Skulle ni låta er partner ta med er gemensamma ettåring på en 2 v resa till andra sidan jorden?

"Låta"? Vi är två likvärdiga föräldrar, pappan har samma rätt som jag att bestämma vad som är ok och inte, det är inget jag kan bestämma på egen hand. Jag har ingen vetorätt bara för att jag kallas mamma och inte pappa. 

Indien låter lite läskigt, men jag är en hare också. Är alla nödvändiga vaccinationer på plats hade jag nog fått ge mig även om jag tyckt det var jobbigt att de var borta i två veckor. Hade nog föreslagit en veckas resa till ett inte fullt så exotiskt resmål istället och att vi kunde ta indienresan tillsammans lite senare. 

Eftersom våra barn är lika nära sin far som de är mig hade jag inte sett något konstigt i att barnet är borta från mig. Jobbigt för mig, men förmodligen inte jobbigt för barnet och verkligen inte farligt eller skadligt. 

Vet du vad 'teori' betyder?

Om resan var tvungen att ske då (närvara på bröllop tex) och jag inte kunde ta ledigt vore det okej men inte för en vanlig semester.

Aldrig i livet, tror inte alls det är bra att separera en förälder och ett så litet barn så länge. Däremot har jag inga tvivel om att han rent "skötselmässigt" skulle klara det fint .

Jag kan dock tycka att man visst har vetorätt som förälder. Båda föräldrarna har vetorätt. Annars skulle det ju betyda att anything goes, ingen av föräldrarna kan ha invändningar mot något som den andra tar sig för med barnet? 

Bara för att barnet är tryggt med både mamman och pappan betyder inte det att det är en bra idé att vara ifrån varandra så länge som två veckor när den lilla bara är ett år gammal. 

Sen är det ju som andra har påpekat: Indien kanske inte är det bästa/säkraste resmålet för ett litet barn. En vuxen frisk person klarar av en rejäl magsjuka bättre än en ettåring. 

MsElfy, tala gärna om det. :)

Nej.

Inte på grund av resan, hade lätt kunnat tänka mig att göra en sån resa hela familjen. 

Men jag hade absolut inte kunnat tänka mig att vara ifrån min ettåring i två veckor av ett sånt skäl som "nöjesresa". Jag skulle inte ens vara ifrån min snart fyraåring så länge för "nöjes skull", där går gränsen kring en vecka. Enda orsaken att vara ifrån en ettåring i två veckor är av tvingande hälsoskäl, i någon katastrofsituation eller liknande. 

Jag var med min dotter i Uganda under första året med henne och hennes pappa som är min sambo. Sen stannade han av olika anledningar och var kvar över ett år. Men om han skulle vilja åka med henne ifall det var något viktigt, typ nått med hans släkt så skulle dom få åka utan mig för jag litar på han

Jo det har man väl visst vetorätt mot? Om barnets far för barnet ut ur landet mot min vilja som vårdnadshavare är det väl en brottslig handling, egenmäktigt förfarande med barn? 

Min uppfattning är faktiskt att man är en dålig förälder och människa om man mot den andra förälderns vilja för iväg barnet och hindrar barn och förälder från att ses på två veckor. Särskilt när barnet är för litet för att själv ha fått uttrycka sin åsikt i frågan.

Jag tyckte det var ett märkligt ordval att fråga om man skulle "låta" pappan ta med barnet på resa, som om det var mammans beslut enbart. I en normalfungerande relation pratar och diskuterar man väl, och båda får säga sitt. Är man helt oense får man kompromissa. Eller fundera på varför man inte diskuterade såna här saker innan barnen kom och varför man valde att skaffa barn med en människa man inte delar värderingar med. 

Jag tror inte heller det är optimalt att en ettåring är ifrån en av sina föräldrar i två veckor, men jag tror inte heller det är skadligt eller behöver innebära ett trauma för barnet om det handlar om en engångsföreteelse. Andra tror annorlunda. 

Som jag skrev, Indien känns för mig rätt läskigt speciellt om man reser med barn, men jag är så harig av mig och ovan resenär att jag inte riktigt kan uttala mig om hur farligt det _egentligen_ är att resa dit med små barn.Men kära nån, vem har pratat om så extrema fall? Har man en så dålig relation att det blir tal om kidnappning och egenmäktigt förfarande med barn så bör man kanske fundera på om det ens är någon idé att fortsätta leva tillsammans. 

Som jag skrev ovan, man diskuterar väl och försöker kompromissa om man står väldigt långt från varandra.