Pappan tar föräldradagar, jag tjänstledigt. FKs jäkla regler

Precis. Vissa har ju 31 dagar eller mer och då kan det ju funka.

Jag gillar jämställdhet. det var ju därför också som jag ville att pappan skulle vara hemma med sonen och också knyta an till honom under de första åren.
Men arbetsgivarna hade visst inte fattat det där med jämställdhet. Tex sa en (där pappan sökte jobb när han var arbetslös) att "har du tänkt Vabba och sån skit, så kan du säga till direkt, då kommer vi inte ge dig jobbet, det funkar inte". Och pappan tyckte det var för svårt att stå upp för sina rättigheter.

Och då blev det så här. vilke inet känns rätt heller.
Om man beslutat genomsamt om dagarna, vem som tar ut vad, fram till dagen man separerar, så borde dagarna delas lika då. Sen kan ju mamman om hon vill isf föra över till pappan om hon vill.

Hur som helst borde det framgått tydligare, tycker jag, att det är en gemensam pott. Då hade jag nog inte gått med på att göra slut på mina dagar i ett så tidigt skede. Utan med mer bestämdhet händat att jag velat spara en del till nu då sonen är äldre.

Jag vill ta ledigt.
Jag vill ha chans att vara hemma med sonen så ofta jag kan. Jag tycker han är nog tid på skola, fritids ändå. Så jag är gärna hemma nångång mellan varven, tex planeringsdag, någon fredag osv. Är bara surt att jag inte ska kunna få ersättning för detta, då pappan får ersättning.

Han fick mer pengar då (han lön, jag FP), han får mer pengar nu (han FP, jag inget)

Ja jag bode sagt nej. För jag ville arbeta. Åtminstone deltid. Men pappan gick inte med på detta. För då hade hans arbetsgivare blivit sur. Men jag borde tydligen (inser jag nu) stått på mig. Och då hade förmodligen separationen kommit snabbare, gissar jag... (eftersom pappan då förmodligen ansett att jag inte samarbetade)

Ekonomiskt hade det funkat bra för oss om vi delat lika på föräldradagarna. Vi tjänade ungefär lika mycket.

Men som sagt, han vågade/ville inte stå upp för sina rättigheter. Och jag har förståelse för att det inte är helt lätt i den branchen (så familjeföretag, pressade marginaler osv).

Men jag hade inte kunnat drömma om att det skulle leda till den situation som vart nu. Jag var inte nog förutseende och trodde jag hade koll på reglerna (att det endast var 60 dagar som var öronmärkta tll pappan), men jag hade inte koll.

Och bara så att ni vet, så anser jag att det är viktigt att pappor får tid med sina barn. Jag har altid varit för det och gjort allt jag kan för att underlätta och pusha för det (tex har vi varannan vecka och inte så att pappan bara har varannan helg, som fortfarande är hyfsat vanligt). Så det handlar inte om att jag tycker att jag som mamma har rätt till all FL.

Jo jag anser att det är reglerna som tillåter att han kan göra så här.
Jag är upprörd på honom. Och har försökt förklara det jag anser orättvist.
HADE det varit så att jag VELAT ta ut all föräldrapenning tidigare och inte tillåtit honom vara hemma när sonen var mindre. DÅ hade det varit okej att han gjort som han gör och sagt att "då har jag kvar min nu". Men så var inte alls grejen i vårt fall!

Men jag kan ju inget göra åt saken, alltså är inte reglerna okej. Man borde dela  lika på dagrana när man separerar. Och sen är det upp till mamman eller pappan att överlåta dagar till den andre. man delar ju lika på alla andra tillgångar i en separation (och Föräldragar är lika med pengar).

Ja. Hurså?

Inte "OM man vill dela på dagarna". Utan dagarna ÄR delade. Sen kan man som du säger föra över. Men det vägrar han nu när vi är separerade.
Och jag kan inget göra åt det.

Jag håller iaf med om att det är lika viktigt att pappan har samma rättigheter att vara med sitt barn. Och att det är lika viktigt och bra för barnet med en engagerad pappa. Så det är inte det jag vänder mig emot.
Bara för att förtydliga.