ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Jag kan inte säga om ditt barn har autism eller inte, lika lite som utredande läkare kan säga det ännu. På det du beskriver finns det däremot inget som inte skulle kunna vara helt normalt.

Angående ögonkontakten kan du ju tänka som så att:
-Många autistiska barn, men inte alla, har dålig ögonkontakt.
-Många "normala" barn, men inte alla, har bättre ögonkontakt.

Det varierar alltså för både barn med och utan autism, och jag tycker personligen att ditt barn låter helt normalt.

Jag önskar dig lycka till med att tillfriskna från din förlossningspsykos, och tycker du skall göra allt för att behandla ditt barn som en "vanlig bebis", vilket är det enda hon behöver just nu.
(Din man behöver nog få höra att du kanske inte längre är 100% säker på att det verkligen handlar om autism.)

Tryck på "visa endast" under TS profil så slipper hon skriva allt igen, och du kan läsa vad hon berättar.

Jag förstår inte riktigt vad det var du såg när hon öppnade ögonen ordentligt. Om man googlar lite (som du ju gjort) borde du också sett att barn med autism oftast har helt normal ögonkontakt fram tills ca 2 månaders ålder. Innan dess kan man alltså inte se någon skillnad, så vad såg du?

Nja, nu skrev jag ju "oftast" och frågade sedan TS vad det var hon såg. Jag har inte hävdat att det alltid är sanningen.

TS, du har skrivit att du vill ha hjälp för att jobba med hennes utveckling, men behöver du egentligen hjälp redan nu för att hon skall utvecklas?
Vad i utvecklingen är det du tycker behöver jobbas med, där du saknar redskap? Är det att tex härma dina rörelser? (det har mitt barn aldrig gjort), är det talet? (min väns barn jollrade aldrig, utan lät bara "skrikande" fram till ca 1 års ålder), grovmotorik?...?
Vad saknar du?

Det livet du beskriver är ju något som även många med autism klarar av. Det är inte säkert att en diagnos får så mycket negativ inverkan på ert liv i övrigt, eller ens på barnets liv.

Min gudson har en form av autism, men är mycket välfungerande trots det, och han klarar förändringar och impuls-handlingar... det räcker med ca 30 min förvarning.
Det som varit svårt är motivationen att göra saker som upplevs som onödigt, tex sitta och plugga glosor. Där krävs extra resurs och hjälp att trots bristande intresse för något se till att utföra en uppgift. Detta är ju inget som spelat någon roll innan ca 10 års ålder.

Som sagt, även om det skulle ställas någon diagnos på din dotter kan hennes liv bli underbart och i det närmsta problemfritt.

Som det är nu kan du inte säga att hennes beteende är avvikande nog för att det skall röra sig om autism, även om du märker vissa avvikande drag. Hade man kunnat titta på sådant i denna ålder och sätta diagnos så hade man ju kunnat göra det professionellt även med din dotter. Det du ser säger inget om hennes "friskhet".

Jag tror inte min dotter sträckte sina armar mot mig för att bli upplyft förrän närmare 1 års ålder. Kan inte minnas att hon gjorde det tidigt.
Jollrade gjorde hon aldrig, men hon sade "pappa" några gånger från ca 8 månaders ålder, därefter var det mest "tjut" till 1 år när hon kunde ca 10 djurläten och ett tiotal "ord" (hon sade tex iisch för ris). Hon talar nu massor vid 2,5 års ålder och förstår 2 språk.

Angående ögonkontakten är det ju omöjligt för någon här att bedöma, men i och med att det inte går att bedöma ens för experter som studerar henne, så är det ju inte så mycket att studera just nu egentligen. Hon kan mycket väl ha en normal avvikelse som inte kommer innebära något i längden.

Hoppas du får vad du behöver på psyk!

Det är vanligt att bebisar kring 7 månader låter just sådär, och inte jollrar med stavelser. Jag känner flera barn i min omgivning som knappt jollrade alls innan ca 1 års ålder, utan bara "lät".

Ja, du letar symptom av en orsak - att du fortfarande lider av depression efter förlossningen. Det finns ingen annan orsak att sätta sig att googla fram symptom och sedan noggrant studera ifall barnet uppvisar dessa. Ditt beteende i barnets närhet framkallar sannolikt en del symptom eftersom du är så "studerande". Det känner barnet.

Som sagt, hoppas verkligen att du lyckas få till en samtalskontakt, för med eller utan diagnos på ditt barn är det du som är mest sjuk just nu.

Frågan är om hon verkligen gör det, eller om alla "avvikelser" du hittar är normalvarianter. Man kan ju som sagt, även utan autism, uppvisa de symptom du pekar på.
Ingen kan diagnosticera autism vid denna ålder, och därmed finns det inga avvikelser i denna ålder som är såpass talande för just denna diagnos.
Hon är inte likadan som grannens barn, eller som något annat barn. Alla är unika, men kan vara helt normal för det.