Anonym (AA) skrev 2015-01-17 09:15:42 följande:
Är i liknande situation som ts. Har känslor för en annan och han för mig fast vi har inte gjort något än. Jag vet rent teoretiskt att det är fel och vidrigt och allting och att man ska skilja sig först innan man inleder något annat. Så det kan vi lämna därhän.
Däremot tar jag åt mig av historierna kring mannen som ens barnet inte vill träffa och också det som håll fast i det du har skrev. Jag tror att det är en risk att det blir så för mig. Jag vill inte det! Men varför kan jag inte släppa den andre? Och hur ska man bära sig åt för att släppa någon man vill ha och han vill ha mig?
Jag har varit otrogen en gång för länge sedan, men sedan varit förälskad i kollegor ett par gånger efter det utan att vara otrogen. Jag har insett att för mig är förälskelsen en signal om att mitt förhållande där hemma inte är som det ska. Otroheten och nästa förälskelse inträffade medan jag var gift med barnens pappa med några års mellanrum. Jag försökte jobba på relationen men det slutade med att vi skildes för tio år sen.
Senaste förälskelsen inträffade när jag var i ett tvåårigt särboförhållande. Vid det här laget hade jag förstått att det här är en varningssignal och började fundera över mitt förhållande. Jag insåg att jag inte mådde bra i förhållandet så jag lät mig själv vara hemligt förälskad i min kollega tills jag hade gjort slut med min partner (för att orka stå fast vid beslutet). Efter ett tag släppte förälskelsen av sig själv, jag hade inget behov av den längre. Och kollegan är lyckligt ovetande än idag.
Så om jag vore du så skulle jag börja rannsaka ditt långa förhållande. Om du vill stanna kvar i det så sätt igång och jobba på det som är dåligt. Och om du vill lämna så gör det. Vänta sedan några månader så ska du se att förälskelsen har blivit mycket svagare eller helt försvunnit.
