Mina barn hatar mig för att jag var otrogen..

Jag är ganska säker på att ts döms hårdare för att hon är kvinna. 
Nej, jag anser inte att barn alltid måste ha reda på allt om sina föräldrar. Ja, jag anser att det är lämpligt att inte säga hela sanningen om den ena personen varit otrogen, det är inte samma sak som att ljuga, men blotta föräldrarnas sexliv (som faktiskt gör då) är inget som man bör göra för barn.

Ja, jag har något fall av otrohet i bekantskapskretsen, nej, barnen vet inte om (inte ens som tonåringar) varför föräldrarna separerade, det är inget som de har med att göra anser föräldrarna. 
Ja, den otrogna är förlåten, så den som blev bedragen står upp för sitt ex i den frågan.

Ts, barn har en förmåga att förlåta, jag har en stark känsla av att din exman även blåser upp deras hat, om han har en skyldighet att arbeta för att de ska förlåta dig, ja, faktiskt, som förälder så anser jag att han en skyldighet att lära sina barn att gå vidare och inse att människor tar beslut som gör andra ledsna ibland och framför allt, ibland så är föräldrarna skapta för att leva med varandra.
Att bli bedragen är nog väldigt, väldigt tufft, men samtidigt så är det en sak mellan de vuxna

Jag ger inte mannen skit för att hon varit otrogen, men jag anser att man som förälder inte ska dra in barnen i detta. Det är en vuxensak och ska hanteras av de vuxna. 

Det är hans uppgift som pappa att få barnen att inse att det är en sak mellan honom och ts. 
Det är barnen som är förlorarna som det är nu. 

Nu är denna otrohet, vad jag förstått, långt bak i tiden.

Men snälla nån, hur förklarar man för ett litet barn att mamma har sex med en annan än deras pappa.
Nej, jag anser inte att man behöver tala om varför man separerar för barnen, de har inte rätt till allt om sina föräldrars privatliv.

Min sambos ex var otrogen när de fortfarande varit gifta, innan de skrev på skilsmässopapprena, det var nog droppen i som gjorde att deras förhållande knakade, deras barn vet fortfarande inte om det och kommer inte få veta det heller, jag kommer inte säga något, sambon säger inte något och deras mamma säger inte något. 
De sa att mamma och pappa inte ville leva ihop längre, det var allt. 
Visst, när exet spred sin galla över sambon, så hade han mycket väl kunnat kontra med vad hon gjorde, men han sa inget, för det skulle ingen vinna på. Han hade kanske fått en del sympatier, men det var han inte ute efter.

Så jag anser inte att man ljuger för barnen, att det var en lögn, för det är inget som barnen har med att göra

Så om mamman hade valt att lämna endast för att hon inte älskade mannen längre, så är det inte samma sak för barnen eller?

Otroheten är en sak mellan mamman och pappan, det är inget som barnen har med att göra, deras föräldrar har separerat för flera år sedan, troligen för att det inte fanns något kvar mellan dom, ja, mamman var otrogen, ett dumt val, men det har inget med barnen att göra. Troligen hade de ändå separerat förr eller senare ändå.

Håller med dig fullständigt

Eller så svarar man att det är en sak mellan oss föräldrar och ska så förbli. Man behöver inte svara på barnens frågor, utan de får acceptera och respektera att de inte har rätt till att veta allt.

Man behöver inte ljuga.

Jag har faktiskt en bekant, vars man lämnade henne pga av en annan man. Barnen har haft väldigt svårt att ta detta att deras pappa är homosexuell och hur sårad och sviken hon än känt sig pga detta, så har hon konsekvent stått bakom sin exman och inför oss har hon svurit över honom, men inför barnen så är han den bästa pappa de kan ha och hon kommer inte rubba sig en mm från detta. Det har nu börjat ge resultat, barnen har bättre kontakt med sin pappa, men hon hade utan problem kunnat få barnen vända sig ifrån sin pappa.

Har hon ljugit för att hon inte i detalj berättat hur deras skilsmässa gått till, hade barnen förstått det bättre. Hade barnen kunnat ta tills sig den informationen. Ärligt sagt så tror jag inte att det hade blivit ett dugg bättre om hon berättat den sanningen som barnen fått veta av en annan person (och varför berättar man det för barnen och vad är syftet)
Om man nu ser till barnen, så borde de kunnat räkna ut att det äldsta syskonet var tillverkat innan föräldrarna skilde sig, och hade de velat veta mer, så hade de kunnat fråga, 
I vilket fall som helst, jag hade inte försvarat pappan och hade jag varit en tredje part så hade jag tagit ett samtal med barnen och berättat att vuxenlivet är ibland komplicerat och att ibland gör man mindre bra saker. 

Ja, ibland vill barnen veta mer än vad de borde veta. Även min tonåring har frågat om saker som han egentligen inte vill veta svaret på, och då har jag svarat att det har han inte med att göra

Säga till barnen att det är en sak mellan honom och ts och det inte har något hur hon är som mamma.
Kramat om dom och torkat deras tårar och sagt att även om det gjorde honom väldigt ledsen så har han gått vidare och när han säger att barnen är lyckliga hos honom så tror jag inte det.
Jag är ganska säker på att barnen upplever dubbelt svek, dels för att deras mamma inte var den perfekta mamman som man som barn gärna vill tro, men också att deras pappa inte stöttar dom så att de kan lära sig att hantera på ett bra sätt att deras föräldrar inte är alltid är så perfekta.

Han gör deras sorg värre och jag är ganska  säker på att detta kommer slå tillbaka på honom i framtiden

En undran

Hur lång tid är straffet för otrohet?

Varför ska barn veta exakt varför föräldrar separerar

Vad gör det för skillnad för barnen om föräldrar separerar pga otrohet i kärlek eller att man inte älskar personen längre. Den föräldern som väljer att separera splittrar familjen i vilket fall som helst.

Mår inte barnen bättre av att vuxna är vuxna och utelämnar deras relation och ja, jag anser att man har rätt att ljuga / undanhålla sanningen för barn om det som berör endast de vuxna och otrohet är en sak mellan vuxna och inget som barn kan hantera eller förstå