ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Nä. Jag har bett om remiss till ögon men då fick vi en läkartid på bvc där de lyste henne i ögonen och de ansåg den undersökningen tillräcklig för närvarande

Jag vill förtydliga återigen för de som kanske (av förståeliga skäl) inte orkat läsa genom hela tråden.

Det som känns jobbigast att orka med är OVISSHETEN! diagnosen träning osv får vi ta när det kommer och det måste man ju orka vare sig man vill eller inte, men ovissheten är så tuff. Känns lite som det ligger på mitt ansvar att se hur hon utvecklas och signalera i tid så hon kan få bästa möjliga stöd och hjälp

Ja i vanliga situationer skulle jag bedöma den som något begränsad men långt ifrån obefintlig. Hon är absolut inte den som sitter och tittar i mina ögon några långa stunder. På det sättet märker jag skillnad på de jämngamla barn som vi umgås med. det handlar om någon sekunds kontakt.. Men däremot är det rätt gott om de där sekunderna över en heldag. Ofta är det en kort blick och ett leende. Hon kan även söka kontakt genom att tex krypa fram och göra ett ljud. När jag tittar på henne då så ler hon glatt men tittar fort bort. Mot okända människor uppträder hon liksom blygt. Hon möter deras blick men borrar fort in ansiktet i vagnen eller min axel samtidigt som hon ler. Sedan efter ett ögonblick tittar hon upp på personen igen och upprepar proceduren.

ögonkontakten vid matning är så gott som noll.

Kan tillägga att ögonkontakten är avsevärt bättre på håll. Typ 70-100 cm ifrån henne ger hon en mycket längre kontakt. Ex om man sitter vid matbordet är det personen på andra sidan bordet som får enklastatt få längre stunds kontakt

Kerubmamman: tack för info! Bvc är tvärnej till ögonremiss. Jag har försökt både en och fem gånger men dom säger bara att ' doktorn lyste ju i hennes ögon och det såg normalt ut'

Och nog har hon säkert friska ögon på det sätter. Men en syn nedsättning kan du ju inte bedöma så.

Kanske skulle passa på att ringa till barnkliniken istället och be dem, innan hon fyllt ett och det krävs remiss även dit...

Nu är hon året.

pekar ibland med fingret oftast med hela handen, men liksom rätt ut i tomma intet. Inte så att hon verkar vilja visa saker eller så. En gång har hon pekat och tittat på lampan när jag frågat.

Hon gör något som man med vilja kan kalla vinkning. Hon liksom vevar vilt med ena armen.

Hon gör inget på uppmaning. Klappar inte händer vinkar eller liknande på uppmaning. Verkar inte förstå just nått man säger. Kollar efter pappa ibland när man frågar. Lampan ibland.

Det enda hon fixar är att komma när man ropar. Dyker det upp nått intressant på vägen glömmer hon dock vart hon var påväg.

Härmar inga ljud eller ord.

Kan inte säga nått ord alls. För några veckor sedan sa hon mamma, men har aldrig sagt det igen. Hon säger äda hela hela tiden till allt och inget. Inga andra ljud.

Hon använder sitt 'äda' för att få kontakt om man tex står med ryggen mot.

Vad tror ni om detta för en ettåring??

Just ja! Satt och lekte med henne häromdagen. Hon kastade en kloss i mitt knä och jag tog klossen och gömde i handen och sa 'haha jag tog klossen' och gav sedan tillbaks den och så upprepades det. Hon skrattade så hon kiknade. När hon gjort det några gånger så tog jag inte upp klossen. Då väntade hon, tittade på mig och tog sedan själv upp klossen och kastade den i mitt knä igen. Visade alltså verkligen att vi skulle fortsätta? är det någon form av beteende som talar mot autism?

Anonym ?: hon är ett år nu. Inte sju månader

Metervara: nu låter jag väl extra negativ, men 'äda' räknas väl inte som ett ord?? Det är ju mer bara nå ljud hon satt ihop själv... Och mamma har hon bara sagt en gång. Aldrig igen

Jag vet... Du har så rätt