• Wagram

    Har du frågor om tvåspråkighet? Fråga mig!

    Jag är utlandsförälder, mamma till två trespråkiga barn och lingvist. Jag brinner för ämnet tvåspråkighet, och blir ofta ledsen över att det finns så mycket missförstånd kring tvåspråkighet och hur man som förälder kan hjälpa barn att bli två- eller flerspråkliga. Därför tänkte jag göra en insats och svara på så många frågor jag bara kan från föräldrar som vill att barnen skall bli tvåspråkiga eller alla som bara är intresserade av ämnet. Undrar ni något runt detta så bara fråga på!

  • Svar på tråden Har du frågor om tvåspråkighet? Fråga mig!
  • Soliho

    Hej! Vad snällt att du svarar på frågor! Jag är svensk och min man från ett engelskspråkigt land. Vi bor i Sverige och pratar svenska med varandra. Vår son är 15 månader och min man pratar engelska med honom. Vi läser mycket böcker, både svenska och engelska. Borde vi hålla oss till att läsa på vårt ?eget? språk? Nu blandar vi. Sonen har börjat säga en del ord, några på svenska och några på engelska. Han har sagt pappa/daddy och bye bye/hej då, men det är de enda ord han sagt på båda språken. Han säger till exempel glatt bird varje gång han ser eller hör en fågel. Hur bör jag reagera på det? Ska jag säga ?ja det är en fågel?? Det känns som att jag rättar honom och det känns fel. Jag tycker ju att han är duktig. :)

  • Wagram
    Soliho skrev 2015-05-11 00:59:03 följande:

    Hej! Vad snällt att du svarar på frågor! Jag är svensk och min man från ett engelskspråkigt land. Vi bor i Sverige och pratar svenska med varandra. Vår son är 15 månader och min man pratar engelska med honom. Vi läser mycket böcker, både svenska och engelska. Borde vi hålla oss till att läsa på vårt ?eget? språk? Nu blandar vi. Sonen har börjat säga en del ord, några på svenska och några på engelska. Han har sagt pappa/daddy och bye bye/hej då, men det är de enda ord han sagt på båda språken. Han säger till exempel glatt bird varje gång han ser eller hör en fågel. Hur bör jag reagera på det? Ska jag säga ?ja det är en fågel?? Det känns som att jag rättar honom och det känns fel. Jag tycker ju att han är duktig. :)


    Hej! Det är bara roligt att prata om detta, för det är något jag är väldigt intresserad av. Om det kan hjälpa någon annan så är det bara en bonus. 

    Det bästa är att hålla sig till principen en person - en språk så konsekvent som möjligt. Det hjälper barnet att hålla isär språken och att inse att samma sak kan heta olika saker. Forskning har också visa att barns vars föräldrar håller sig till ett språk konsekvent blandar språken mindre än barn vars föräldrar inte gör det.

    Och ja, jag tycker du kan säga "Ja, bra, det är en fågel". Det är ju inte att rätta honom, utan att bekräfta att han har rätt, och samtidigt låta honom veta att bird och fågel är samma sak. Å andra sidan behöver man värna mer om engelskan som är minoritetsspråk och därför har en svagare ställning än om majoritetsspråket engelska, så egentligen behöver ni inte bekymra er så mycket om svenskan, för den kommer ändå eftersom han hör det hela tiden omkring sig.

    Om ni vill att sonen skall höra mer engelska hemma skulle ni kunna prata engelska med varandra för att stärka det språket, om ni känner er bekväma med det. Däremot tycker jag att du skall fortsätta prata svenska konsekvent med sonen, och också att ni skall läsa på respektive språk.
  • Soliho

    Stort tack för ditt svar! Vi ska försöka vara lite mer konsekventa. Lite tråkigt blir det för vi har så många roliga engelska böcker. :)

  • Anonym (Thomas)

    Jag har jobbat med språk i 30 år och kan räkna de personer som möjligen kan ha varit balansert tvåspråkiga på ena handens fingrar.

    Att vara tvåspråkig innebär så olika saker för olika personer. De flesta svenskar skulle kunna anses vara tvåspråkiga svenska/engelska om man jämför hur folk i världen använder begreppet tvåspråkighet.

    Språkbehärskningen i det ena språket (inte sällan i båda) haltar rejält (i synnerhet den skriftliga) när den väl sätts på prov.

    Att kunna uttrycka sig med god stil och precision är få förunnat även om man bara har ett modersmål - det blir man snabbtmedveten om när man läser på forum som detta.

  • Soliho

    En annan fråga om böckerna. Sonen bär ofta fram böcker som han vill att man ska läsa för honom. Ska vi alltså vägra läsa den om boken är på fel språk? Han är ganska envis om man försöker byta. Eller kan vi översätta boken medan vi läser? Eller är det bara mer förvirrande för honom?

  • Wagram

    När mina barn var små översatte jag ofta böcker för dem. Det var lätt eftersom de var så enkla. Jag tror inte det skulle bli förvirrande. Samtidigt tycker jag inte att det är hela världen om man någon gång ibland skulle läsa på "fel" språk. När barnen blir lite större blir det dock ofta protester om en förälder talar fel språk med barnet eftersom hen vant sig vid vilket språk mamma resp. pappa pratar. Mina barn tycker t ex det är så pinsamt att man kan dö när pappa pratar svenska trots att han är ganska bra på det.


    Soliho skrev 2015-05-11 06:52:09 följande:

    En annan fråga om böckerna. Sonen bär ofta fram böcker som han vill att man ska läsa för honom. Ska vi alltså vägra läsa den om boken är på fel språk? Han är ganska envis om man försöker byta. Eller kan vi översätta boken medan vi läser? Eller är det bara mer förvirrande för honom?


  • Wagram
    Anonym (Thomas) skrev 2015-05-11 05:58:41 följande:

    Jag har jobbat med språk i 30 år och kan räkna de personer som möjligen kan ha varit balansert tvåspråkiga på ena handens fingrar.

    Att vara tvåspråkig innebär så olika saker för olika personer. De flesta svenskar skulle kunna anses vara tvåspråkiga svenska/engelska om man jämför hur folk i världen använder begreppet tvåspråkighet.

    Språkbehärskningen i det ena språket (inte sällan i båda) haltar rejält (i synnerhet den skriftliga) när den väl sätts på prov.

    Att kunna uttrycka sig med god stil och precision är få förunnat även om man bara har ett modersmål - det blir man snabbtmedveten om när man läser på forum som detta.


    Det stämmer att definitionen på tvåspråkighet varierar mycket, samt att nivån av tvåspråkighet också kan variera. Det är svårt att bli balanserat tvåspråkig, och det är mycket som spelar in. Samtidigt är vilken typ av tvåspråkighet som helst något positivt. Även om ena språket skulle halta, eller tom kanske enbart vara passivt så att man kan förstå men inte använda det själv så har man ändå en grund att stå på som ger ett försprång om man skulle bestämma sig för att fördjupa kunskaperna senare i livet. En annan aspekt är att tvåspråkighet ger fördelar som går långt utöver bara att behärska två eller flera språk. Men man får aldrig glömma att tvåspråkighet inte är gratis, och att det krävs mycket tid och kraft för att upprätthålla ett minoritetspråk.
  • Anonym (Thomas)

    Jag håller med dig om att kunskaper i språk är någonting positivt, men när du säger att "vilken typ av tvåspråkighet som helst" är positiv blir jag fundersam. Menar du inte språkkunskaper i största allmänhet då?

    De flesta svenskar med en eller två föräldrar som har ett annat modersmål än svenska behärskar detta språk betydligt sämre än svenskar i allmänhet behärskar engelska, i synnerhet i skrift.

    Jag talar engelska med visst flyt (om än med brytning). Jag kan obehindrat läsa skönlitterära texter och facktexter inom mitt område. Jag kan skriva akademiska uppsatser på engelska. Är jag tvåspråkig? Själv skulle jag aldrig påstå det.

  • Wagram
    Anonym (Thomas) skrev 2015-05-11 23:28:52 följande:

    Jag håller med dig om att kunskaper i språk är någonting positivt, men när du säger att "vilken typ av tvåspråkighet som helst" är positiv blir jag fundersam. Menar du inte språkkunskaper i största allmänhet då?

    De flesta svenskar med en eller två föräldrar som har ett annat modersmål än svenska behärskar detta språk betydligt sämre än svenskar i allmänhet behärskar engelska, i synnerhet i skrift.

    Jag talar engelska med visst flyt (om än med brytning). Jag kan obehindrat läsa skönlitterära texter och facktexter inom mitt område. Jag kan skriva akademiska uppsatser på engelska. Är jag tvåspråkig? Själv skulle jag aldrig påstå det.


    Det är upp till var och en att själv definiera sig som tvåspråkig eller inte. Jag brukar använda termen tvåspråkig eller flerspråkig om människor som vuxit upp med flera språk, men det finns ingen riktigt klar definition runt det där. Och ja, naturligtvis är alla språkkunskaper positiva. Däremot är jag inte beredd på att gå med på generaliseringen att människor som är tvåspråkiga i Sverige behärskar sitt minoritetsspråk sämre än icke tvåspråkiga behärskar skolengelska. Dessutom brukar de som växer upp med ett annat hemspråk än engelska kunna tre språk eftersom de lär sig engelska i skolan som alla andra.

    Anledningen till att jag ville understryka att även en låg grad av tvåspråkighet är positiv var att det händer ganska ofta att föräldrar ger upp om de inte tycker att barnet lär sig minoritetsspråket bra nog (t ex om de bara förstår med inte kan använda det aktivt) och det tycker jag är synd, för även ett bristfälligt minoritetsspråk är oändligt mycket mer värt än inget alls. Kan man t ex ett språk passivt ger det ett väldigt försprång jämfört med om man måste börja från noll.
  • Wagram
    Mamita001 skrev 2015-04-08 23:53:36 följande:

    Tack för ditt svar!

    Jag googlade lite och hittade en del intressanta artiklar, bland annat den här som gav lite nya perspektiv på den hittills väldigt dominerande principen "en person, ett språk":

    www.psychologytoday.com/blog/life-bilingual/201504/one-person-one-language-and-bilingual-children

    Och en väldigt bra blogg som skriver om just hur viktigt det är att göra inlärningen av språk till något positivt, att ha en plan för vad man vill uppnå med två/flerspråkigheten och att det finns olika lösningar för olika familjer: multilingualparenting.com/category/top-10-most-read-posts/ 

    Jag tycker ofta det är lite för mycket fokus på principer och vikten av att vara konsekvent i annat jag läst om att uppfostra två/flerspråkiga barn, det här var väldigt peppande läsning. Jag vill i alla fall inte att hemmet ska kännas som ett klassrum med strikta principer utan målet är ju att alla i familjen ska trivas och känna sig bekväma i hur man kommunicerar med varandra, samtidigt som mitt barn får med sig flera språk. Där fanns många konstruktiva tips om hur man kan hitta lösningar som fungerar för olika familjer!


    Tack för tipset, jag har nog missat detta tidigare! Absolut att det viktigaste är att kommunikationen fungerar och att varje familj måste hitta sätt som fungerar bäst för just dem! Jag ger allmänna råd, men försöker understryka att det inte finns några renodlade lösningar som funkar i alla lägen. Om någon har hittat ett sätt som funkar för dem så är det bara att gratulera, även om det är tvärt emot råden!
Svar på tråden Har du frågor om tvåspråkighet? Fråga mig!