Hon tvingar mig att bli pappa :(

Det enda han inte slipper undan är betalningsansvaret, han varken vinner eller förlorar om du inför barnet framställer honom som en skitstövel som smiter undan sitt ansvar, det blir en sak mellan dig och barnet.
Du kan välja mellan att vara ärlig mot barnet, säga att du valde att föda barnet trots en pappa som inte vill vara med på noterna, och då låta barnet slippa må dåligt av att pappan inte bryr sig, eller säga att han svek dig och barnet och få ett barn som mår dåligt och bära en del av din bitterhet.
Du kan skrika ansvar hur mycket du vill, men du kan aldrig tvinga en man som inte vill vara pappa att bli en pappa, mer än ekonomiskt.
På samma sätt som den blivande pappan får gilla läget och betala underhåll, så får du gilla läget att han kommer bli frånvarande pappa.
Han i sin tur får ta den konskevensen när han för framtida barn ska förklara att det finns ett barn till, men den biten får han hantera och den biten behöver du inte bry dig om

Uttrycker man det så, såklat det blir tufft för barnet, men man kan också säga att "jag valde att ha dig, även om din pappa inte ville det"
Som sagt var, det är din sak att lägga fram det så att barnet inte far illa. Det blir din sak att se till att barnet inte ¨mår dåligt av att du valde (vilket du gjorde) föda det här barnet med full vetskap om att pappan inte kommer finnas medi bilden.

Får man fråga hur du blev gravid första gången och om den pappan är närvarande?

Jaa, varför skulle DU ta ansvar??? 
"Du är ju BARA kvinna, och därmed befriad från ansvar...LEVE FEMINISMEN"

JÄVLA SKITPRAT!!!

Kanske dags att inse att DU har lika stort ansvar som killen. Det är INTE han som slarvat med skydd. Det är NI som har slarvat med skydd, du var lika "naiv" du. Det är dessutom DU som sitter med "triumfkorten", det är ju du som bestämmer. Vill du behålla, kommer du att behålla, vill du göra abort så gör du abort. Vad är ditt problem???
Ett barn, är inget man skaffa för sitt egna personliga nöjes skull. Ett barn är en ny individ med samma rättigheter som du. Ett barn inbegriper dessutom en tredje part, nämligen pappan/killen i det här fallet. Visst har killen möjlighet att inte vara delaktig. MEN han kan aldrig göra sig fri från sitt faderskap. Pengar är en världslig sak, även om även de påverkar hans resterande liv. Men hans samvete kommer alltid påminna honom om att han har ett barn, som han sviker.
Grabben är 21 år, vilket är tidigt för att besluta om saker som livslånga konsekvenser.
Det finns bara TVÅ saker jag förväntar mig av dig. 1. Inse att du bär lika mycket ansvar. 2. Inse att det i praktiken är 3 liv du nu ansvarar för (ditt, barnets, och killens).

Varken jag, eller någon annan kräver att du ska göra abort och göra våld på dig själv. Men du har blivit satt med all beslutanderätt/makt i frågan. Det kräver en hel del ödmjukhet. Försök på något sätt inbjuda till ett samtal, där även killen få komma till tals. Där du beskriver dina känslor och dilemman. Låt även honom göra detsamma, och ta det han säger till dig. Försök förstå honom. Kanske kan era föräldrar, hjälpa er i samtalet. Familjerådgivningen är ett annat förslag, om ni behöver hjälp i ert samtal.
Vill han inte prata så skriv istället ett brev/mail till honom där du förklarar hur du känner.

Gör detta nu. Jag inser att det börjar bli sent för abort, och den tanken ligger ännu längre bort nu. Försök få osämjan ur världen så du kan njuta av din graviditet. Trots allt ska du bli mamma, vilket förtjänar både grattiskramar och glädje.

Ta hand om dig nu.
Kram Haskel.

Som de flesta lagar vi har i Sverige, de brukar komma av någon anledning.
Nu är lagen format så att föräldrarna har tillsammans ett försörjningsansvar efter förmåga,  oavsett om barnet är fött inom eller utom äktenskapet.
Dvs orsaken till att lagen uppkommit är idag ointressant, eftersom den är omformad flera gånger för att anpassas till den verklighet man lever i.
Man kan alltså, oavsett om man är mamma eller pappa, aldrig komma undan försörjningsansvaret, oavsett om barnet var planerat, oplanerat, frivillgt eller ofrivlligt.
Och det är barnets rätt till försörjning som det gäller

Ja, det känns onekligen skumt att TS vänder och börjar prata om männens ansvar här på slutet.

Hursom, 
Jag tycker verkligen att man måste börja att ta pojkarna hårdare i sexualundervisningen och få de att förstå att oavsett vad en tjej säger om hennes vilja till barn, skydd osv. så kommer det med 80% säkerhet att ändras om hon skulle bli gravid.

Jag har sett detta på nära håll både i min  egen relation och hos vänner där man haft en bra fungerande relation med kommunikation, logiskt tänk och framförallt kärlek.

I vårat fall så hade vi bott ihop i tre år, vi älskade varandra och kunde verkligen prata och vi var enade om att vår ekonomiska situation var fel för att sätta ett barn till världen.
Hon hade fast tjänst sen flera år men jag hade haft oturen att under åren fått anställning på företag som ett efter ett gick under och fick lägga ner.
Under arbetslöshet från min sida och osäkerhet om att ev. söka ngt. med 2-3timmar pendlingstid eller söka utbildning så blev hon dock gravid.
Jag minns tydligt hur hon efter att hon fått det bekräftat släppte all logik och bara gick på känslor.
Det gick verkligen inte att argumentera emot henne utan allting man påpekade skulle "fixa sej".

När jag vid ett tillfälle verkligen tog samtalet till skarpt läge så gick hon så långt att hon under tårar gav mej "en väg ut" genom att erbjuda sej att hävda "fader okänd" och att hon då skulle haft oskyddat sex med nån främling efter en utekväll osv.
Då gick det verkligen upp för mej att jag var tvungen att följa med på resan för att få fortsätta vara med henne och eftersom jag verkligen älskade henne och hade tänkt oss gamla tillsammans.

Nu har det passerat 8år och vi har tre barn, bor i villa och livet rullar på men jag säger ofta till mina killkompisar att de måste vara klara med att ord i såna här fall absolut inte är skrivna i sten.

Skyll dig själv när du knullar utan skydd. Låt tjejen va för hon har redan bestämt sig och inget du säger eller gör kan få henne att ändra sig..

Däremot hoppas jag att du kommer ta ditt ansvar oavsett.

Håller med om varje ord! Abort är en sista utväg för en kvinna som inte vill fullfölja graviditet eftersom hon i båda fallen utsätts för i princip alla fysiska och psykiska påfrestningar av såväl abort som graviditet, förlossning och ett barn. 

Ta hand om dig! Hoppas du har fina vänner och familj i din närhet så att du får avlastning när du behöver. Försök ta emot hjälp när den erbjuds. Njut av dina fina barn! Det är också för det mesta fantastiskt att ha syskon även om det är kämpigt ibland. 

Tyvärr låter det som att du inte kan göra något. Hon har bestämt sig och du har testat med allt (både schyssta och oschyssta medel).

Det är nog tyvärr bara gilla läget. Hon kommer föda ditt barn, men du kan ju välja hur delaktig du vill vara i barnets liv.

Och en till sak. Han kommer bara bli skyldig att betala underhåll, du verkar ju medveten om att han inte kommer ta någon annan slags ansvar. 

Jag tror att man kommer långt med ärlighet gentemot sina barn. Sen får man förenkla sanningen för att anpassa till barnets ålder. Om jag var du hade jag absolut försökt förmedla något i stil med "jag blev gravid med dig även om vi inte hade en pappa i vår familj, och jag blev jätteglad även om han inte ville bli en del av vår familj, vi har det bra bara vi".