Anonym (Blivande fyrabarnsmamma) skrev 2014-11-02 22:40:52 följande:
Möjligen lite OT, men kan inte låta bli..
När jag fått mitt första barn för tio år sedan och var ute på första barnvagnspromenaden fick jag det bästa tips jag någonsin fått av en annan mamma (hon såg väl min desperation efter några sömnlösa nätter
): AMMA LIGGANDES PÅ NATTEN. Blir nästan rörd när jag skriver detta för det var en sådan aha-upplevelse och gjorde att jag glatt ammade på (halvt om halvt) i sömnen i dryga året med alla barnen. Ingen ångest, ingen sömnbrist - att väckas av gnyende bebis och hala fram bröstet nästan lite mysigt (och då är jag världens mest svårväckta person vanligtvis). Nästa gång bebisen vaknade flyttade jag helt enkelt den till andra sidan och somnade om
. Så, detta är mitt bästa, bästa tips - ha bebisen i sängen och amma i sömnen! Den som oroar sig för PSD pga samsovande kan kanske använda ett andningslarm?
Tipset om att amma liggandes fick i alla fall jag på BB.
Den första veckan försökte vi få vår lilla liten att sova i egen säng eftersom det är vad som rekommenderas. För oss var det lika lönlöst som att försöka ge napp. Det funkade inte.
Efter några veckor gallskrek liten all sin vakna tid mellan lunch och midnatt. Vi försökte allt för att mildra magsmärtan. Bl.a. provade jag att amma sittande så barnet skulle vara mer upprätt när det åt och förhoppningsvis svälja mindre luft. Vaknade till rejält då. Minifom slutade vi med när barnet var ca 5 månader. När man måste fixa 10 droppar minifom innan varje amning så är det svårt att sova igenom det. Visst sov jag bättre när jag inte behövde göra det längre, men det skulle ändå vara riktigt skönt att få sova som man vill i en egen säng en hel natt.
Utan samsovning och amning liggandes hade jag inte fungerat, men alla kan inte göra så heller. Jag har en kompis som inte kunde ligga på sida efter sin förlossning. En annan som rör sig mycket i sömnen och inte vågade samsova...