi fpr hoppas på. Ska få tillbaka ett ebryo i nästa cykel då jag är helt hormonfri. Jobbigast av allt är all väntan däremellan sommarstängning, julstängning.. dessutom drar de ner på personal under höstlovet, sportlovet och påsken..jo jag pratar om landstinget.

har ni frågor om behanling så svarar jag gärna.

kram på er!

Kanske, men det kanske inte visar en östrogen-dominans. Progesteronet behöver inte vara lågt, men om östrogenet är högt blir det en dominans. Jag har ju lite småproblem med hormoner, därav levaxinbehandling.

Min kollega hade inte heller några tester som visade på nåt fel. Jag tänker iaf att det inte är nåt fel i att prova :)

Det låter skrämmande med så långa köer för IVF, är det i hela landet?

Hej. Här finns en till som e ofrivilligt barnlös:( 6 år har gått utan minsta tillstymmelse till något plus. Har gjort 4 ivf... alla misslyckade. Vi e nu inne i adoptionssvängen. Läste tidigare att de va nån/några som va från Umeå om jag minns rätt. Vi e några tjejer som ska träffas senare i höst så den som e intresserad får gärna skicka pm till mej. Vi tänkte träffas å utbyta tankar, funderingar och frågor. Å såklart peppa varandra. De e så ofta man känner sig ensam i detta.

Jag hänger på här. Vi började försöka jan-12 och än har vi inte lyckats. Förra sommaren avslutades vår fertilitetsutredning och de kunde inte hitta några fel, av de få undersökningar/prover de gjorde.... 

Jag har varit gravid förut, med en annan man, och då tog det sig på första försöket. Jag valde dock att göra en sena bort i v.15 och efter det har jag inte blivit gravid igen (försökt med två karlar efter aborten).

Ja det kan ju vara värt att testa. Men just nu vågar jag inte testa nåt ifall vi får göra ivf snart så vill man vara så "ren" som möjligt. Alltså så naturlig man bara kan. Vet inte hur långa köerna är men vi har väntat i fyra månader på att de ska höra av sig.

Hormonet försvinner ur kroppen väldigt fort, därför måste man smörja två gånger varje dag, så jag kommer också vara "ren" när (eller om) vi påbörjar IVF. Rent tekniskt får vi ju ställa oss i kö nu, men jag vill gärna avvakta lite och hoppas på krämen ett par cykler :) En positiv biverkning är att min allergi för katten nästan försvunnit. Har inte känt av något sen jag började med krämen och jag antar att det är pga att slemhinnorna nu mår bättre. Så något positivt har den medfört iaf även om den kanske inte får mig gravid...

Vi har blivit erbjudna IVF, men vi känner oss inte redo för det så just nu känns det som att vi står och trampar. Jag har en tid hos kvinnokliniken i september för att förhoppningsvis kolla om jag har endometrios, mer än så har vi inte planerat. 

Jag har haft extrema menssmärtor och extrem smärta vid gaser i magen sedan jag var 14 år. När jag hade mens sist så hade jag så ont att jag var millimeter ifrån att ringa akuten. Det kändes bokstavligen som att magen skulle sprängas. 

Men fy vad tråkigt vännen men varför kan du inte få ställa dig i kö för ivf redan nu?

Ne de är ju ett stort steg att ta. Men kan inte några tabletter hjälpa er att f + tex pregotime eller letrozol?