Min barnlängtan tar över mitt liv

Anonym (Bebistokig)

Äldre 11 Dec 12:07
28 svar

Citera Återställ Anmäl

Min barnlängtan tar över mitt liv

aomj skrev 2014-12-10 23:04:43 följande:
ja precis! haha nämen! jag får känslan av att ni kör avbrutet precis som jag och sambon, men jag har kanske fel? ja, alltså, hans systerdotter hade berättat att de tänkt börja på nästa bebis i augusti typ, och då blev jag skitförbannad för NÅGOT KAN MAN VÄL FÖRFAN HA FÖR SIG SJÄLV MEN NEJ, DET SKA DOM OCKSÅ SNO! wops. sorry för den, haha. men som min sambo sa då: det är ju jättekul om vi får samtidigt som dom, så kan du och syrran vara lediga tillsammans och hitta på saker, och vårt barn kommer få en jämnårig kusin och allt. det är ju jättekul!

ja, jag tror inte vi kommer börja till sommaren heller ens.. lär dröja, men jag ska verkligen försöka jobba på mina tankar kring allt det här. avundsjukan, besattheten osv.

typ skriva en lista på vad jag vill göra innan jag får barn! det ska jag fan göra! du får också göra det, så ska vi bocka av det under tiden, och vips så är det bebisbakande! hahah är du på? :D

Ja vi kör också med avbrutna. Vi har gjort det i rätt många månader nu. Av olika anledningar så slutade jag med mina p-piller och då kom vi överens om att min partner skulle ta ansvar över att kondom används. Han var noga med det första månaden men sedan slutade han helt. Han har inte sagt något om det utan slutade bara helt plötsligt. Ibland tror jag att det nästan gör det hela jobbigare, för då tänker jag ju hela tiden "tänk om". Men samtidigt är det lite kul att känna att chansen finns! :) Det gör ju att jag blir extra sugen när jag vet att jag har äl, haha. Nämen han är ju medveten om att det finns en risk och händer det så vet jag att han kommer att bli glad!

Ja oj, din sambos syster verkar ha bråttom med nästa. Men kanske lika bra att du vet det, då hinner du ju bearbeta det innan iaf. Men jag hoppas att ni hinner före ;) Bara för att man blivit gravid en gång så betyder ju inte det att det går direkt nästa gång. Ja det är ju egentligen positivt att ha flera i sin närhet som skaffar barn ungefär samtidigt! Mina föräldrar skulle bli överlyckliga om de helt plötsligt fick två barnbarn. Vet att de längtar, så det kommer att bli så härligt att berätta. Brukar sitta och klura på roliga sätt att berätta det på, haha. Ja den här besattheten, du vet ;)

Är det något särskilt som gör att din partner vill vänta? Tänkte om det har att göra med livssituationen i övrigt? Det är det som gör att min sambo är en bromskloss. Vi har pluggat i många år. Men i januari är det över. Så egentligen vore det bästa om vi iaf väntade till sommaren, för att vara säkra på att ha arbetat 8 mån innan. Men han säger också att han vet att vi skulle klara det bra ändå. Vi har rätt mycket sparat så det skulle inte vara en katastrof om jag fick låg föräldrapenning första halvåret. Våra utbildningar kommer dessutom göra att vi kommer ha det rätt bra ställt i framtiden, så att vara lite fattigare ett tag till gör inte så mycket.

Det låter bra att försöka arbeta med dina tankar. Jag försöker också, men det är inte enkelt att ändra sitt tankesätt. Vet faktiskt inte hur jag ska lyckas med det!

Jag är på med listan!! Nu måste jag klura! :D
Anonym (Bebistokig)

Äldre 11 Dec 21:58

#14

Citera Återställ Anmäl

aomj skrev 2014-12-11 15:56:20 följande:
Okej, vi har kört med avbrutet i flera år för jag har mått kasst av alla preventivmedel jag testat. Skönt också, med tanke på att man slipper vänta på att sånt går ur kroppen. Bara att tuta och köra när det är dags :) men håller med om att man blir extra sugen vid ÄL, haha. Har det just nu, vill bara säga till sambon: duuu... vi kan väl se vad som händer bara...?

Ja, och det känns så up in my face liksom. Dom har ingen aning om hur jag känner så de gör ju inte det med flit. Men jag mår väldigt dåligt över det. Tycker inte om att umgås med hans släkt längre, fira jul och så. Alla kan sitta i rummet och bara stirra på lilla bebisen och naaaw-a åt allt hen gör. Jag är säker på att INGEN kommer vara sån när vi får barn, för då är det liksom inget speciellt med en bebis. Då är allt det där gulliga inte lika gulligt längre. Allt det roliga är liksom gjort, så jag tror att det bara blir: jaha, kul för er! Och så kommer alla säga: ja men jag minns när *** var gravid, då var hon såhär och såhär. Eller, jag minns när ***** föddes, då var det så och så. Ingen kommer tycka det är lika spännande när vi ska ha. Så känner jag iallafall, så vi får väl se hur det blir...

Vi håller på och renovera lite i vår lägenhet, och vi vill ha några rum till klara. Sen vill han nog vänta lite till rent allmänt bara. Men mest tror jag det är för att han vill komma längre i lägenheten och att jag ska ha jobbat lite mer. Till sommaren så har jag jobbat i ett år på mitt jobb, och det tycker jag känns bra.

Haha, gött! Jag har några saker uppskrivna änsålänge :)

Åå vilket bra namn på listan! :)

Ja man önskar ju att man kunde övertala sin partner så enkelt, men tror tyvärr att det är svårt. Det är så skönt att ha slutat med p-piller, mår mycket bättre! Ja när det är dags så är det bara att köra ;)

Jag är dock lite smått orolig just nu. Min killes kommentar om mina bröst har börjat få mig att fundera på om jag skulle kunna vara gravid. Jag hade bara ett test som jag tog idag och det visade negativt (möjligtvis en svag, svag skugga) men det kan vara för tidigt. Eftersom att min cykel är lite oregelbunden har jag inte riktigt koll men det kan vara om 4-5 dagar. Men förmodligen är allting bara inbillning och att jag inte alls är gravid. Även om jag vill så blir jag ändå lite orolig över att jag skulle vara det innan vi beslutat oss för det, låter kanske lite konstigt:p Men med tanke på våran livssituation så är det bättre om det händer till våren/sommaren. Allting är säkert bara vanliga symtom innan mens, men det känns skönt att skriva det till någon iaf :)

Jag förstår verkligen att det känns jobbigt att umgås med hans släkt och syskon. Det går ju inte direkt säga varför heller. Även om de skulle veta om det så känns det som att det är svårt att få förståelse. Man borde inte behöva känna så här! Men jag tror att de kommer att känna så när ni får barn också. Små bebisar drar alltid till sig uppmärksamhet ;) Men när man berättar att man ska ha barn så får man nog inte alltid den reaktion som man väntar sig. När en av mina vänner berättade att hon skulle ha barn så kändes det som att jag visade världens mest påklistrade leende. Kände mig verkligen dum. Men jag har iaf lite försiktigt förklarat för henne varför min reaktion var som den var. Egentligen borde ju alla bli superglada, men det är ju inte alltid så.

Det låter ju faktiskt som att ni inte har så mycket som håller er tillbaka egentligen. Men det kommer att vara värt väntan. Tänk känslan när din partner säger att han tycker att ni ska sätta igång! Då kan ni längta tillsammans!! :)) Jag blir pirrig bara jag tänker på när jag och min kille ska sätta igång! :)
Anonym (Bebistokig)

Äldre 11 Dec 22:10

#16

Citera Återställ Anmäl

Paap skrev 2014-12-11 20:49:27 följande:
Vi är 21 båda två, så vi är ju unga och har all tid i världen och bla bla bla..

Kag har misstänkt det länge, sökt hjälp upprepade gånger men bara blivit bortviftad med kommentarer som "du försöker ju ändå inte skaffa barn nu så vad gör det att du inte har ägglossning mer än var tredje månad?" - Eeeh?

För några månader sedan gick jag till en privat gynekolog för jag då misstänkte endometrios, hon tog en titt på mina äggstockar och sa "Ja, här ser vi varför du har pregelbunden mens och uteblivna ägglossningar, du har typiska PCO-äggstockar". - Varför kunde inte de innan bara sagt det?!
Jag har full förståelse för att man kan känna en stark längtan trots att man är ung.

Ja man förstår väl egentligen varför man inte får någon hjälp innan man börjat försöka. Man vill ju inte äta massa mediciner bara för att. Men man vill ju ändå bli undersökt ordentligt och få svar på varför det inte fungerar som det ska. Men nu när du vet, så borde du ju kunna få hjälp direkt ni ska börja försöka! Är ju inte lätt att pricka äl om man har det så sällan. Men det kan ju gå snabbt att bli gravid trots pco, så tycker inte att du ska gå runt och oroa dig! Jag har alltid trott att jag är infertil, det bara kändes som att jag var det. Men det har ju visat sig att jag inte är det, så nu har jag försökt att släppa de tankarna. Men tanken att det säkert kommer att ta tid den har jag ju inte släppt.
Anonym (Bebistokig)

Äldre 11 Dec 22:26

#17

Citera Återställ Anmäl

aomj skrev 2014-12-11 22:10:16 följande:
Vad spännande! Det är väl bara att vänta och se då (lättare sagt än gjort, dock..). Det kanske inte är hela världen om det händer nu ändå? Ni verkar ju ha det jättebra tillsammans, och din kille vet ju att det finns en miniminichans att du kan bli gravid när ni har avbrutet.

Haha, alltså det får mig att tänka på när en kompis till mig lurades att hon var gravid. Hon visste inte heller hur jag kände då, men det märkte hon ganska snabbt då min reaktion var att börja storböla och skrika: jag klarar inte det här!!!!!
haha, snacka om att hon fick en chock! "JAG BARA SKOJAR!!! JAG BARA SKOJAR, JAG ÄR INTE GRAVID!!" och jag bara: ehehe.. ojdå.. hehe, okej.. Kändes jättedumt, men hon är min bästa vän så hon tog inte illa upp.

Ja, det måste vara en helt obeskrivlig känsla när det väl drar igång. Och tänk när man plussar!!! Shitpommes vilken känsla!!

Vad gullig du är! :) Nä skulle det hända så händer det! Jag vet att vi båda skulle bli glada och fixa det även om tillfället inte vore helt perfekt! :) Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg, jag får ju inte glömma att jag är lite knäpp när det gäller det här med barn. Det är ju inte direkt långsökt att tro att jag inbillar mig! :) Jag ska försöka hålla mig borta från test i helgen men om jag inte är motbevisad innan måndag så beställer jag nya test eller pallrar mig iväg till Apoteket och shoppar :)

Hahha, hon skämtar nog inte om graviditet en gång till ;) Jag skulle nog reagera likadant om det var min bästa vän som sa det! Fast min bästa vän tror typ alltid att hon är gravid trots att hon inte är det. Det är typ hennes värsta mardröm att bli gravid nu, det känns ärligt talat lite skönt att hon inte vill. Hon vill aldrig berätta om hon fått veta att någon vi känner är gravid, för att hon vet att jag tycker det är jobbigt. Tycker att det är lite gullig ändå, men även om det är jobbigt så vill man ju veta!

Ja shit, det kommer att vara oslagbart! Tänk vilka efterlängtade barn vi kommer att få!! :)
Anonym (Bebistokig)

Äldre 14 Dec 19:52

#19

Citera Återställ Anmäl

aomj skrev 2014-12-12 08:13:44 följande:
Haha, ja skengravid är inte så svårt att bli ;) nej det gör hon nog inte! hon retar mig lite för det nu i efterhand, haha. men det kan hon få lov att göra :)

ja det är ju gulligt av henne! att hon ändå kan förstå dig, trots att hon själv inte kanske kan det.

gud ja, det kommer vara dom mest efterlängtade barnen nånsin! hihi :D

Det har visat sig att jag inte är gravid, blev både lättad och besviken på samma gång! :/ Men nu får vi sikta på den planen som vi har, tror att det är allra bäst! :) Vore verkligen skönt om både jag och min sambo har jobb innan vi börjar försöka! Att vara gravid och söka jobb känns ju inte som ett drömscenario. Så det är med på min lista ;)

Jag tycker det känns så skönt att det här förmodligen är näst sista julen utan barn. Nästa jul är jag (och du) förhoppningsvis gravida! :) Det känns även härligt att det snart är ett nytt år, året då allting börjar! :) Jag och min kille ska snart åka hem till våra föräldrar över jul och nyår, ska verkligen försöka lämna alla negativa tankar kvar i lägenheten och njuta av några mysiga veckor! :)

Jag tycker att du borde berätta om din lista för din partner och berätta om vad du vill göra innan ni får barn. Kanske kan ni komma överens om att ni börjar när det på listan är avklarat? Jag tänker iaf göra det, men är inte riktigt färdig med min lista ännu! :)
Anonym (Bebistokig)

Äldre 16 Dec 20:23

#21

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Längtan som värker) skrev 2014-12-14 22:18:54 följande:
Jag känner verkligen igen mig i varenda punkt som du beskriver. Jag är exakt likadan. Jag är lite yngre än du ts, fyllde 21 i somras. Men har alltid känt mig äldre än alla mina jämnåriga. När mina vänner har drömt om att göra karriär och resa jorden runt, har jag drömt om att bli gravid, få gifta mig osv. Har längtat till och från sedan 14 års åldern. Det är hemskt. Sambon vill också jättegärna ha barn, men vi har en termin kvar på våra utbildningar och måste såklart börja jobba och så innan. Men min längtan är starkare än förståndet ibland och jag vill bara skita i allt och köra på än då. Har precis umgåtts med en tre månaders hela kvällen, gått med barnvagn, gosat och fått slåss med sambon om vem som ska köra vagnen osv. Nu gör längtan ont. Verkligen. Har ägglossning på köpet också...

Jag förstår att du kan känna som du gör även om du är yngre. Jag själv har tidigare varit den som velat satsa på karriär först, eller det vill jag väl fortfarande med tanke på den utbildningen som jag har gått. Men min barnlängtan gör att jag inte alls värderar karriär på samma sätt som jag gjorde tidigare.

Det viktigaste är ju att du och din sambo är överens om när ni ska skaffa barn. Jag och min sambo är färdiga med våra utbildningar om ungefär en månad, så då siktar vi på att få jobb innan vi börjar. Vi känner inte att allting behöver vara perfekt men det känns viktigt att inte behöva oroa sig hela graviditeten om hur allting ska lösa sig.

Jag försöker också motarbeta mina känslor och lyssna på förnuftet. Jag tror att det är värt det i slutändan. Men ofta känner jag att jag bara vill skita i allt och köra redan nu, men då bromsar min sambo. Han vill också skaffa barn men vill att vi ska få det lite mer ordnat först. Det är inte så länge ni behöver vänta, snart är ni där! Men jag vet att det känns som en evighet!
Anonym (Bebistokig)

Äldre 17 Dec 14:01

#23

Citera Återställ Anmäl

Anonym (A) skrev 2014-12-16 23:26:04 följande:
Jag var lika. Nu har jag mitt barn. Hon är fantastisk men det är skitjobbigt, trots att hon är ett enkelt barn. Önskar att jag njutit mer av tiden innan, för från och med att du är gravid börjar ett helt annat liv. Hade jag förstått hur fullständigt detta skulle ockupera mig hade jag njutit mer av min egentid och kanske väntat lite med att bli gravid.

Självklart är allting inte bara fantastiskt när man skaffar barn. Men jag kan faktiskt inte se det på något annat sätt än att allt det bra överglänser det jobbiga.

Du kanske inte var riktigt redo att överge det liv du hade tidigare. Jag kommer säkert också att bli lite rädd den dagen jag plussar, det är klart att det är en stor omställning. Men jag känner mig redo för den omställningen, jag tror faktiskt att jag behöver den omställningen.

Om man sedan är två om att skaffa barn så kan man faktiskt se till att båda får egen tid.

Ett barn innebär ju inte att man behöver överge allting som man tidigare tyckte om att göra.
Anonym (Bebistokig)

Äldre 21 Dec 11:29

#27

Citera Återställ Anmäl

Anonym (En till med längtan) skrev 2014-12-19 23:40:27 följande:
Ja är precis likadan!!

Jag kan inte umgås med en vän för hon har barn.

Jag känner något stort mot min syster (nästan i hat kategorin) för hon har två helt oplanerade barn o nu är hon gravid igen, o det är också oplanerat!

Fick reda på idag att en annan vän också är gravid o då brast det för mej o ja började gråta massvis!

Vad är det för fel på mej?

Ja o min man vill ha barn lika mycket men vi har bestämt att vänta till augusti. För att vi har för litet boende o vi ska flytta till sommaren då ja e klar med högskolan. Vi pratar barn o kollar barnvagnar mm tillsammans. Och ändå så känner ja så här!!!

Vad är det för fel?

Varför kan ja inte tänka på något annat än att vara gravid eller på att få träffa mitt barn för första gången, se de första leendet, lära den sitta krypa o gå o tillsist prata och bli en egen liten person?!

Varför?

Varje kväll innan ja somnar så spänner ja ut magen o låtsas att det är nån där inne så att ja i bästa fall kan få drömma att ja har ett barn!

Ja vill vänta. För ja vill ha bra förutsättningar. Ja vill kunna göra de så bra som möjligt. För ja vet att det inte alltid kommer vara en dans på rosor men ändå. Ja vet att de är pain att flytta o kan tänka mej att de e dubbelt så svårt att flytta med ett litet barn. Så flytta innan kommer underlätta.

O att vara gravid är påfrestande för kroppen. Sömn, mat, illamående, sura uppstötningar, sämre koncentrations förmåga mm vilket kommer göra det svartare för mej i skolan, o de behöver ja inte under de sista halvåret för de e svårt nog ändå.

Så varför kan ja inte finna glädje i att ta ett glas vin för mycket eller en lång sovmorgon? Varför känner ja mej fel?

Långt inlägg... Men ja har provat allt! Se folumentärer på förlossningar som avskräckte, läst om alla diagnoserna o sjukdomar barn kan få, sitter o planerar semestrar o andra saker vi ska göra innan vi blir gravida .... Men inget funkar..

Vad ska göra?

Ska ja bara bli gravid?

Känns som alla andra blir gravida när de vill o fixar allt efter!!

Hjälp!!

Ja träffar knappt min kompis som är gravid, klarar inte av att lyssna på hur fantastiskt allt ska bli osv. Jag önskar att jag bara kunde få mina dumma tankar att försvinna och tänka att jag själv snart är där också. Men, men det går ju tyvärr inte göra något åt det. Det bästa är nog att försöka bita ihop och ses iaf, det är ju dumt att förlora vänner bara för att de skaffar barn. Man kan ju inte hindra sin vän från att prata om det heller.

Du behöver nog också fundera på hur du förhåller dig till att andra skaffar barn. Det förstör så mycket för oss själva att tänka som vi gör!

Som utomstående så låter det ju som ett bra beslut att vänta. Det är lite samma anledningar till att jag och min sambo väntar, blir färdig med skolan i början av 2015 och sedan planerar vi att skaffa större boende. Ja, sen är det ju det där med jobb också! Samtidigt som jag längtar sjukt mycket så vet jag att det ändå är värt att vänta lite, vill inte känna massa oro och ångest över livssituationen utan kunna glädjas fullt ut!

Haha, jag brukar också tänka på det innan jag somnar och hoppas att jag ska drömma om det! Ibland lyckas jag, blir nästan arg om jag vaknar mitt i drömmen ;)

Jag har ju varit oplanerat gravid en gång som jag skrivit tidigare, jag mådde verkligen skit! Spydde och mådde illa konstant, så jag väntar mig verkligen inte att graviditeten enbart ska vara fantastisk. Men det är ju värt det vilket som ;)

Jag har en äldre vän som fick barn för något år sedan. Det var inte planerat och deras liv var absolut inte så uppstyrt som önskat. Hon säger alltid att man inte vill hamna i den situationen som hon var i, även om det var värt det så är det inte kul att hela tiden känna ångest över annat då man har ett fantastiskt litet liv som man ska glädjas åt! Jag brukar tänka på det ibland. Att jag inte vill ha det så.

Det här är förhoppningsvis näst sista julen utan barn och nästa år börjar vi! Det om något är ju värt att skåla för på nyår! ;)
Anonym (Bebistokig)

Äldre 28 Dec 11:51

#28

Citera Återställ Anmäl

Gaaah, jag vet inte om någon läser men känner att jag behöver skriva av mig! På juldagen så festade jag och min partner, men istället för att gå ut på krogen så gick vi hem kl 10.

Min kille var ganska full och säger då att han vill ha en bebis nu. Jag känner att jag inte riktigt kan tro på att han menar det med tanke på att han är full. Så jag säger att jag blir lite sur på honom eftersom att det inte är snällt att ge falska förhoppningar när han vet hur jag känner. Han sa att han kommer att veta vad han sagt även imorgon. Jag fäller en liten tår, inte för att jag tror på honom utan för att jag hoppas så mycket att det ska vara sant.

Jag frågar inte upp nästa dag och när vi har sex så kommer han då inte i mig. Så jag antar ju att jag hade rätt i att det bara var något som han sa. Nu har jag förstår svårt att sluta analysera det han sa.

Men varför säger han något sådant till mig. Blir tokig(are)!! Jag vet att jag borde prata med honom nykter, men vad tror ni! Låter det som att det är som jag misstänker?:/

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Min barnlängtan tar över mitt liv

Min barnlängtan tar över mitt liv

INNEHÅLL