Tess1984 skrev 2015-01-29 22:07:56 följande:
Ah då förstår jag =)
Nej du gör nog rätt i som försöker ta allt med ro och fokusera på hemmet och ha roligt, barnet kommer när det är menat, så försöker jag tänka. =)
Fast det inte är lätt, nu närmar jag min värsta PMS-fas och jag gråter varje dag, känner mig nere och värdelös..därför kände jag för att skriva på familjeliv idag och det är jag glad över, jag fick ju prata med en trevlig tjej som dig, hihi...
Vad jobbigt det låter med SAD, äter du någon medicin? Får du annan hjälp?
Jag fick min första depression efter vårt andra missfall och min första panikångestattack.
Jag fick reda på att min graviditet hade avstannat i vecka 13, samtidigt skulle jag avsluta mina studier och fixa de sista tentorna, allt blev för mycket när jag sista dagen skulle hålla föredrag för klassen...
Kram till dig också..
Jag brukar ha extrem pms i perioder men tror den överlappar min depression oxå. Jag stänger ofta in känslor så när hormonerna börjar så är det svårt att hålla tillbaka, hehe. Jag blir oftast mer arg än ledsen.
Vad bra att du kan finna trygghet här. Det är viktigt att man får vara arg, ledsen, frustrerad, förbannad men även glad, lättad, varm och tillfreds. Det minskar på stressen när vi får vara öppna om våra känslor.
Jag äter ingen medicin, provade 2012 men vägrade därefter. Jag hade psykologkontakt med en underbar kvinna i 1 1/2 år som gett mig så mycket verktyg i livet. Min tidigare djupaste botten är inte längre den djupaste. Det sämsta som jag kan må är att jag kan känna att jag inte vill kliva upp ur sängen eller gå ut överhuvudtaget. Och såna dagar är okej. Det är okej att känna så. Ibland kan man faktiskt göra så oxå för att ladda batterierna. Alla orkar faktiskt inte full speed hela tiden :)
Jag är så fruktansvärt ledsen för att detta hände dig.. Det borde inte få ske alls. Men vi kommer alltid ut starkare på andra sidan. Vi håller oss uppe tack vare styrka, hopp och längtan. Och vi kommer få vårat efterlängtade plus och vår efterlängtade familj alldeles snart.. :)